OBS! Detta är inte föreningens åsikt utan en anonym användares inlägg. Hälsningar Styrelsen för Små Änglar

Från: Linda
Hemsida: http://home.swipnet.se/rasmus-minnessida
Hemort: Västervik
Sänt: 19:14 den 27/10
Äntligen är vi klara med Rasmus minnes sida!!
Gå gärna in och titta på den.
Rasmus, vi saknar & älskar dig nu och för alltid.
Hoppas att du kan se hur stolta vi är över dig & din sida.
Massvis med pussar & kramar
Mamma & pappa

Sänt: 12:08 den 27/10
Jag vill oxå ge ett stort tack till personalen på Akademiska Sjukhuset som tog hand om mej på avd 96D samt till personalen på avd 95F IVA För förtidigtfödda. Ett speciellt TACK till docent Ove Axelsson som var helt underbar. Jag hoppas att ni brukar gå in här och titta för det var ni som berättade om den här sidan. Oscar`s Mamma

Från: Ingela
Hemort: Kalvsvik
Sänt: 8:55 den 27/10
Hej.
Jag har tre änglar. för mig finns dom alltid i mitt hjärta.
Jag vill bara ge en puff till alla er med små änglar att ge inte upp. Vårda deras minne men glöm aldrig de som finns i er närhet,livet går vidare även om det känns som man har stannat på vägen och inte vill fortsätta. Jag har till min lycka även två pojkar som idag är 13 och 3 år , änglarna skulle idag varit 9, 7 och 5 år... Jag gav aldrig upp... även om det aldrig blir som man tänkt. för jag kämpade för en liten kille som jag bara har till låns han kommer troligt vis aldrig att bli äldre än 20. men jag ångrar inte att jag kämpade för honom jag älskar honom av hela mitt hjärta. men min själ gråter över att han bara är till låns .. Han har en ovanlig muskelsjukdom som det inte finns någe bot för men jag ger inte upp hoppet finns och kärleken till alla mina fem barn. även om tre bara blev änglar.. Dom dog i min mage Jennie i vecka 26, Lennie i vecka 25 och Sebastian i vecka 27. Jag fick föda fram mina döda barn som vid en vanlig förlossning. Det var fruktansvärt. man ligger där och vet men man håller igen för man vill att det inte sk vara sant så man inbillar sig att de lever och att man inte ska födaman gråter och gråter och tror att det aldrig tar slut.. men ur mörkret kommer ljuset.. detta är nästan första gången jag talar om detta men jag vill dela med mig och hoppas att det kan ge någon ett litet hopp.. GE ALDRIG UPP HOPPET.... Livet är fullt av överraskningar.. Må mina änglar vila i frid....

Från: Jessica Möller
Hemort: Uppsala
Sänt: 2:29 den 27/10
Idag tog vi vårt sista farväl av dig Melissa,vårt älskade barn..
Urnsättningen var så vacker,även om det regnade & blåste kallt..
Jag hoppas & tror att du nu vilar i trygga händer,min vän..

Vi älskar dig vår lilla underbara prinsessa,för evigt..
Vila i ro...

Jessica mamma till Max(951031)och ängeln Melissa(990929-990929),urnnedsättningen hölls idag kl:17:00 i Funbo kyrka.

Från: Susanne
Hemort: Uppsala
Sänt: 20:02 den 26/10
Jag läste ett meddelande från den 16/10 att en mamma skrev att hade hon bott någon annanstans i sverige så hade kanske hennes barn levt idag att läkarena hade kunnat klara hennes barn.
Jag kom in på förlossningen en lördagkväll med värkar med 3-5 minuters mellanrum, efter som jag bor i Uppsala låg jag på Akademiska sjukhuset som är ett universitetssjukhus och här försöker man rädda barn som föds i vecka 24 (vilket Lucas gjorde). Jag fick jättebra personal omkring mig och dom berättade sanningen för mig hela tiden . En barn specialist kom och pratade med mig om riskerna med att ett barn föds så här tidigt och att det var ca 50% chans att mitt barn skulle överleva men han skulle antagligen få svåra skador eftersom så här små barns kroppar inte är klara för en värld utanför livmodern.
Jag fick extra barnmorska, extra undersköterska, barnspecialist och en egen läker m fl som alla var helt fantastiska. Men trotts all kunskap och alla försök att rädda så små barn så klarade sig inte Lucas utan han dog under förlossningen.
Jag har sedan tänkt på vilka skador Lucas kunde ha fått om han hade klarat sig. Jag har själv jobbat i tre år med barn som fått svåra skador av att vara födda så här mycket för tidigt och man bränner tyvärr lätt ut sig i sin kamp för att ge dessa barn ett drägligt liv.
Jag sakar Lucas så otroligt mycket och jag längat efter den dagen då jag åter är gravid. Men det skrämmer mig oxå för Lucas föddes helt frisk inte det minsta lilla avvikelse visade obduktionen. Jag är oxå rädd att nästa gång jag blir gravid att befinna mig någon annanstans i Sverige där man inte försöker att rädda förtidigt födda barn.
Jag vill tacka personalen som jobbade på förlossningen natten till den 14 mars i år på UAS som var så underbara fast ni hade det tufft med två dödföddabarn den natten. TACK.
Jag saknar dig Lucas och saknade blir inte mindre av att din pappa har fått en liten pojke i september med den kvinnan han lämnade oss för.
Jag saknar dig och du finns föralltid i mitt hjärta, min älskade son.
Min lilla ängel Lucas
Kramar Lucas mamma

Från: Mia
Hemort: Norrtälje
Sänt: 22:00 den 25/10
Tack alla som tar sig till den här sidan och skriver några rader. Det hjälper mig i sorgen att vi inte är ensamma. Det är nu över 3 år sedan vår lilla flicka dog under förlossningen. Dödsorsaken sa de på sjukhuset var PSD, vilken chock för Oss. Allting hade varit bra och så kan någonting så hemskt hända utan förklaring...Vi har fått en flicka som i dag är nästan 2 år och under den graviditeten var jag väldigt orolig och mådde inte så bra. Vi kommer ialla fall alltid sakna vår lilla Frida. Kramar till Er alla !

Från: Ulrika
Hemort: Sundsvall
Sänt: 13:52 den 25/10
Det är nu 1 år och 3 månader sen vi förlorade vår lilla
flicka i v.21. Ingen kan svara oss vad som gick fel, det
kan bli så i bland sa man. Men troligen var det något fel
på navelsträngen. Den var för smal och gick av när jag
födde ut henne. Min egen teori är att näringen inte räckte
eftersom navelsträngen var för smal.
Nu väntar vi barn igen, har kommit till v.26+3 och känner
mig både glad och orolig. Jag är glad att jag kommit förbi
v.21 men samtidigt rädd för tiden som är kvar. Jag vet
ju att det finns så mycket som kan hända.
Men jag har intalat mig själv att den här gången skall det
gå bra!
Många kramar till Er alla.
(en x-tra till Ann-Sofie)

Från: Lisbet
Hemort: Göteborg
Sänt: 11:59 den 25/10
Till Birgitta i Göteborg, Erik och Emelies mamma.

När jag läste Er dödsannons i G-P blev jag så orolig för Er alla fyra, dvs Din man Bo och Era änglabarn Erik och Emelie. Jag kände att det var så viktigt för Er (speciellt för Dig som mammma) att få tillgång till denna sida där Du när som helst på dygnet kan få "meddela" Din sorg, smärta, besvikelse m m över Ert hårda "livsöde". Genom att Du nu skriver på denna sida hoppas jag verkligen att Du får allt stöd Du tänkas kan från änglamammor andra och "skribenter". Om Du går in på www.ffpds.se och tittar på deras hemsida så kan Du läsa om "minnesstunden" i Billdals Kyrka den 6/11. Även om Du kanske inte orkar gå så kanske Du skulle vilja skicka in ett vykortkort med Erik och Emilies namn till Helena.

En stor varm kram till Er alla fyra! från Oscars mamma Lisbet (lille Oscar dog i vecka 23 + 3 den 29/6 i år.
Okänd dödsorsak enligt Östra Sjukhuset.)

Från: Lena
Sänt: 0:56 den 25/10
Min lilla Emilia, jag saknar Dig så oerhört.
Det är svårt att sova när sorgen och saknaden "bränner".
Du lilla barn - vad Du fattas mig.

Från: carina
Hemort: Gbg
Sänt: 10:51 den 24/10
Till Birgitta i Göteborg. Jag blev så ledsen när jag läste din berättelse. Jag beklagar verkligen och förstår (åtminstone till viss del) vad ni måste gå igenom. Jag och min man förlorade våra tvillingar i v25 1 maj iår och har nu precis fått ett missfall och vi är helt förkrossade av sorg och smärta. Vågar knappt tänka på hur det måste vara för dig som gått så länge och hoppats och trott, och så händer det igen. Jag tänker på dig! Varma hälsningar Carina

Från: carina
Hemort: Gbg
Sänt: 10:46 den 24/10
Till Katarina Winnberg i Piteå.
Ville bara säga att du får väldigt gärna höra av dig till mig om du vill. Jag och min man förlorade våra tvillingflickor i v25 den 1 maj iår. Jag förstår mycket väl vad du går igenom. Jag lider verkligen med er och beklagar er mycket stora förlust.

Från: Monica Swensson
Hemort: Uppsala
Sänt: 9:44 den 24/10
OLIVER - i går var det exakt 3 månader sedan du föddes. En
vacker gosse med slutna ögon. Jag saknar dig så mitt hjärta.
Önskar jag fått se dina ögon och att du fått se oss - din
mamma och pappa. Vi älskar dig!!! / mamma och pappa

Sänt: 0:42 den 24/10
Hej! Annsofi, jag tänker på dig mycket. Jag vet att Maria inte blir en bra kurator, efter hur hon har behandlat dig och er. Det säger sig självt! Allt hon sagt och hur de båda beter sig, skrämmande. Är hon så jäkla säker på att hennes liv och graviditet kommer att gå så bra. Världen är full av egoister och konstiga typer. Mitt sån´t fall är en f.d. kompis som uttryckte sig jättesmart för ungefär ett års se´n. Det var när jag berättade för kompisgänget att vi skulle ha barn, som hon kläckte ur sig: "Det var det värsta som kunde hända mig eftersom jag mår så dåligt ändå!". Även om inte hon mådde så bra just då för att hon inte hade nå´n kille behövde hon ju inte slänga ur sig det rakt i mitt ansikte. Sedan när vi förlorat vår älskade Jonas har hon pratat så glatt om sin andra kompis som fick barn i mars (vi förlorade Jonas i feb.), om hur fint dopet var och hur mysig ungen är. Kul för mig att höra, det låter precis som hon gör allt för att såra mig. Jag pratar inte ofta med henne och jag skulle aldrig i livet kunna berätta att jag är gravid igen för henne. Det har inte hon med att göra.
Kramisar till Annsofi, hör gärna av dig, jag har provat ringa dig men inte fått nå´t svar.
Jonas, mamma saknar dig så i höstmörkret. Pussisar /mamma

Från: Lena
Sänt: 23:24 den 23/10
Så oerhört tungt det är att lämna sitt lilla barn ifrån sig.
Så oerhört tomt det blir, så oerhört svårt och så oerhört
ont det gör. Du lilla Emilia, vad jag saknar och längtar....

Från: Soraya
Hemort: Lessebo
Sänt: 20:59 den 23/10
Vill sända vår son Dennis en tanke, den 31 okt är det 4 år sedan han lämnade oss, han blev 2 och en halv månad gammal.
Han åt som vanlig klockan 14 och jag la honom att sova för att sedan umgås med hans storebror Robin. Robin och jag gick ett par timmar senare för att väcka lillebror, men han vaknade aldrig mera han dog i sömnen i PSD. Det är just dem minuterna som förföljer mig. Att gå hand i hand med Robin (då 17 månader) för att väcka lillebror och då: kaos, panik, att ensam möta döden, att försöka återuppliva, ringa SOS, ringa min man på jobbet, vart tog Robin vägen? jag vet inte. Troligtvis i bakgrunden hela tiden, jag har undrat ibland hur mycket det här har påverkat honom. Trots att det har gått 4 år snart så pratar han ofta om Dennis och om döden, han är 5 år men så mogen, så medveten om döden.
Jag önskar jag kunde ge tröst till alla nydrabbade. Men idag är det, ni vet, en sån dag. Sorgen blir inte lättare med tiden men man lär sig att leva med den men man måste vara beredd på "återfall" jag är fortfarande så arg för att detta har drabbat mig, jag är så ledsen för jag saknar min son, jag är egoist när jag tänker på den mamma som födde samma dag som jag, hon fick tvillingar, varför kunde inte gud tagit ett av hennes barn? Hon hade ju två! Det är inte logist att tänka så, det vet jag, men det är en sån dag i idag. För egentligen så önskar jag inte det hade drabbat henne för sånt skall inte hända överhuvudtaget! Snart är det år 2000 och det dör barn av... ja av vaddå? De kunde inte hitta något fel på min son han var en bastant herre på 8 kilo och frisk som en nötkärna så det fick bli PSD Plötslig SpädbarnsDöd! Jag borde egentligen vara tacksam istället för arg, för att jag fick en pojke 2 år efter Dennis död, Mathias, i 9 månader gick jag bara och väntade på att något skulle hända sedan när han föddes i juli 97 gick jag istället och väntade på att PSD skulle drabba honom men han fyllde ett år, han "överlevde" den kritiska perioden. Och så plötslig en överraskning jag var gravid igen! I jan i år födde jag en liten prinsessa en vacker liten flicka som inte var planerad men ack så välkommen.jag har fött 4 barn sedan 1994, har sörjt ett barn sedan 1995, jag är trött, min kropp är trött. Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Men om det är så att för att kunna uppleva födelsen av mina fyra barn, att lära känna 4 små individer. Att trots den korta tiden vi fick behålla Dennis, så fick vi ge honom vår kärlek och alla minnen som han har lämnat oss, han har gjort oss till bättre medmänniskor och dessutom all kärlek vi får ge våra levande barn varje dag och nu när dem är lite större att få ta emot så mycket kärlek. Om allt detta enbart har varit möjligt genom vår sorg och saknad efter Dennis.Då skulle jag gå igenom allting en gång till. Jag kan inte önska att något varit annorlunda. Om Dennis inte hade fötts så hade vi sluppit vår sorg idag. Men vi hade aldrig fått uppleva det han gav oss. Dennis vi saknar dig du finns i våra tankar varje dag och natt.
Mamma, pappa, Robin, Mathias och Nikolina.

Sänt: 14:46 den 23/10
Till Birgitta i Göteborg!

Tänker på dig. Läste din berättelse. Vi förlorade Oscar han blev 11 dagar gammal, föddes i v26+4. Vi väntade i 8 månader innan vi vågade skaffa ett syskon, men det slutade i missfall i v10. Det har gått en månad sedan dess, och livet står stilla. Stor kram till dig Ann-sofi

Från: Birgitta
Hemort: Göteborg
Sänt: 12:39 den 23/10
Idag är det min födelsedag. Den värsta jag varit med om. Förra årets var också jobbig, men den här är sju gånger värre. Jag trodde att denna höst skulle vara roligare. Den 12 augusti förra året förlorade vi vårt första barn. Han blev 11 timmar. Allt strul började med en blödning vid nio veckor. När jag sedan kommit fram till vecka 20+0 gick vattnet och jag började blöda. Förlossningen startade inte, utan jag blev sjukskriven, med konstant fostervattenläckage. Vid v. 26+4 fick jag en ny blödning. Dagen efter började han må dåligt och man bestämde sig för kejsarsnitt. Moderkakan hade delvis lossnat och plockades ut i bitar. Vår förstfödde son, Erik, föddes den 11 augusti 1998 kl. 18.45, tre månader för tidigt. Han dog 11 timmar senare, hans lungor klarade inte av att syresätta honom.
Jag blev gravid igen efter några månader och förlossningen var beräknad till 26 september i år. Jag gick hela tiden och räknade dagarna. När sen vecka 28 passerat, och dag lades till dag, vågade jag börja tro att det skulle gå bra denna gången. Nar jag var framme vid 35 fulla veckor vågade jag börja ställa iordning för vårt väntade barn. Men vid 35+4 tyckte jag att det varit väldigt lungt i magen under dagen. Funderade också hur det varit dagen innan. På natten började jag blöda lite och åkte in till förlossningen. Inget hjärtljud fanns kvar. Vårt andra barn hade dött. Emelie föddes 27 augusti i vecka 35+5. Hon hade då troligen varit död i två dygn. Hela denna graviditet hade varit utan problem till veckan innan då jag började att få väldigt mycket sammandragningar under några dagar, De gjorde så ont att jag hade svårt att sova. Men det är ju också normalt med sammandragningar i slutet av graviditeten.
Obduktion av våra barn har inte visat på något fel på dem, men även andra gången var det problem med moderkakan. Det fanns infarkter i den, men inte så mycket att det skulle behöva påverka vår lilla Emelie. Emelie hade dessutom vätska i brösthålan och en blödning mellan huden och skallbenet. Det går dock inte att säga om dessa tre saker upstått före eller efter hennes död.
Jag vet inte hur jag ska orka ta mig igenom denna gång. Ingenting känns roligt. Det känns så meningslöst allting. Förra gången blev jag inte människa förrän jag var gravid igen, först då blev jag lugn. Jag vill försöka igen, men vet inte om jag orkar med all den oro det kommer att innebära.
Vi ska fixa gravsten nu, som vi ska sätta dit till våren. Vi hade inte gjort det till Erik ännu. Det var som om vi skulle vänta med den. Jobbigt är också att graven ligger långt borta, 58 mil bort. Våra barn är begravda i min farmor och farfars grav. Det känns bra att de ligger bland sina släktingar, men det är jobbigt att inte kunna gå till graven när man vill.
Jag saknar er så, Erik och Emelie.

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 22:18 den 22/10
Älskade Truls,
jag var hos dig på barnkullen idag och tände ett ljus i din lykta. Höstlöven låg vackert gula på marken. Jag minns förra hösten då du låg i min mage och jag virvlade lycklig i höstlöven. Vårt efterlängtade barn, äntligen var jag gravid.
Idag kändes det tungt att se dessa vackra färger på vägen till din grav. All vår längtan och vårt hopp ett barn som så snabbt togs ifrån oss.
Nu har jag vandrat till din grav vår , sommar och höst, jag har följt dig genom årstiderna. Det är alltid något nytt som påminner om vad som borde varit, vad vi skulle haft hos oss. Vår präst som begravde dig var hos mig idag. Vi pratde om allt vackert och fint som du gett oss, att du betyder och säkert kommer att betyda mer än någon annan i våra liv.
Du är vår gåva, som jag lovar att förvalta fint.
Älskar dig så mycket, sov gott lilla vännen. Mamma

Från: Ann-sofi
Hemort: sundsvall
Sänt: 10:09 den 22/10
Nu har det varit tunga dagar,är så ledsen hela tiden. 1års dagen börjar att närma sig, då oscar föddes.Man går och tänker och undrar hur det skulle ha varit, jag saknar dig så att hjärtat spricker, VARFÖR!!!
Vi låg nere på Akademiska i Uppsala. Samma dag som vår Oscar gick bort 17/11, så följde en till med till himlen, det var en liten tjej, hon låg brevid Oscar, Wilma heter hon. Jag har tänkt mycket på henne och hennes föräldrar, men när vi var där nere så var man så inne i sitt eget barn och sorgen man tänkte aldrig på att ta kontakten. Jag undrar så hur ni mår idag, tänkte att ni kanske var med i föreningen. Stora kramar till er alla Ann-sofi Oscar`s mamma

Från: Katarina Winnberg
Hemort: Piteå
Sänt: 1:07 den 22/10
Mina älskade barn Lukas och Estelle, mamma saknar er så.Det har nu gått 2 mån sedan ni stilla somnade in i min famn. Jag hoppas att ni kände hur mycket mamma älskar er när jag vyssade er in till den eviga vilan.Ni hade så väldigt brått ut ur mammas mage, i v25+3.Dagen innan midsommar afton 1999, när sommaren var som vackrast kom ni till världen. Tvillingar, en kille och en tjej. Precis som mamma vetat hela tiden, redan i mammas mage fick ni era namn, Estelle och Lukas. Och pappa och mamma var så lyckliga så. Ni levde och allt verkade bra...tyvärr fick vi endast 2 mån tillsammans, sedan orkade era lungor längre, men som ni kämpade...Nu är saknaden efter er så fruktansvärd, jag vet inte hur jag ska orka vidare utan er. Tårarna rinner hela tiden, jag gråter flera timmar per dygn. Tycker att det är så orättvist, det är ingen som förstår. Mina små älskade ängla barn, mamma finns hos er alltid, jag älskar er och saknar er så att jag håller på att bli tokig!I dag är det på dagen 2 mån sedan du togs ifrån mig älskade Lukas, jag förstår inte hur jag ska orka igenom den här dagen...Sen på söndag skulle ni ha blivit 4 mån...och den 28 okt är det på dagen 2 mån sedan min älskade Estelle också somnade in.För varje dag som går blir tomheten efter er bara större.Men ni finns med mig varje dag,jag berättar för er hela tiden om vad vi skulle ha gjort.I dag var det ett sådant strålande höst väder så i dag skulle vi ha tagit en lång promenad.Istället fick mamma hälsa på er vid graven.Mamma har gjort så fint med ljung i blått och grönt omkring den provisoriska gravstenen som vi satte dit, i väntan på den som ska vara föralltid.Jag hoppas verkligen att den kommer innan Allahelgona.I morgon ska jag komma till er med 2 lycktor så att ni inte behöver ha det så mörkt hos er.Kl är nu halv ett på natten och ångesten tar ett ännu stadigare tag i mitt hjärta och in i min själ,vet inte vad jag skall göra av den.Tankar och minnen far runt i huvudet...Gud vad mamma saknar er,jag skulle göra vad som helst för att få ha er hos mig igen.Sov Gott älskade barn,vi "ses" i morgon.Mamma älskar er Estelle och Lukas och finns hos er,ni behöver inte vara rädda. Puss och Kram Estelle och Lukas, mamma Katarina.

Från: Rosita
Hemort: Lidköpng
Sänt: 23:53 den 21/10
Imorgon är det ett år sen vi begravde vår dotter, ett år full av sorg som omgivningen inte förstår. Tänk om man fick tillåtelse att prata om sin ängel utan att alla tror att man håller på att mista förståndet eller alla konstiga blickar om man nämner namnet på sin ängel. Jag måste få prata om min dotter även fast hon inte finns i livet hos mig så finns hon för alltid i mitt hjärta, det kan ingen ta ifrån mig. Att prata hjälper mig i min sorg och min bearbetning. Först var det årsdagen sen kommer begravningsdagen och på tisdag den 26/10 har min lilla MY namnsdag, det är bara så himla jobbigt med förståelsen från alla vid dessa dagar, man kanske inte är så glad, man kanske inte vill vara glad, inte i år i alla fall, men så tycker en del att man skall ta sig i kragen och rycka upp sig för jag har 2 barn så det är ju inte så farligt. JAG BLIR SÅ ARG. Om jag så får 10 barn till så gör det ändå lika ont för det som har hänt har hänt det försvinner inte, sorgen finns där ändå. Kära lilla My jag saknar dig så jättemycket, det bara värker i mitt bröst. Din mamma.

Sänt: 23:22 den 21/10
Min lilla dotter Emilia jag saknar Dig så
Att Du måste dö är så svårt att förstå

Från: Anette
Sänt: 21:11 den 21/10
Hej!
Idag har jag varit och pyntat vid din grav,köpt en lykta och en mycket vackert hjärta.Saknat di g så det värker i mig.Hoppas du har det bra med dom andra ängla barnen.
Kramar från Mamma.

Från: anki
Sänt: 20:33 den 21/10
Hej!
Vi har fått en dotter som heter Kajsa och hon är 11 dagar. Vi va ute och gick idag vi gick till hennes stora syster som vi förlorade för ett år sedan i magen i v 39. Det känns väldigt jobbigt nu när jag vet vad vi gick miste om när Ellen dog hon va vårat första barn som vi längtat efter men vi visste inte hur det va med ett levande barn men nu vet vi hur underbart det är. Vi kommer alltid att sakna våran Ellen hon finns med oss jämnt. Det är för jävligt att vi inte får ha våra båda döttrar hos oss. Vi älskar er båda kram mamma o pappa

Sänt: 16:41 den 21/10
Jag är sååå le folk som inte förstår en och låter en får sörja sitt barn. Förstå en kommer dom förmodligen inte att göra, men låt mig för guds skull sörjs mitt barn!!!! Jag är så lee min sambos bror och hans "tjej". Nu ska dom ha barn, och dom har så svårt att förstå varför inte vi känner någon glädje för deras graviditet. Jo, det ska jag tala om Vi förlorade vår son för snart 1år sedan (6 månader när dom blev grav)För det första så har ni aldrig stöttat os i vår sorg, alldrig nämt Oscar namn, varit totalt kall,( En del ser man på om dom inte vågar prata för våran skull, men inte i erat fall)..... har markerat för mig, att din graviditet räknas inte, du har ju inget barn!!!Sedan ringer ni per telefon och talar om att hon är gravid i v 9, vad hade ni förväntat er? att vi skulle glad, när vi själv inte kunde glädjas åt våran graviditet( Var grav själv men fick missfall i v10) Vill bara säga att jag är.....besviken på er. Du kommer aldrig att bli en bra kurator Maria bytt
yrke!!!Detta är till min sambos bror och hans tjej

Saknar dig såå Oscar, igen kan ersätta dig!!!

Från: Lisbet Hansson
Hemort: Göteborg
Sänt: 12:16 den 21/10
Meddelande till den mamma som skrev in sitt meddelande här den 23:56 den 16/10:

Hej,
Jag förlorade mitt första barn, en son, i vecka 23 + 3 i år. När våra kära barn föds så tidigt är tyvärr inte deras lungor och annat som är nödvändigt för att de skall kunna klara sig själva utanför livmodern färdigbildade. Inte ens med hjälp av "sjukhusapparater" kan man rädda dem! Det är detta som gör att sjukvården tyvärr ofta står maktlösa. För att kunna bearbeta den egna smärtan är det bemötande man får från såväl läkare som annan sjukvårdspersonal (kuratorer, sjukhusfotografer mm) extremt viktig. Man har som patient "rätt" att känna att vårdpersonalen verkligen gjort "allt" för att försöka rädda våra barns liv. Eftersom jag fick ett så "bra" bemötande av vårdpersonalen vill jag gärna delge denna erfarenhet till Dig så att även Du får möjlighet att gå vidare i Din stora sorg över Ditt efterlängtade barn. Jag är säker på att min lille Oscar och Ditt barn busar för fullt nu i himlen!

Skicka gärna Din e-mail adress eller postadress till min e-mail: lisbet.hansson@biabint.se

Varma kramar,

Från: Linda
Hemort: Västervik
Sänt: 18:18 den 20/10
Älskade lilla Rasmus, jag saknar dig så!!!
Köpte en gravlykta till dig, som jag var ute
med till kyrkogården och tände förrut i dag.
Önskar att jag hade fått köpa några nya kläder
eller leksak istället. Men livet är orättvist.
Är snart klar med din hemsida som vi hållt på med
länge nog nu.
Saknar dig hjärtat...
Din mamma.

Från: Åsa
Hemort: Sandviken
Sänt: 23:47 den 19/10
Hej Jessica!
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och speciellt den 26:e. Jag har gått igenom mina två små flickors begravningar och det känns, allt blir så definitivt. Det var först då som jag började inse vad som hade hänt. Innan gick man i någon slags förhoppning att allt bara var en dröm, men efter begravningen fanns det ingen återvändo. Det är en upplevelse man inte önskar någon. Många kramar och tankar från Åsa.
Emelie och Knytet: Jag saknar er så oerhört mycket. Ta hand om varandra. Kram mamma.

Från: Jessica Möller
Hemort: Uppsala
Sänt: 22:45 den 19/10
Så idag blev det bestämt vilket datum du ska begravas...
Det var så hårt att igår få hem papperet om att kremeringen nu var klar,där stod det svart på vitt!

Det känns som jag levt i en fantasi eller en plastbubbla ända sen det hände,ändå har jag träffat dig & pratat med kuratorn och alla familjemedlemmar..men det känns ändå inte verkligt på något konstigt vis.

Ser på fotot av dig..du är så vacker,du är vår prinsessa!

Så på tisdagen den 26/10 blir din begravning..det var inte så jag hade tänkt detta,det var ju meningen att den här tiden skulle ha varit vår!men den tiden kommer Melissa,när det är dags ska vi äntligen återförenas...vi älskar dig hjärtat!

Kramar
Jessica,mamma till Max(951031)och Melissa(990929-990929)

Från: Susanne
Hemort: Uppsala
Sänt: 14:16 den 19/10
Var till din grav igår. Det var din första namnsdag. Planterade nya blommor och hade även hittat rosor som har samma namn som du, jag kunde inte låta bli att köpa dom och sätta på din grav. Dom blev så jätte fina intill din gravsten.Känner dåligt samvete för att jag inte orkade gå till din grav den 14/10 då det var 7 månader sedan jag förlorade dig. Har precis orkat börja plocka undan din kläder och din vagn,fast det känns väldigt jobbigt.
Saknar dig otroligt mycket och tänker ofta hur bra vi skulle ha haft det om du hade fått stannat hos mig. Jag gråter fortfarande över att jag förlorat dig och jag tänker på dig jämt.
Jag ska snart besöka din grav igen och även din kyrka där du skulle ha blivit döpt.
Jag ska köpa en fin krans och ljuslyckta till allhelgona och sätta på din lilla grav.
Jag saknar dig så min lilla ängel Lucas.
Din mamma.

Från: Susanne
Hemort: Uppsala
Sänt: 14:16 den 19/10
Var till din grav igår. Det var din första namnsdag. Planterade nya blommor och hade även hittat rosor som har samma namn som du, jag kunde inte låta bli att köpa dom och sätta på din grav. Dom blev så jätte fina intill din gravsten. Känner dåligt samvete för att jag inte orkade gå till din grav den 14/10 då det var 7 månader sedan jag förlorade dig. Har precis orkat börja plocka undan din kläder och din vagn, fast det känns väldigt jobbigt.
Saknar dig otroligt mycket och tänker ofta hur bra vi skulle ha haft det om du hade fått stannat hos mig. Jag gråter fortfarande över att jag förlorat dig och jag tänker på dig jämt.
Jag ska snart besöka din grav igen och även din kyrka där du skulle ha blivit döpt.
Jag ska köpa en fin krans och ljuslyckta till allhelgona och sätta på din lilla grav.
Jag saknar dig så min lilla ängel Lucas.
Din mamma.

Från: Annamaria
Sänt: 0:16 den 18/10
Idag har det gått ett år sedan du togs ifrån oss Johan. Du föddes 3 månader för tidigt, och kämpade i 10 dagar,sedan orkade du inte mer. Jag sitter här med din lillebror Hampus i famnen. Han blir 3 veckor på tisdag.
Saknar dej / Mamma.

Från: Carina
Hemort: Gbg
Sänt: 12:29 den 17/10
Varför är livet så orättvist? Det som inte kunde/fick hända, hände igen. Vi förlorade våra tvillingflickor i v25 (1maj) och nu ett missfall. Tidigt missfall men hoppet hade tänts. Nu har man rasat ner igen,så långt ner att jag inte vet hur jag skall hitta upp igen. Kommer vi någonsin våga försöka igen? Hur mycket smärta skall man behöva bära?
Det gör så ont, så fruktansvärt ont.
Till mina älskade efterlängtade tvillingflickor, jag saknar er så otroligt mycket. Varför fick ni inte leva?

Sänt: 7:02 den 17/10
Älskade Filip.
Idag skulle du ha blivit 8 månader, jag saknar dig så mycket ,jag önskar att du låg i min famn. Jag vill vagga dig till sömns, trösta, byta blöjor, mata, handla kläder m.m. Jag vill se dig utvecklas höra dig skratta och skrika. Men allt jag får är att se till att din grav är fin. Var ska jag göra av all kärlek och längtan? Jag har ingen lust att vara med längre, jag vill stänga av alla känslor jag har. Just nu kan jag inte ens se någon ljusning, det brukar jag kunna, men inte nu.
Jag kommer till graven och tänder din lilla lykta om några timmar. Jag älskar dig så mycket min lilla ängel, puss och kram mamma.

Sänt: 23:56 den 16/10

Har varit ute på nätet och läst om andra barn som har fötts i vecka 24+6. En sak som jag inte förstår är den att man behandlas olika beroende på var man bor.I mitt fall så började jag läcka vatten i vecka 22+2,jag fick ligga inne 4 dagar sen var det sänglägge hemma med regelbundna kontroller
när jag var i vecka 24+5 fick jag ont i magen. Vi åkte in som de sagt att vi skulle göra ifall jag fick ont i magen, när jag kommer in säger läkaren att de är magknip men att jag får ligga kvar över natten p.g.a inbokad kontroll dagen efter och tur var det för "magknipen" blev värre för varje timme men inte trodde de på mig, det var bara lite "magknip" som jag gnällde över fast jag kallsvettades och nästan kröp på golvet. Sen gick det som det gick jag födde min dotter i toalettstolen, hon levde men dog inom 10 min. Enligt obduktionen fanns det inget fel på min dotter så jag kan inte släppa tanken om de åtminstone hade försökt att stoppa förlossningen istället för att ge mig microlax så ganska hon hade haft en chans att överleva. Till mig sa läkaren bara att de gör inget för att rädda barn som föds före vecka 25, det saknades en dag. Hade jag bott någon annanstans så hade vi haft större chans att få hjälp, det har jag förstått nu ikväll sen jag läst om andra på nätet. Varför är det så orättvist vart man bor har inte alla rätt till samma behandling oavsett var man bor. Jag känner mig så kränkt, sårad och misslyckad, varför stred jag inte mer för vår rätt. Älskade lilla docka jag saknar dig, din mamma.

Från: Sofia
Hemort: Lund
Sänt: 23:05 den 16/10
Hej alla ni från "Det blommande trädet" och särskilt Jessika. Jag tycker att det känns som väldigt länge tills det är dags för nästa träff. Jag har inga telefonnummer till er och skulle vilja ringa för att prata lite och kanske fika en dag. Skicka ett mejl eller slå en signal till mig och Axel på 046-147904.
Kram.
Ps. Nu har jag också mitt barn på bild i plånboken. Jag har plastat in ett foto. Det känns så fint och jag känner mig så stolt när jag visar upp det.

Från: Anne i Göteborg
Sänt: 15:11 den 15/10
Hej på Er alla med en Älskad Ängel i himlen!!!

Idag är jag här igen för att höra hur ni mår!
Jag vill sända er mina varmaste hälsningar, jag tänker på er mycket!!! Jag har inte förlorat något barn, men blotta tanken på att det skulle kunna hända går ej att sätta ord på för den är alldeles för smärtsam!!! Jag älskar och gläds så över min lilla dotter Sandra tillsammans med min man Robert, men jag kan känna och ta del av er stora sorg och smärta!!! Jag minns så väl hur rädda vi var att något skulle hända. När hon var född kom tanken på att det "var för bra för att vara sant, att hon var på besök!!" Vi hade ju väntat och kämpat i så många år, längtat så!!! Med så många bakslag. Men vi gav aldrig upp även om ovissheten var så tung att bära många gånger!!! Nu skall vi försöka igen, hoppas Så...att allt går som vi innerligt önskar även denna gång! Detsamma önskar jag alla er som försöker få/väntar ett litet syskon!!! Många Kramar från Anne

Från: Lisbet Hansson
Hemort: Göteborg
Sänt: 10:24 den 15/10
Hej!
Har funnit ett fint e-mailvykort som jag vill passa på att delge Er alla läsare/skrivare av Gästboken.
Klicka gärna på
http://www.bluemountain.com/eng3/faith/SYbabyquilt.html

(October Is National Pregnancy and Infant Loss Awareness Month. When a child loses his parents, he is called an orphan. When a spouse loses her or his partner, he is called a widow or widower. When parents lose their child, there isn’t a word to describe them. This month recognizes the loss so many parents experience across the United States and around the world. It is also meant to inform and provide resources for parents who have lost children due to miscarriage, ectopic/partial molar pregnancy, stillbirths, birth defects, SIDS, and other unknown causes.)

Från: Magnus J
Hemort: Sundsvall
Sänt: 1:58 den 15/10
Min och Peras älskling föddes 26/9 död27/9.
smärtan är enorm, det känns som att meningen med livet är borta. Jag hade väntat så länge på Ludwig, det ända som känns just nu är en enorm klump i bröstet och en tomhets känsla som inte går att beskriva. Vad gör man med all överskots kärlek som var avsatt bara för Ludwig.
Du var och är min livs kärlek, jag älskar dig nu och för alltid Pappa.

Från: Jessica Kullenberg
Hemort: St Uppåkra
Sänt: 23:10 den 13/10
Hej Sofia i Lund!
Vi sågs på träffen med "Det blommande trädet". Det var jag som fick Felix som dog i magen av psd. Allt är fel och orättvist. Jag är lite bitter för jag tycker att Felix hade en varningssignal d. 5/8 (då han var beräknad), då var hjärtljuden låga och det har varit en period med många dödsfall i Lund nu. Bmsk sa En kvinna kommer inte ensam....Efter träffen pratade jag och Urban om vår förlust och alla andras. Om er onödiga förlust, du skulle ju ha ett plan kejsarsnitt. Är inte du bitter? Du skrev att du börjat jobba ... men det var inte bra. Ska du ändå fortsätta jobba fastän det kändes fel. Jag hoppas att du en dag får ett annat barn och att allt går bra. Jag vill också få fler barn (vi har oxå en flicka) och tanken gör ju en orolig.
Hälsn: Jessica

Från: Johanna
Hemort: Sundsvall
Sänt: 23:05 den 13/10
Hej alla mammor & pappor till en liten ängel!
Nu när hösten är här blir det jobbigare tycker jag,mörkret
trycker ner mig,saknaden blir mer påtaglig.
Önskar att vi haft båda våra barn med oss,sluppit undra hur det skulle kunna varit.
Tiden gör sitt med sorgen,nuförtiden känns det sällan som om jag ska dö av sorg & saknad.
Det gör bara väldigt ont mest hela tiden.Men det lever jag med,det är Williams del i mig & så vill jag ha det.
En jämn smärta & många vackra tankar till mitt änglabarn
SAKNAR DIG,WILLIAM.
Nåväl,finns det några föräldrar i Sundsvall m.omnejd som är intresserade av att prata eller kanske träffas så hör av er till mig.
Höstruskkramar Johanna

Från: Lillasyster
Sänt: 17:47 den 12/10
Skulle vilja fråga Catrin från Lindesberg vilken sorts av kromosomskada ditt barn hade.
Skulle verkligen vara tacksam för svar.
Kram alla!

Från: Sofia
Hemort: Lund
Sänt: 17:31 den 12/10
Hej!
Jag vill bara skriva en rad för att säga att jag finns till och att jag tycker att detta verkar vara en bra sida. Jag heter Sofia och är gift med Axel. Vi fick en Agnes, vårt första barn i somras 23/6-99. Hon fick bara stanna hos oss i 37 timmar och jag saknar henne så det skriker innuti. Jag tog psykologexamen 4 juni och skulle ha varit hemma innan det var dags att söka jobb. Nu står jag här istället utan jibb. Jag var uppe på sjukhuset och jobbade extra idag för första gången men det kändes så fel. Jag skulle inte vara där. Jag stod och tittade ut över Lasarettsområdet och tänkte på allt som hade hänt på förlossningen och barnintensiven. Tänk att syrebrist de sista minuterna skulle göra att mitt liv skulle ruckas under så lång tid. Jag saknar min lilla Agnes och vill att hon ska komma tillbaka. Hur ska man våga skaffa barn igen?

Från: Annacarin Lundholm
Hemort: Boden
Sänt: 17:00 den 12/10
Hej på er alla!
När jag sitter och läser om alla er som mist ett barn blir jag ändå så glad att det finns en gästsida att få skriva av síg. Vi miste våran Johanna för 7 år sedan. Jag vet att det är ett rent helvete men jag vet också att med tiden kommer det att kännas bättre. Man kommer alltid att vara mamma, pappa och syskon. Man glömmer aldrig men med tiden bleknar ändå den otroliga smärta som man känner. Idag har jag två friska barn som är mitt allt. Jag har berättat om deras storasyster och varje gång hon skulle ha fyllt år äter vi tårta.

Från: Ann-sofi
Hemort: SUNDSVALL
Sänt: 23:07 den 11/10
Saknar dig såå Oscar. Din 1 årsdag börjar att närma sig.Det går inte en dag utan att vi tänker på dig vår prins, du finns alltid med i våra hjärtan. Puss på dig vår prins Mamma och pappa.

Från: EN MAMMA TILL ETT ÄNGLABARN
Sänt: 22:28 den 11/10
I morgon är det ett år sen vi miste dig. Ett år av saknad och sorg. Aldrig fick jag ge dig bröstet och vagga dig till söms, VARFÖR INTE????? Du somnade in i den eviga sömnen istället för att stanna hos oss. Jag saknar dig så mycket det gör så ont kom tillbaka till mig.
Jag vill hålla dig i min famn, kyssa din panna och känna din doft av bebis. I morgon går jag till din grav med rosa rosor och gråter av saknad, för sakna dig kommer jag alltid att göra min lilla ängel.

Från: Linda
Hemort: Västervik
Sänt: 20:56 den 11/10
Idag skulle Rasmus blivit 6 månader.
Tänk vad tiden går fort...
Saknar dig bara mer & mer för varje dag som går.
Var ute med nya fina blommor till dig idag.
Rasmus, du finns ständigt i våra tankar.
Massvis med pussar & kramar på halvårs dagen!!
Mamma & Pappa

Från: Johanna Söderberg
Hemort: Sundsvall
Sänt: 17:37 den 11/10
Till Petra i Sundsvall!
Jag heter Johanna och är kontaktperson i V-norrland.
970213 dog vår William, trots katastrofsnitt och upprepade upplivningsförsök stod hans liv inte att rädda. Han dog p.g.a blodbrist!! Jag var i v 32+3.Jag bor i G-holm tillsammans m. min sambo Stefan och vår dotter Frida(hon är född 980123).
Du får väldigt gärna höra av dig till mig antingen per telefon eller maila (tel.nr i tel.katalog eller på denna sida.)
Sköt om er /Kram Johanna

Från: MALIN
Hemsida: http://home.swipnet.se/dmb
Hemort: BORLÄNGE
Sänt: 18:48 den 10/10
Jag vill tacka alla som varit inne på våran lillprins sida och läst om hans korta liv. Det är skönt att den kom in det känns som en bekräftelse och att alla kan se vilken underbar liten kille han va.
Storebror Dennis tycker att vi ska åka och hämta dig nu, han tycker nog att du har varit borta tillräckligt länge nu.
Kunde jag göra det har jag gjort det för länge sen.
Älskar dig för evigt. Kramar från mamma.

Från: Petra
Hemort: Sundsvall
Sänt: 23:36 den 9/10
Den 11/10 är det 2 veckor sedan våran efterlängtade Ludwig dog. Han levde bara i 23 timmar.......
Vaknade på morgonen den 26/9 av att jag kände att vattnet gick men när jag väckt min sambo och reste mig upp såg jag att sängen var full av blod.....ambulansen kom snabbt och vi åkte i ilfart till förlossning, väl där beslutades det att barnet genast måste ut med katastrofsnitt. Några minuter
senare var vår älskade Ludwig född. Läkarna kämpade för att få liv i honom, han hade förlorat mycket blod, och tillslut började hans hjärta slå och han kunde andas själv.
Ludwig föddes i v. 36+1, var 50 cm lång och vägde 3325g.
Efter nästan 23 timmar i kuvös med respirator och massor av slangar överallt somnade han, 27/9, in i min famn....

Tack för att den här sidan finns !!!!

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 18:52 den 9/10
Hej!
Jag vill bara skicka en JÄTTE stor kram till Maria i Uppsala, jag ska tänka på dig hela måndagen. Kram Helen
En kram till Filip, hoppas ljusen brinner vid graven så att du får lite ljus i höst mörkret. Mamma älskar dig.

Från: Jessica Möller
Hemort: Uppsala
Sänt: 1:33 den 9/10
Har haft en bra dag idag.. har faktiskt kunnat le & varit glad hela dagen, utan att vara sorgsen.

Min 4-åriga son sa till mig idag:-Mamma, vi måste köpa en ny bebis.. den gamla fungerade ju inte!

Är så glad att ha honom.. han ger oss sådan styrka.

Jag hoppas att jag kommer att känna morgondagen lika ljus som idag...saknar dig Melissa..

hälsningar
Jessica mamma till Max(951031)och Melissa (990929-990929)

Från: Catrin
Hemort: Lindesberg
Sänt: 22:36 den 8/10
Det är snart två år sedan vi förlorade vårt tredje barn Henrik. Han föddes med ett ovanligt kromosomfel och hade inga chanser att överleva. Han fick 7 månader, varje dag var ett helvete. Att gå och vänta på att ens barn skall dö, men man vet inte när. Jag sänder en tanke till er alla som förlorat ett barn. Jag vet vad ni går igenom. Sorgen går aldrig över, men man lär sig att leva med den. Kram till er alla. Vill någon höra av sig så är ni välkomna att maila mig. Catrin

Från: Maria
Hemort: Uppsala
Sänt: 17:45 den 8/10
Nu är det två dagar kvar. Var på sjukhuset idag, barnet imagen lever.
På måndag morgon, om vi klarar de två dagar som återstår, det känns som en evighet, två dagar, får vi träffa vårt barn.
Det känns overkligt och det är omöjligt att tänka bara positivt.

Från: Monica Swensson
Hemort: Uppsala
Sänt: 12:20 den 8/10
Hej allihop
Dikten som följer hjälper mig på rätt spår när sorgen känns tung och oövervinnelig:
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet som det är, acceptera dess kraft och att ta del av den, att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit!

/ En som kämpar.....

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 20:56 den 7/10
Älskade lilla Truls, igår den 6:e skulle du blivit 6 månader. Jag gjorde en söt krans av röda rosor och lade vid barnkullen och vi tände ett ljus för dig, lilla vännen.
Jag hittade en vacker dikt av Lasse Berghagen:
"Du är för alltid en del utav mej, som polstjärnans ljus i natten. Jag tänder ett ljus som en hälsning till dej som en bro över mörka vatten.
Du är för alltid en del utav mej, så fjärran men ändå nära. En ängel ska bära min hälsning till dej, du är alltid en del utav mej."
Saknar dig och försöker finna ett liv utan dig, men det är svårt. Sov gott! Mamma.

Från: Camilla
Sänt: 20:19 den 7/10
Idag är det två månader sen du dog, det gör så ont .
Saknar dej så mycke, hjärtat. skulle vilja ha dej här men det vet jag är omöjligt.
Det går bra att jobba, men det är tungt ändå, då man egentligen skulle ha varit hemma med dej.......
Varför är livet så orättvist ??
Puss och kram
Mamma och pappa
"Jocke" Fanny och Bobby saknar dej också........

Från: Rosita
Hemort: Lidköping
Sänt: 22:24 den 6/10
Ikväll fick jag ett jättetråkigt telefonsamtal från min svärmor, min svägerska som var i vecka 25 fick en liten kille som var död vid födseln. Jag vill bara ställa mig någonstans och skrika rätt ut VARFÖR ÄR LIVET SÅ ORÄTTVIST. Den 12/10 -98 fick jag en dotter som föddes vecka 25 levande men som dog inom 10 min, det är nästan exakt ett år emellan oss varför hände det igen med så kort mellanrum, har vi inte haft nog med smärta. Det gör så ont i mitt hjärta jag känner med min svägerska samtidigt som min egen sorg gör sig påmind, snart är det vår årsdag. Jag sitter här och bara skriker i min ensamhet. Min lilla ängel jag saknar dig så jättemycket tusen kramar från mamma.

Från: Monica Swensson
Hemort: Uppsala
Sänt: 9:45 den 6/10
Oliver
Jag saknar dig så oerhört. Pappa har börjat arbeta på halvtid och tomheten är värre än någonsin. Det var ju meningen att du och jag skulle ha varandra, promenera, busa, byta blöjor, bada, mysa......

Sov gott min änglapojke, jag vet att vi kommer ses igen och då får vi ta igen all missad tid!

Puss och kram / mamma

Från: Katarina Eriksson
Hemort: Lindome
Sänt: 8:05 den 6/10
Hej!
Sitter och väntar på att min gynekolog skall ringa. Jag har varit och tagit prover föt infertilitet! Hur kan livet vända så? Min dotter dog i magen i v.39 i augusti förra året. Allting är så ofattbart. Livet är jobbigare än på länge nu. Det sista halvåret har jag hittat ett sätt att leva som jag kunde må bra med. Men nu, jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt med ettårsdagen. Att inte vara gravid är ett hån. Kompisarnas barn som är lika gamla börjar bli stora nu, det är mycket jobbigare att se dem nu när det är "komminucerbara" än vad det var när de var bäbisar.

Hur skall man stå ut?
//Katarina

Från: Anette Rönnberg
Hemort: Staffanstop
Sänt: 22:12 den 5/10
Hej
Snart är det 4 månader sedan du rycktes ifrån oss och i fredags kom din fina sten vi satte nya blommor och mamma hade köpt en ängel och allting blev så fint. Det är precis som en annan mamma säger att när vi handlade kläder till Hannahs storebröder så tänkte jag på vad Hannah skulle fått att man hamnar bland flickkläderna och det är så jobbigt att se andra flickor att du också skulle varit med oss och varit lika glad som vanligt.
Jag saknar dig så ofantligt mycket och det gör så ont att inte få krama dig.
Puss och kram från mamma. Vi älskar dig så mycket.

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 20:24 den 5/10
Nu har min lilla ängel fått nytt på graven, ljung och silver Ek.
Vi väntar bara på den vita grav lyktan med en ängel på. Idag började jag ett nytt jobb så jag kommer nog inte att kunna komma till graven lika ofta eftersom det blir mörkare och mörkare på kvällarna, förut kunde jag ju komma förbi på väg hem från jobbet. Jag älskar dig och saknar dig så vansinnigt mycket. Jag vill inte jobba, allt är så fel!!
Puss och kram från mamma.

Från: En förtvivlad mamma
Sänt: 17:51 den 5/10
Jag mår så dåligt, men det beror väl på att det närmar sig årsdagen. Kommer det alltid att göra så här ont vid årsdagen? Det gör ont i hela kroppen,jag vill bara skrika ut min smärta efter min dotter som är hos änglarna.Jag kan inte sluta tänka på henne hon finns i mina tankar varje dag.Skall jag köpa kläder till mina söner så hamnar jag på tjejavdelningen likadant är det i leksaksaffären.Älskade gullunge jag saknar dig så mycket, tusen kramar från din mamma.

Från: Patrik Eklund
Hemort: Västerås
Sänt: 14:59 den 5/10
All heder till er. Vad fint att det finns sådana här sidor.

Från: Madeleine Wallin
Hemort: Visby
Sänt: 14:33 den 5/10
Min lilla ängel Anna, idag är det två månader sedan vi fick och förlorade dig, och på söndag skulle du egentligen ha fötts om allt hade gått bra. Det är en jobbit tid nu. Var vid minneslunden idag, mina tårar fyllde bäcken som rinner där efter sommarens torka. Jag saknar dig så oerhört! Jag får syner av allt vi inte får göra tillsammans, och jag tänker på alla andra som får krama om sitt lilla barn. Allt jag önskar nu är ett syskon till dig som du kan få vaka över. Men hur många barn jag än får, kommer alltid en stol att vara tom. Min saknad efter dig är oändlig, du är det bästa jag har......
Mamma

Från: Ulrika
Hemort: Sundsvall
Sänt: 10:54 den 5/10
Till Ann-Sofie.
Du skall veta att jag tänker på dig! Som vi sa när vi
pratade med varandra sist, kroppen kanske inte är riktigt
"frisk" än. Försök att se och tänka så, så kanske
det går lättare, men jag vet att det är jättesvårt.
Jag hade önskat av hela mitt hjärta att det skulle få gå vägen för Er den här gången. Det är ju så lätt att säga
att det går bättre nästa gång men det vet jag att det
kommer att göra.

Kom ihåg att du får ringa när du vill och att det var Ni
som var först!
Många kramar tills vi hörs nästa gång!
Ulrika.

Från: Jessica Kullenberg
Hemort: St Uppåkra
Sänt: 22:32 den 4/10
Den 10 augusti föddes vår dödfödda son Felix. Lillebror till Alexandra 1 år 10mån. 4 dgr över tiden...dog Felix av psd. Just nu känns allt fel och orättvist.
Vi älskar dig och vi saknar dig Felix oerhört mycket. Tänk om vi kunnat skruva tillbaka klockan...
Puss och kram från Mamma.

Från: Line
Sänt: 12:49 den 4/10
Hej!
Jag läste på Mattias hemsida, va fin!!!
Jag blir så ledsen när jag läser allt här. Ja är 17 år och själv har jag en dotter som är 3 månader. Jag känner mig så bortskämd när jag läser om er att jag har kvar henne. Jag tänker på er!
Kram Line och Erika

Från: Jessica Möller
Hemort: Uppsala
Sänt: 6:25 den 4/10
Det är idag 6 dagar sen vi förlorade vår dotter Melissa som var dödfödd i vecka 41+1 på grund av att moderkakan lossnat. Det blev akut kejsarsnitt.
Tack & lov har vi vår 4-årige son som ger oss stort stöd & glädje. Jag fick höra om föräldraföreningen Små Änglar & nu när jag kikade in kände jag ett behov att få skriva av mig.

Om det finns någon mer här ifrån Uppsala som varit med om liknande händelse, snälla skriv! Det vore så skönt att få prata/skriva med någon i samma situation.

Det känns skönt att ha fått skrivit av sig lite.

Melissa,du är saknad för alltid...
/Mamma Jessica,Pappa Teddy & storebror Max

Från: Anette
Sänt: 20:40 den 3/10
Hej!
Det är nu 5månader sedan änglarna tog dej till sig. Månader av fruktansvärd smärta och saknad. Var till din grav med solgula blommor idag. Hanna din storasyster var säker på att du satt och tittade på oss från molnen. Hoppas du har det bra med alla änglabarnen. Kramar och Pussar Mamma

Från: Åsa
Hemort: Sandviken
Sänt: 11:33 den 3/10
Idag är det 1 år sedan min älskade Emelie gick bort. Sorgen är värre än vanligt idag. Jag hoppas att du har det bra där du är och att du tar hand om din lillasyster och alla andra änglabarn. Hoppas också att ni hade ett stort kalas för Mattias igår med mycket tårta.
Jag saknar dig så oerhört mycket. Puss och kram från mamma.

Från: Evelynn
Hemort: Mölndal
Sänt: 12:41 den 2/10
Jag kände att jag behövde skriva lite idag.
Nu är det bara två månader kvar tills att du skulle ha blivit född Andreas. Moster Lise har skickat minnestavlan som hon målat och den blev jätte fin. Tårarna rinner nerför kinderna när jag ser den för den visar precis vad vi fick göra. Du ligger i en famn som sträcker sig upp mot Jesus tomma händer. Vi ville inte att det skulle bli så, vi vill ha dig kvar hos oss. Men vi får förtrösta oss på att du har kommit till ett nytt hem och att du vänta på att få se oss igen.
Vi saknar dig Andreas.
Kramar från mamma, pappa och storasyster Kristina.

Från: MALIN
Hemsida: http://home.swipnet.se/dmb
Hemort: BORLÄNGE
Sänt: 10:56 den 2/10
Nu har vi fått hjälp att få till minnessidan till Mattias kom gärna in och titta på den och skriv en hälsning till våran prins som fyller 1 år idag.
Kramar Malin

Från: MALIN
Hemort: BORLÄNGE
Sänt: 7:58 den 2/10
Lilla Mattias idag gör det extra ont, jag vill ha dig här nu när du fyller 1 år. Hoppas att ni uppe i sommarlandet får en trevlig dag med mycket tårta. JAG VILL HA DIG HÄR.
Du skulle ha fått så mycket paket.
Prinsen vi saknar dig.
Puss och kram med stort grattis från mamma, pappa och storebror.

Från: heidi
Hemort: eslöv
Sänt: 22:14 den 1/10
min lilla casper gud vad jag saknar dig.
nu 4år efter din bortgång väntar jag igen ett litet pyre
och den är beräknad till din döds dag den11 maj
gud vad jag är rädd.

jag glömmer dig aldrig mamma

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 19:42 den 1/10
Hej allihopa, skickar en speciell tanke till Oscars mamma som har fått missfall. Jag vet hur dåligt du mår, före Filip som föddes död i Februari hade jag ett missfall i v 12 och efter Filip har jag haft ett missfall i v8. Allting stannade och jag ville bara ge upp det blev tungt och jag gick in i ett mörker och det värsta var att nu skulle jag åter få vänta innan jag blev gravid. Sorgen efter Filip var så stor att själva missfallet så småningom försvann, men tiden och förtvivlan över att inte duga var stor. Nu mår jag bättre och sorgen över Filip är större än sorgen över missfallet. Det är ju ändå kroppens sätt att säga ifrån och det är ju ändå bättre än att behöva avbryta en graviditet p.g.a att fostret är illa skadat. Kämpa på, någongång blir det vår tur, det gäller att inte ge upp.
Många kramar och pussar till Filip och kramar till alla er andra. Helen.

Från: Jennie
Hemort: Sundsvall
Sänt: 15:40 den 1/10
ANN-SOFI, jag finns här för dig när du behöver det. Skönt att träffas tidigare idag.
ULRIKA, tack för de fina orden om min kära vän, Marie. Hon har verkligen varit underbar trots att vi bor så långt ifrån varandra. Jag vet vad du menar när du skriver att locket ska läggas på och allt ska glömmas. Jag har också "kompisar" som reagerar så, tyvärr.
Till min lilla gubbe, Jonas vill jag ge alla mina pussar i världen och jag skulle så gärna vilja ha dig i min famn. Puss hjärtat mitt. Och kram till er andra.

Från: Camilla
Sänt: 12:52 den 1/10
FEL!
Dementerar . Ledsen att föreningen har problem....
skrev jag här under. Den raden var menad för föreningen PSD.
Ursäkta!

Från: Camilla
Sänt: 12:47 den 1/10
14 månader sedan vi miste vår älskade Tiffany! Nu sitter jag här med ditt syskon Liam i famnen ! han är 7 veckor nu. eller 3 1/2...eftersom han fick komma ut för tidigt för vi var så oroliga att något skulle hända.....Vilken oerhörd lång och orolig graviditet! Men tänk vad det är underbart. att ha honom i min famn ! Även om jag nu i stället är rädd för psd, och allt annat som kan drabba en liten parvel !
Så kära ni som också mist era barn, det finns kanske en ljusning i framtiden! Du som skriver här under, som fick missfall i vecka 10.... Jag lider OERHÖRT med dig! Jag fick själv en blödning i denna graviditet i v 8. De kunde inte säga "om det fanns kvar".... så vi fick vänta i 10 långa dagar före nästa ultraljud......Nu hade vi ju tur och det var inget missfall. Jag vill sända dig en innerligt stor varm kram !!
Tack Thea som under denna tid skänkt mig hopp. med lilla Max. Neta - jag är glad att Lucas minneskista blev så fin ! kram också till Katarina på Stockholmsdistriktet samt alla i vår grupp i Stockholm - som idag - alla 5 paren har fått "ängla-syskon" som vi är så tacksamma för !!
Jag är ledsen för att föreningen har sådana bekymmer.
Tiffanys mamma - Jag kommer alltid sakna, älska och tänka på dig

Sänt: 16:52 den 30/9
Hej! I dag är det jobbigt. Snart är det ett år sedan Oscar föddes och lämnade hos. Vi har det fruktansvärt jobbigt. 8 månader efter att Oscar lämnade hos vågade vi äntligen bli gravid och jag blev det. Förra torsdagen fick jag missfall i v10. Allting revs upp alla minnen från Oscar´s död blev så nära igen. Jag vet inte hur jag ska klara detta, mår så dåligt. Jag skriker på hjälp... Stora kramar till Johanna, jennie, Ulirika.

Från: Anne
Hemort: Göteborg
Sänt: 23:02 den 29/9
Hej!
Ikväll är jag tillbaka och läser era berättelser!
Det är jag förresten ganska ofta för jag tänker ofta på er alla! Era berättelser om era älskade små änglar berör mig väldigt djupt!!! Hur mår ni just nu, ikväll? Önskar er en riktig god natts sömn, övervakad av era små änglar!!!
Lika mycket som de alltid finns inom er, så finns ni alltid inom era små änglar som väntar på att ni återförenas en dag igen!! Det är jag övertygad om! Nu har jag dessutom adopterat några skyddsänglar till minne av era små änglar!!!

Mina Varmaste Hälsningar till er alla!
Från Anne i Göteborg

Från: Carina
Hemort: Rottne
Sänt: 21:34 den 29/9
Den 27/9 fyllde Linnea 7 år. Vi var vid graven och satte
3 vita rosor en från oss var. Vår son William sa "men mamma
hur kan Linnea ha kalas uppe i himmlen? Vi får slänga upp
presenterna till henne så får hon och alla dom andra ängla-
barnen ha kalas tillsammans" Tyckte det var så gulligt sagt
av honom.
Kramar till Er alla
Carina

Från: Susanne Lindh
Hemort: Uppsala
Sänt: 17:09 den 29/9
Har inte varit till din grav på länge nu men ska köpa nya blommor i helgen och åka dit och plantera.
Det känns så svårt just nu, inte bara att jag har förlorat dig mitt älskade barn utan även att min nya pojkvän har svårt att acceptera att du finns inom mig och alltid kommer att göra och att jag saknar dig så och längtar efter att ge dig ett syskon.
Detta leder till en massa onödiga diskussioner och han får mig att känna mig dum som pratar om dig Lucas och att jag vill besöka dig grav.
Men som tur är har jag mina underbara vänner som trots att dom inte själva har några barn finns där och lyssnar på mig.
Jag ska nog antagligen snart flytta från lgh där du och jag skulle ha bott tillsammans, det känns svårt att lämna den för en del av din känns som du stannar där.
Fast jag får ju närmare till din grav och det är alltid skönt att kunna gå dit och bara finnas där en stund.
Jag saknar dig så min lilla Lucas.
Jag glömmer dig aldrig min lilla ängel.
Kram din egen mamma

Från: Mamma
Sänt: 14:37 den 29/9
Hej!

Jag vill tacka för denna underbara sida. Jag har alltid haft svårt för att hantera sorg, och för min del tycker jag det är så fint att läsa allas berättelser. Det spelar ingen roll när man förlorar sitt barn, saknaden blir alltid lika stor. Jag har själv en lite dotter på 11 månader idag, men hur mycket man än gläds, så sörjer jag så oerhört mycket för allas era änglar. Tårarna lägger sig på tangentbordet, och man skulle vilja finnas där tillhands och krama er alla. Jag har själv rädslan att det kan hända något med min lilla flicka och jag skulle utan tvekan ge mitt eget liv för hennes om något skulle hända. Samtidigt är jag så rädd för att något ska hända mig eller min sambo, så att någon av oss ska bli ensam med henne. Det blir flera sömnlösa nätter fortfarande när man bara kan sitta i hennes sovrum och höra hennes andetag. Precis innan vi fick vår underbara dotter så förlorade två av våra vänner sina barn. En flicka hann bli tre dagar gammal och vår andra vän förlorade sitt barn i femte månaden. Det gör att rädslan blir ännu starkare när det händer någon i sin närhet. Samtidigt får man en stor glädje i att en annan vän till oss har en glad och pigg tjej på ett år som föddes redan i vecka 23. Det orättvisa är att inte alla kan räddas, varför bara vissa...?
Jag tänker på er alla och hoppas att vardagen blir ljusare där borta i tunneln någon dag.
Många kramar...

Från: Ulrika
Hemort: Sundsvall
Sänt: 14:31 den 29/9
Tänk om alla kunde vara som Marie från Katrineholm!

Hon känner verkligen med sin vän Jennie som förlorade sitt
barn. All heder till DIG som kan uttycka dina känslor inför
din vän. Jag önskar att mina vänner också kunde göra det istället för att lägga locket på och inte prata om det mer. Och nu när vi väntar en till liten bebis skall allt liksom vara förbi och glömt.
Ingen verkar förstå att man är konstant rädd för vad som kan
hända den här gången och hur allt skall bli nu. Man har ju
tusen tankar som snurrar i huvudet varje dag.

Varma hälsningar till Er alla.

Från: Jessica
Sänt: 13:24 den 29/9
Hejsan!

Jag sitter här och läser om den oerhörda sorg som saknaden av ett barn innebär. För två år sedan miste jag min kusin som bara hann bli 19 dagar gammal, ytterligare ett år senare förlorade en annan vän till oss sin lilla flicka. Två stora sorger efter varandra. Så blev jag själv gravid och det var verkligen efterlängtat. Men under hela graviditeten hade jag oron i magen att något kunde vara fel. Men efter 37 veckor föddes min lilla flicka och hon har gett mig livet. Att man direkt kan känna en sådan kärlek till ett barn är så fint. Jag tycker att det är underbart att läsa att mitt i all den sorg som ett förlorat barn ger, så skriver Ni alla så fina kärleksförklaringar till Era barn.

Jag tänker på Er alla

Många kramar

Från: Annmarie
Hemsida: http://welcome.to/hjelm
Hemort: Reftele
Sänt: 21:33 den 27/9
Jag tänker på dig Agneta... och på lille Lucas som var så gullig.
Kram Annmarie

Från: Agneta Thorslund
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/index.html
Hemort: Jönköping
Sänt: 23:30 den 26/9
Hej! Föregående meddelande blev skumt!! vet ej vad som hände! Lucas mamma du kan väl höra av dig till mig!!!
Agneta Thorslund

Från: Agneta Thorslund
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/index.html
Hemort: Jönköping
Sänt: 23:28 den 26/9
Hej! Förlåt att jag blir tjatig på denna sida. Idag skulle du lille älskade Lucas bli 22 månader och saknaden känns mer än någonsin. Det gör så vansinnigt ont i mitt hjärta. Jag skulle vilja ge dig så mycket, jag hade så mycket kärlek att ge dig att jag sprängs i bitar. Vart ska jag göra av den???? Nu har jag beställt en fin minneskista med ditt namn på locket och två vaktande änglar vid var sida om namnet, det blir jätte vackert. Där ska jag förvara dina saker! Jag skulle inget hellre önska än att få ha dig här vännen!!! Kram Mamma!

Från: Ingela Wilkens
Hemort: Växjö
Sänt: 15:44 den 26/9
Hej!
Sitter här framför datorn och funderar över ett föredrag jag ska hålla om några dagar. Det ska handla om Vad händer med föräldrar som mister sitt barn? och Hur kan jag som medmänniska stödja föräldrarna?

Det är ju ni därute som vet hur det är och vad skulle ni vilja ha för stöd? Fick ni något, hur?

Snälla skriv till mig så kanske vi tillsammans kan hjälpa någon att få den hjälp och stöd vi inte fick.

Varma hälsningar och en stor kram till er allesammans
Ingela

Från: Susanne Lindh
Hemort: Uppsala
Sänt: 1:24 den 26/9
Saknar dig så otroligt mycket min älskade son Lucas.
Allt känns så jobbigt just nu.
Var på fest i kväll och där fanns en liten pojke som var jämn gammal med dig (om du hade fått stanna hos mig).
Mitt hjärta värker efter dig och jag längtar tills jag kan skaffa ett syskon till dig.
Din pappa ska ha barn med den kvinnan han var otrogen med bakom min rygg undertiden jag var gravid med Lucas. Deras barn ska födas vilken dag som helst och det känns jobbigt plus att dina storebröder Daniel och Filip (dina halvbröder på din pappas sida) fyllde tre år häromdagen.
Vi skulle ha varit där tillsammans och firat dom med paket och tårta, nu blir det istället att din pappa låtsas att du aldrig har funnits och jag gråter efter dig och går ensam till din grav.
Varför fick jag inte behålla dig mitt älskade barn. Ett mera efterlängtat barn får man leta efter. Jag veta att din pappa var en stor idiot, men vi hade klarat oss bar utan honom bara du och jag Lucas.
Mamma saknar dig så mycket.
Alla ni som förlorat ett barn sent i graviditeten skriv gärna till mig.
Lucas föddes i graviditetsmånad sex och var 790 gram lätt och 33 cm kort.
Han föddes så mycket förtidigt för jag hade fått influensa vecka innan som jag hade skött ordentlig och jag hade varit på kontroller på mödravården efter att jag hade blivit frisk och då var allt ok.
Sen satte förlossningen igång jättesnabbt på kvällen den 13 mars i år och Lucas dog ca 4 timmar senare och ytterligare 2 timmar senare var han född.
Allt var över på knappt sex timmar.
Men skriv gärna till mig.
Susanne Lindh
Smålandsvägen 11
757 58 Uppsala

Kramar Lucas mamma
Sakanar dig min ängel

Från: Monica Swensson
Hemort: Uppsala
Sänt: 12:32 den 25/9
OLIVER!!!!!!
Mamma älskar och saknar dig.

Önskar du vore här........

Från: Eva
Hemort: Växjö
Sänt: 23:57 den 24/9
Jag har inte mist någon liten ängel utan har mina fyra i livet. Jag är lite rädd för att skriva nåt galet, men ville ändå tala om att jag tänker på er, gråter med och för er och era barn. Förlåt om vi "utomstående" är tanklösa och klumpiga.
Hälsningar Eva

Från: Annmarie
Hemsida: http://welcome.to/hjelm
Hemort: Reftele
Sänt: 22:24 den 24/9
Igår var det tre år sedan lilla Victoria dog. Jag saknar dig så min älskade ängel. Puss från mamma.

Från: Ninna
Sänt: 12:14 den 23/9
Saknar er mina pojkar
önskar ni var här

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 21:42 den 19/9
I fredags skulle du ha blivit 7 månader, men du fick aldrig se dagens ljus utanför magen. Jag saknar dig så mycket! Pappa och jag var och satte blommor på din grav i fredags men där är så mycket blommor att det knappast får plats mer. Idag fick jag en garn snodd av din lilla moster hon har gjort den på fritids, den ska jag lägga på din grav och det gör inget om den blir jordig sa hon. Hon är så mån om dig. När hon gav mig det lilla paketet med snodden i så hade hon med sig kortet på dig som hon ställde bredvid, så att du skulle kunna vara med eftersom du inte kunde öppna paketet själv. Jag älskar dig så mycket min lilla Filip. Pussar och kramar från mamma & pappa.

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 21:45 den 18/9
Älskade lilla Truls,
Jag längtar att få åka ut till dig på barnkullen, men vi står just nu i flyttkartongerna pappa och jag. Det är svårt att lämna det hem som du var väntad i !
Vi flyttar närmare dig, och det känns bra. Då kan jag ta cykeln och hälsa på dig och lägga din kvällspuss hos dig. Men samtidigt är det svårt att skiljas från det hem som skulle bli ditt. Din skötbädd, platsen där din säng står och vårt liv här med dig. I vårt sovrum finns du och i din vrå ditt ljus och din plats. Du finns alltid i mitt hjärta, men du inte finns i fysisk "form" här hos oss, och då blir alla symboler så vikitiga.
Älskar dig så min son, saknaden är outhärdlig ! Din mamma.

Från: Anette Rönnberg
Sänt: 19:18 den 18/9
Hej
Detta är första gången jag skriver hit. Jag miste min lilla älskade dotter Hannah för 3 månader sedan i en olycka, hon fick bara bli 1 år gammal och den tomheten man känner är fruktansvärd jag saknar henne så hemskt mycket att ibland vet man inte var man ska ta vägen.
Jag saknar dig och älskar dig så mycket min älskade Hannah.
Hannah har två äldre syskon och för dem får man vara så stark man kan och kämpa vidare.
Mamma älskar dig Hannah.
Jag känner med er alla som också mist era små.

Från: Agneta Thorslund
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/index.html
Hemort: Jönköping
Sänt: 17:59 den 18/9
Hej! Fint att ni nu även har gjort en sida för syskon och mor och farföräldrar. det är ju mycket viktigt för oss alla i vår sorg att kunna dela med oss av våra erfarenheter och att läsa vad andra har upplevt!! Vi är nu en liten grupp föräldrar som träffas i Småland. I torsdags var vi hemma hos mig, det ger så mycket att få träffa andra som vet hur fruktansvärt tufft det är att mista ett kärt barn.
Alla pratade så vackert om sin lilla ängel! Tillsammans är vi starkare! Hälsningar Lucas mamma agneta

Från: Sarah
Hemort: Vänersborg
Sänt: 16:30 den 18/9
I dag har det gått ett år sedan vi begravde vår älskade son, Eric. Ett år och två veckor sedan vi miste honom. Saknaden är fortfarande lika stor, precis som kärleken till honom. Jag tänker på honom så gott som hela tiden. Jag hoppas och tror att han har det bra. Någonstans finns han och är lika pigg och vaken som vilken ettåring som helst. Jag önskar bara att vi fick vara hos honom. Känslan av orättvisa är fortfarande stark. Varför fick vi inte behålla vår son? Varför togs han ifrån oss innan vi ens fått träffa honom? Tänk vad mycket det betytt att få möta hans blick en enda gång. De få minnen jag har av honom värdesätter jag mer än någonting annat. Jag är tacksam över att ändå ha en son, trots att han inte finns hos oss fysiskt. I mitt hjärta kommer han alltid att leva kvar.
Jag har nu högst 5 veckor kvar på min nuvarande graviditet. Nervositeten och oron är stor, men vad ska man göra. Jag hoppas att allt går bra denna gången. Men, det finns ju inga garantier. Tyvärr.
Till alla mammor och pappor som också har mist sina barn; Jag är övertygad om att våra änglar har det bra. En dag ska vi få vara tillsammans med dem igen. Stora kramar till er alla.
Till min älskade Eric; Jag älskar dig över allt annat. Jag hoppas att vi snart får vara tillsammans igen. Massor av pussar och kramar från din mamma.

Från: Jennie
Hemort: Sundsvall
Sänt: 18:41 den 17/9
Marie, du ska veta att ni där nere betyder så himla mycket för mig och oss. Jag saknar er och det är ju tur att det finns telefoner annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Massor av pussar och kramar till mammas lilla hjärta, mamma saknar dig så Jonas.
Marie, tack för skyddsängeln, det känns som om det är du och David som beskyddar mig nu.

Från: Susanne Lindh
Hemort: Uppsala
Sänt: 18:38 den 17/9
Till Lisbet Hansson i Göteborg som förlorade sin lilla Oscar i somras och till Agnetha i Jönköping som precis som jag har förlorat en liten Lucas, ni ville ha kontakt med mig och jag vill gärna att ni skriver till mig.
Ni andra som också har förlorat ett barn och speciellt under graviditeten, jag förlorade Lucas i månad 6 då han föddes får gärna skriva till mig.
Kramar Lucas mamma Susanne
Susanne Lindh
Smålandsvägen 11
757 58 Uppsala

Från: Marie Alrixon
Hemort: Katrineholm
Sänt: 16:48 den 17/9
Jag har nu suttit och läst era berättelser om eran oerhörda sorg. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns att mista ett barn men vi ( min sambo och jag ) kom i kontakt med en sådan tragisk händelse för ca 7 månader sedan. Vi hade besök av våra allra käraste vänner när de miste sitt älskade barn i sjunde månaden. Detta var det absolut värsta jag någonsin har upplevt. När de åkte hem för att få föda fram sitt barn och jag inte kunde följa med och stötta dem. Efterråt har vi pratat varje dag i telefon och det har varit en stor hjälp för mig. I maj åkte vi och hälsade på dem och det var så skönt att få kramas och gråta tillsammans. Jag lider med er alla som har mist era barn. Jennie du vet att jag tänker på dig varje dag och David och jag älskar dig mycket. Kram till er från oss.

Från: Lena
Sänt: 1:13 den 17/9
En varm kram till alla som sörjer och saknar sina barn.
Jag saknar min lilla Emilia. Idag är det femton månader sedan vi åkte till förlossningen, Emilia kom kl.16.13.
Så oerhört svårt att lämna ifrån sig sitt lilla barn.
Vilken stor tomhet det blir, en tomhet som ständigt påminner om att ett av våra barn saknas här.

Från: Johanna
Hemort: Jörn
Sänt: 23:29 den 16/9
Hej!
Ville bara säga hur mycket jag saknar lilla Tova. Jag är hennes faster. Hon har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det går inte en dag utan jag tänker på henne. Jag saknar dej så min lilla vän. Många pussar och kramar från "bästfastra".

Från: Lelle
Hemort: Värmdö
Sänt: 12:57 den 16/9
Hej alla ni som läser detta, det är första gången jag skriver här har aldrig vetat om att det funnits. Vi miste
vår fösta son Andreas för 6 år sedan 1993, efter denna sorg tog det många år att börja funka som en mäniska igen. Och nu var det dags igen att få barn, stora förhoppningar mycket glädje, lång väntan. När dagen var inne så var lyckan
fullständig, men det som inte fick HÄNDA,,, händer igen.
Vad skall man göra skall man kunna bli hel igen??????
kroppen värker tankarna är svåra att samla, svårt att funka
i ett vardags livet.
Men man får försöka att klara av det tillsammans Min underbara Fru och vår foster dotter och jag (Lelle).
Ha det så bra det går allihopa

Från: Helene
Hemort: Vallentuna
Sänt: 10:10 den 16/9
Hej alla!
Det är så jobbigt idag, och alla andra dagar och nätter, torts att det snart gått 9 mån. sen jag förlorade min lilla dotter i magen i v40+3. Värst är, precis som någon anna skrev, att omgivningen inte frågar hur man mår, tror att allt är glömt, och att man ska gå vidare! Det är inte lätt det när hela min kropp saknar henne så att det värker och gör ont! Jag skulle (just som Marie (?) skrev) gått med min fina barnvagn och varit mammaledig, gått på babysim och umgåtts med andra mammor + barn. Gått på öppna förskolan, och fått se min Wilma göra små framsteg. Kanske hade hon vid det här laget börjat att resa sig upp, kanske rent av att gå? vad hade hon tyckt varit härligt? Vad hade hon tyckt om för mat? Alla dessa funderingar hela tiden. Jag håller på att bli tokig!

Wilma har en storasyter oxå, en storasyster som älskar bebisar! Det är oerhört tufft att se henne med en bebis, man tänker hela tiden vilken jättefin storasyster hon skulle varit för Wilma!

En kompis till mig fick precis en bebis... Vi var och hälsade på och Emma ville klappa och hålla bebisen hela tiden! Vilken plåga det var!

Men lilla Wilma har det nog bra med de andra barnen på barnkullen i Danderyd, där hon kan springa och leka och klättra i alla träden som finns där. Hon har sällskap.

Kramar på er alla och en speciell hälsning till Lotta med lilla Truls!

Helene

Från: Lena
Sänt: 0:16 den 16/9
Natt igen! Svårt att sova - sorgen och saknaden, den svåra smärtan sköljer över mig.I morgon skulle vår dotter Emilia
blivit 1 år och 3 månader.I 40 veckor och fyra dagar fick jag bära dig inom mig Emilia, i knappt fyra veckor fick jag ha dig i min famn. Du lilla älskade barn, vad det är svårt att Du inte är här.
Emilias mamma

Från: JOHANNA
Hemort: SUNDSVALL
Sänt: 23:09 den 15/9
HEJ!
HAR NYSS LÄST IGENOM GÄSTBOKEN(DET VAR ETT TAG SEN)
SER ATT NI ÄR NÅGRA HÄRIFRÅN SOM VÄNTAR SYSKON TILL ERA SMÅ ÄNGLAR.VILL ATT NI SKA VETA ATT JAG TÄNKER PÅ ER,FÖRSTÅR SÅ VÄL HUR NI HAR DET.MEN DET ÄR VÄRT ALL ORO ALL ÅNGEST ÖVER ATT DET SKA HÄNDA IGEN.MEN DET ÄR ETT LITET HELVETE EMELLANÅT JAG LOVAR.
VI FICK LILLA FRIDA 11 MÅNADER EFTER DET ATT WILLIAM DÖTT I MIN MAGE.
DET JOBBIGASTE ÄR KANSKE ATT ENS OMGIVNING HELT PLÖTSLIGT TYCKS TRO ATT ALLT ÄR BRA IGEN BARA FÖR ATT MAN ÄR GRAVID IGEN,SÅ ÄR DET JU INTE.LIKA MYCKET GLÄDJE OCH FÖRVÄNTAN MAN KÄNNER INFÖR DET VÄNTANDE BARNET,LIKA MYCKET SORG OCH FÖRTVIVLAN KÄNNER MAN FÖR DET BARN MAN MIST!!
MAN KAN GOTT SÄJA ATT SORG O GLÄDJE GÅR HAND I HAND!
EN KRAM TILL ANNSOFI O MÅRTEN IFRÅN OSS.

Från: Martina
Hemort: Karlskrona
Sänt: 18:53 den 15/9
På fredag är det en månad sen du lämnade oss.
Vi saknar dig så,önskar att du vore här hos oss..
Kram Mamma Pappa Emelie

Från: Anne
Hemort: Göteborg
Sänt: 23:57 den 14/9
Hej alla ni som har en ängel i himlen!
Jag har läst era berättelser sedan början av sommaren, då jag upptäckte denna hemsidan! Att jag hittade den var ingen slump! Men jag tar det från början!
Till att börja med har jag aldrig misst ett barn, men har känt stark ångest över att det skulle kunna hända mig också. Det finns inga 100%-iga garantier för någon.
För mig har det svåra varit att överhuvudtaget kunna få ett barn! 10 års barnlöshet, berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan, depressioner. Det närmaste er svåra sorg efter förlust av älskat och efterlängtat barn, som jag kan komma, är ett misslyckat IVF-försök 1996!
Det är en bra bit från era upplevelser, men svårt nog ändå! Efter ett andra försök 1997 lyckades det, och vi har en underbar älskad dotter, som inte är för given en endaste sekund!!! Ångesten att kunna missta henne har varit enorm, men det känns lugnare nu! Vi har ju henne hos oss och gläds oerhört! Nu undrar ni nog vart jag vill komma?!
Eftersom denna ångesten gnagde inom mig; hur överlever man när man misst sitt älskade barn? Ni har givit mig/ger mig "vetskap"!!! Och jag känner mycket starkt med er, gråter hejdlöst med er, men förstår också att ni aldrig någonsin glömmer era älskade Änglar!!!Ni har era minnen och dom skall ni alltid vårda ömt!!! Följ Er väg och lyssna till ert eget hjärtas röst!! Hur många barn man än har, så är varje barn en egen individ som är väldigt värdefull!!! Och älskad!!! Till er som väntar barn igen önskar jag varmaste lycka till!!! Det finns inga Rätta ord i svåra stunder, men jag ville skriva detta till er för att ni skall veta att jag och andra med djup medkänsla med er Finns här ute! Jag återkommer för att läsa om er, och ni får gärna besvara mitt meddelande!!! Utan er erfarenhet finns jag här ändå!!! Många Kramar till er alla från Anne i Göteborg.

Från: Camilla
Hemort: Stavaträsk
Sänt: 18:25 den 14/9
Jag har just suttit och skrivit tack kort som vi ska skicka ut efter Towas begravning, det känns jätte tungt att skriva och se på det fina kortet vi ska skicka med.
Jag tänker på dej jätte mycke nu, mitt lilla hjärta. Saknar dej oerhört mycke, ditt leende och dina fina ögon som aldrig såg lidande ut fast allt det du hade fått utstå. Du var så tapper, men jag saknar dej, fast du har det bra där du är med alla andra småänglar.
Mamma älskar dej, alltid.......
Du var mitt hjärta, du tog en del med dej och det gör ont

Från: marie
Hemort: kalix
Sänt: 15:36 den 14/9
tack för att ni alla andra föräldrar och föreningen finns
upptäckte detta när jag satt och surfade på jobbet
det har nu gått 4 år sedan min lille robin gick bort bara 3
månader gammal nu har jag kommit tillbaka till en ny sorgeperiod och jag vill bara gråta hela tiden har en son
på 14 månader och han förgyller givetvis dagarna kolossalt
utan honom hade nog den panikångest jag fick efter
robins död tagit överhand
kramar i massor till alla andra föräldrar
man klarar det även om varje dag kan kännas tung
saknar robbin så otroligt och det bara skär i mitt hjärta
men jag har en ljus och fin upplevelse av hans 3 månader
långa liv mycke att tacka personalen på 25 an i lund
vi fick tom döpa honom i lugn och ro
kram på dig min lilla ängel finns alltid hos dig i mina
tankar älskar dig så
kram på er alla andra

Från: ROSITA
Hemort: LIDKÖPING
Sänt: 23:47 den 13/9
Min älskade lilla MY snart är det ett år sen som du anslöt dig till änglabarnen. Varför kunde du inte få stanna hos mig. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Det är svårt att gå vidare när sorgen är så stor. Jag älskar dig för evigt min lilla ängel, Mamma.

Från: Martina
Hemort: Karlskrona
Sänt: 21:12 den 12/9
Jag saknar dig så Eric...
Önskar att du vore hos mig här och nu.
Kram Mamma.....

Från: Lena
Sänt: 1:36 den 11/9
Min lilla Emilia, jag saknar dig min lilla.
Det är så svårt att sova, det gör så ont.
Din mamma

Sänt: 19:22 den 10/9
Vill Du/Ni vara med i en samtalsgrupp, tala om Din/Er sorg och träffa andra i samma situation?
Katarina Jansson, kontaktperson i Stockholm startar en ny samtalsgrupp i Bandhagen nu på tisdag den 14 september.
Är Du/Ni intresserade hör av Er till Katarina (för tid och plats m.m)
Katarina Jansson tel. 08-6478879

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 22:32 den 9/9
Jag har haft turen att må riktigt bra i några veckor. Men idag har jag en dålig dag, jag har varit på anställningsintervju och den tog alla krafter. När jag kom hem började jag gråta och jag har definitivt ingen lust att börja ett nytt jobb eller plugga eller någonting för den delen. Jag vill gå omkring och dra Filip i barnvagn, gå på mamma gympa, jämföra hans utveckling med andras. Men det får jag inte. Jag fick aldrig se hans ögon och aldrig höra honom skrika. Det gör så ont. Jag vet ju inte ens hur stort eller vad ett barn kan som är snart 7månader. Jag saknar dig så mycket min lilla älskling. Kram till alla er som skriver här och hjälper till att göra livet lite lättare. Stora gose kramen till mammas lilla Filip.
Till Maria, jag har försökt nå Katarina för att få ditt tel nr men har inte lyckats, försöker igen. Jag håller tummarna för dig att Oktober blir din lycko månad.

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 15:14 den 9/9
Hej alla, och tusen tack Anna i Årsta för dina fina och värmande rader. Jag blev mycket glad över dem, de behövdes !
Barnkullen ligger vid Danderyds kyrka och är en minnesplats där bara barn ligger begravda. Det är mycket vackert i hörnan av kyrkogården ut mot en äng, där tror och hoppas jag att alla små änglar är och leker. En fin sol/blomma som staty finns där vi föräldrar sätter blommor och lägger leksaker och gosedjur till våra små. Jag känner ett stort lugn när jag kommer dit och jag gläds åt att min lille Truls har sällskap av de andra barnen. (För det är så jag tänker på Truls gravplats, då vi valde att inte ha en egen grav till honom.)
Till dig som skrev före mig i gästboken. VI GLÖMMER ALDRIG VÅRA ÄNGLAR ! Det ska vi inte göra och vi får stötta varandra när det känns som svårast. För jag tror att det är svårt för dem som inte har upplevt det fasansfulla att förlora sitt barn, man kan abslut inte förstå den outhärrdliga smärtan och sorgen, om man inte har upplevt dem själv.
Älskade Truls, jag tänder ditt ljus här hemma och tänker på dig. Bamse kram till dig min lille son, mamma. Saknar dig !!

Sänt: 0:09 den 9/9
Varför undrar ingen hur jag mår idag? Alla låtsas som om min dotter aldrig har funnits. Råkar jag nämna hennes namn så tycker dom att jag skall gå vidare, och glömma det som hänt. Men jag kan inte glömma och jag vill inte glömma min dotter. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta hur många barn jag än får. Gud vad jag saknar min henne det gör så ont i mitt hjärta. Snart har det gått ett år sen hon föddes och dog i v.25. MIN KÄRA DOTTER JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET OCH SAKNAR DIG. DIN MAMMA

Sänt: 15:55 den 8/9
September är en svår månad för oss. Vi har förlorat två pojkar, Sebastian den 10/9 och Kalle den 12/9.
Det är 6 år mellan pojkarna, och inget samband mellan dödsorsakerna bara en väldig massa otur. Att förlora två barn känns som att spränga alla tänkbara gränser, all trygghet går förlorad. Jag var väldigt orolig andra gången, men förlitade mej på att det händer inte en gång till. Men det hände... och jag tänker fram och tillbaka hur jag skulle ha kunnat gjort annorlunda,men jag måste lära mej att leva i min situation precis just som den är.Ibland känns det förbannat orättvist.
Jag kan även känna att andra skräms av mina erfarenheter, och därför vågar jag ibland inte berätta att jag faktiskt har två små pojkänglar i himmeln.
Men skam den som ger sig jag provar ännu en gång, den 7/10
kommer det ett syskon, och jag längtar och hoppas att det blir en alldeles livslevande liten ängel, för det är precis vad vi alla behöver allra mest just nu, ( i vår familj)

Till Helen i Stockholm, Du får gärna kontakta mig så berättar jag om Kalles navelsträngskomplikation.
Jag ska så småningom skriva ner allting om båda barnen,men det får vänta lite.

Hälsningar Maria

Från: Karin Hack
Hemort: Malmö
Sänt: 8:48 den 8/9
Hej. Jag heter Karin och jag känner inte till Er sorg och smärta, jag kan kanske inte ens förstå den. Jag har tre barn, alla i livet men jag ville bara visa min respekt för Er och önskar Er allt gott i livet.

Från: Pernilla Svensson
Hemort: Visingsö
Sänt: 18:15 den 7/9
Det är första gången jag skriver på denna sida. Jag miste en liten Erik för 9 veckor sedan. Sorgen känns övermäktig. Han blev bara nio & en halv timme. Han vägde 4010 g & var 53 cm lång .Jag saknar honom så!!!! Till agneta Lucas mamma, det ska bli roligt att träffas igen . Ett bra sätt att prata om våra små änglar en hel kväll. Kramar Eriks mamma.

Från: Ann-sofi
Hemort: sundsvall
Sänt: 16:19 den 7/9
Hej! I dag är det en sådan smärtsam dag, då det gör så ont. Vi saknar dig så vår lille Oscar. Snart har det gått ett år sedan du föddes och lämnade oss. Puss på lill munnen vännen min. Vilket fint namn du har på din son Lisbet, Jag jobbar inom Hemtjänsten och en dag var jag oss en tant som frågade om jag hade barn och vad han hete. Oscar, sa jag. Oj ,vilket kungligt namn han har sa hon då. Ja han är våran lillprins svarade jag. Stora kramar Ann-sofi

Från: marie
Hemort: kalix
Sänt: 16:00 den 7/9
lille robin hoppas att du har någon som kramar om dig
som jag skulle ha gjort om du var kvar hos mig
du har en storebror hemma som busar och mår bra han
pekar och tittar på dig på fotografierna han kallar dig
bebbe. jag saknar dig så oerhört mycket och tänker på dig varje dag kramar från mamma

Från: Lisbet Hansson
Hemort: Göteborg
Sänt: 13:28 den 7/9
Meddelande till Susanne Lindh, Uppsala

Hej Susanne, min lille son Oscar (första barnet)gick bort den 29 juni i år. Han blev endast 23 veckor + 3 dagar gammal. Du får gärna skicka mig Din postadress så kan jag skicka min historia till Dig. Du har helt rätt. Man måste få prata av sig och ta del av andra mammors historier. Ikväll skall jag plantera en liten rosa miniros på lille Oscars grav. Det kommer att bli jättefint! Kram, Lisbet
PS: Du vet väl om att det finns flera "Lucisar" i himlen bl a Agneta (i Jönköpings) lille Lucas. Roligt att så många föräldrar valt ett så vackert namn till sina kära söner.

Från: Anna
Hemort: Årsta
Sänt: 12:11 den 7/9
Hej Lotta!

Jag gråter när jag läser dina rader...ryser över hela kroppen. Jag förstår att ni har det fruktansvärt jobbigt nu när "vardagen" ska genomlevas. Omgivningen tror kanske att sorgen har lagt sig men inuti en så bara skriker det och gör så ont. Smärtan blir så påtaglig när man tänker på hur allt skulle ha varit egentligen. Var ligger barnkullen i Stockholm? Våran lilla dotter finns i minneslunden på skogskyrkogården. Hoppas ni orkar med vardagen trots allt!

Varmaste tankar till Er och lilla Truls.

Kram från Anna

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 22:29 den 6/9
Lille Truls, idag skulle du blivit 5 månader. Saknaden är så stor och sorgen sitter fast i bröstet. Vi undrar så pappa och jag hur du skulle ha det idag. Skulle du fått dina första tänder, ätit lite potatis ? Frågorna är många och det som är så svårt är att vi aldrig får några svar. Aldrig! Det är outhärdligt att veta att vi aldrig fick lära känna vår lille son.
Det är nu när "vardagen" ska börja som ångesten och sorgearbetet blir svårt. Det är nu som vi behöver stöd och hjälp att gå vidare. I den akuta sorgen och chocken gick det "bra" att sörja. Men hur gör vi nu? Det är nu som det verkligen går upp för oss att vi inte har vår son hos oss. Nu i höst skulle vi också ha gått på föräldraträffar, mammagrupper, fikat i höstvärmen och se dig bli större och växa dig stor. Hur går man vidare ? Kan det bli vardag igen, utan vårt lilla barn ?
Jag var hos dig idag på barnkullen och gav dig röda rosor. Av kärlek och längtan till dig !
Stor kram till er alla, det är tur att ni finns och orkar läsa. Pussar till dig vår son. Mamma och pappa.

Från: Camilla
Hemort: Stavaträsk
Sänt: 22:17 den 5/9
Adressen "fastnade"inte skriver den igen
091650010@telia.com

Från: Camilla
Hemort: Stavaträsk
Sänt: 22:15 den 5/9
Lena.
Det klart att jag vill prata med dej, jag skrev min e-mail adress där så kan du höra av dej.
Kram Camilla

Sänt: 21:59 den 5/9
Hej, jag vill bara tala om för Lotta och Truls att jag tänker på er extra mycket i morgon, när Truls skulle ha blivit 5 månader. Kram till er och kram till min lilla Filip.

Från: Anette
Sänt: 19:29 den 5/9
Hej!
Till Helen i Solna. Det går lite lättare att jobba, men jag jobbar ännu bara halvtid. Har just nu en svacka i mitt sorgearbete, tårarna och ångesten finns där dygnet runt.
Älskade Klara saknar dig så oerhört puss Mamma

Från: Lena
Sänt: 17:14 den 5/9
Camilla!
Jag skulle gärna vilja ha kontakt med dig.
Om du orkar och vill, kan du väl höra av dig.
Kram Lena

Från: Agneta
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/mamma.html
Hemort: Jönköping
Sänt: 23:58 den 4/9
Susanne! Skulle vilja ha kontakt med dig. det känns tungt at läsa ditt inlägg!! Jag har oxå förlorat en liten Lucas, han föddes i v26+5!
LUCAS Mamma saknar dig så det värker i hela kroppen!!!

Från: Camilla
Hemort: Stavaträsk
Sänt: 18:38 den 4/9
Jag tänkte bara på min lilla dotter Towa som dog den 7/8-99 efter att ha haft en kamp i nästan tre månader.
Hon fick bara somna in här hemma och det känns jätte skönt.
Det klart att vi saknar henne ,men det går förvånadsvärt bra ändå. Vi visste hela tiden att hon skulle dö, hon levde på övertid som läkarna sa. Vi var med henne hela tiden och det känns bra så här efteråt.
Hon var så sjuk att skulle man hålla i henne så var det alltid någon slang som man också skulle ha med sej. Det bästa minnet jag har av henne är då hon hade dött och vi la henne i maxi cosin utan slangar och grejer.
Men man slutade också att tänka på alla slangar och såg den lilla flickan bakom dom, och hon var så underbart söt och fin
Tack för att jag fick skiva av mej !
Camilla & Magnus

Från: matilda forsberg
Hemort: skellefteå
Sänt: 16:30 den 4/9
Nu skulle min pojke vara 6 månader och kanske börjat krypa
men vi fick aldrig uppleva det.
Den 18 april så dog vår älskade Linus i plötslig död.
Det började med att vi gav han mat på morgonen och sen villa han sova en stund till så strök han på kinden och Linus somnade om igen och jag passade på att gå på toa och sen sätta mig ner en stund alldeles själv innan han skulle vakna igen , men jag fick en så konstig kännsla att det inte var som det skulle så jag ställer mig upp med en ganska snabb fart och går in till sovrummet och kännde redan vid dörren att det var något fel.
Jag gick fram till sängen och strök Linus på kinden och kännde på hans rygg och av min innersta tanke så hade jag rätt . Linus hade sommnat in för gott.Linus blev 7 veckor gammal.

Jag hoppas att jag kan få kontakt med någon som har varit med om samma sak gärna hör av sig till mig.

matilda forsberg
cylindergränd 5
932 36 ursviken
SKELLEFTEÅ
0910 - 519 92

Från: Ann-sofi
Hemort: sundsvall
Sänt: 11:24 den 4/9
Hej! Ulrika, Det är bara att ringa till mig, jag vet vilken bekant du menar, världen är bra liten. Jag hörde genom dom att du väntade ett till litet barn träffade dom i måndags och frågade om dig. Vi väntar också ett syskon till Oscar. En till tjej som förlorade sin son ,väntar också ett syskon. Vi brukar träffas och prata, vi har ju en jobbig tid framför oss. Det är jobbigt med både saknaden och längtan. Är det så att du vill så får du jätte gärna ringa.
Stora kramar till er alla Ann-sofi. P.S Jag tror även att du känner min mamma.

Från: Susanne Lindh
Hemort: Uppsala
Sänt: 22:29 den 3/9
Var idag till kyrkogården och tittade på min lilla sons gravsten för första gången. Lucas föddes i vecka 25 enligt läkarna den 14/3-99 kl 04.04, han sulle ha fötts på midsommarafton. anledningen till att Lucas föddes så mycket för tidigt tror läkarna beror på att jag hade haft influensa som gick över till Lucas. Lucas lilla kropp 790 gram och 33 cm orkade inte med förlossnigen utan han dog 2 timmar innan jag fick hålla honom för första gången.Att förlora ett barn är det svåraste man kan göra jag var dessutom ensam helst utan Lucas pappa, men jag har lärt mig mycket och vvet vikten av att håla sitt döda barn,ta kort på barnet (Lucas foton finns uppsatta i min lgh) klä på barnet och ge barnet ett namn och ge barnet en begravning och en grav. jag fick bråka mig till en grav åt Lucas, begravningsbyråns motivering var att jag ej skulle binda mig att sköta en grav jag som är så ung (22år) och kostnaden. Men jag visste att jag ville ge Lucas en egen grav och då var det värt 10000kr.
Det är oxå viktigt att prata med andra människor om sin sorg och förlust och att våga vara ledsen, arg och att vara sjukskriven länge tills man verkligen är redo att börja jobba igen, själv var jag sjukskriven fram till 1/7-99, då hade jag landat relativt bra med fötterna på jorden, men visst fick jag höra att jag borde börjat jobba tidigare.
Jag saknar min lilla pojke så otroligt mycket och jag har ännu inte kunnat ställa undan hans barnvagn, visst känns det orättvist att inte min lilla son inte klarade sig när man kan rädda barn som är mindre än Lucas.
Lucas du är min lilla ängel jag älskar dig nu och för alltid din egen mammma.

Från: Ulrika
Hemort: Sundsvall
Sänt: 16:01 den 3/9
Till Ann-Sofie i Sundsvall!

Hej! vad kul att du har tänkt på mig! Jag har tänkt på dig också många gånger. Jag har kommit på att vi har en gemensam
bekant och frågat honom om Ert telenr. Men jag har inte vågat ringa än. Löjligt av mig. Tyvärr har jag ingen dator hemma så det är en av anledningarna till att jag inte har kunnat besöka sidan. Den andra anledningen är att vi äntligen väntar en ny bebis och det har känts känsligt att berätta det i gästboken. Jag har varit så rädd för att såra någon av Er andra. Jag vet ju själv hur känsligt det kan vara när man själv kämpar för att bli med barn igen.
Annars är det mesta bra, vi är rädda men samtidigt glada och vi tänker mycket på den lilla flicka vi förlorade.

Många kramar till Ann-Sofie och alla Er andra.

Från: Sussie
Hemort: Upplands Väsby
Sänt: 22:19 den 1/9
Vi saknar dig så oerhört mycket, vår älskade lilla tjej.
Du fick vara hos oss i 13 månader. Det är nu två år sen du lämnade oss. Din lilla syster är ett yrväder och snart kommer ett syskon till. Du skulle vara här och busa med dom.
Livet är så svårt utan dej vår lilla ängel.
Vi älskar dig
Mamma och Pappa

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 20:29 den 1/9
Hej, jag vill bara skicka en hälsning till er alla som kämpar.
Till Anette i Sala, hoppas att det går bättre på jobbet.
Kram till alla änglar och alla föräldrar
Jätte stor kram & Puss till min älskade lilla Filip jag saknar dig sååå.... Från Filips mamma Helen.

Från: Caisa
Hemort: Skillinge
Sänt: 21:38 den 31/8
2-årsdagen har passerat och vi saknar dig så mycket Ludvig. Hoppas du har det bra var du än finns.... Många blöta grattispussar från din mamma och lillebror Viktor.

Från: Jennie
Hemort: Sundsvall
Sänt: 16:34 den 31/8
Min lilla Jonas, jag saknar dig så. Puss på dig.
Och till Ann-sofi vill jag säga: Tack för att du finns! Kram.

Från: Emilias mamma
Sänt: 23:45 den 30/8
Snart är det höst igen. Det skulle ha blivit din andra höst lilla Emilia.I stället för att få se dig springa omkring i höstens fina färger ser jag snart löven falla på din grav.
Det är tungt Emilia, mitt lilla barn jag älskar Dig.
Min sorg är så stor, men också min tacksamhet för att jag fick Dig min lilla dotter. Din stund på jorden blev så kort
och du fattas oss så oerhört.

Från: LENA
Sänt: 23:03 den 30/8
LILLA VERA
KAN DU KÄNNA MIN KÄRLEK FÖR DIG DÄR DU ÄR? SAKNADEN EFTER
DIG ÄR OERHÖRD. JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET.
DIN MAMMA

Från: Anette
Sänt: 15:14 den 30/8
Hej!
Igår var jag till kyrkogården med blommor, du skulle ha blivit 4 månader.Tunga månader för oss, när skall det börja kännas lättare? Saknar dig älskade barn.
kramar Mamma, Pappa

Från: Ingegerd Carlsson
Hemort: Järfälla
Sänt: 17:21 den 29/8
Älskade Lille Marcus!
Jag saknar Dig så!
Mormor

Från: Eva-Lena Andersson
Hemort: Linköping
Sänt: 22:56 den 28/8
mitt kära hjärtebarn i dag var vi uppe hos dig på kyrkogården det var varmt o lungt. det var bara vi där.
Du fick nya nejlikor dom tyckte du om.
saknar dej mycket mitt lilla underbarn.
kramar från mamma .pappa. syskon

Från: Ann-sofi
Hemort: sundsvall
Sänt: 20:31 den 26/8
hej! Jag efterlyser Ulrika i från Sundsvall som skrev i gästboken April-Maj. Jag undrar så hur du mår idag, vet att ni hade en jobbig period framför er då. En hälsning till Johanna och Jennie. Kram Ann-sofi

Från: Emilias mamma
Sänt: 17:14 den 26/8
Saknar min lilla Emilia så oerhört. Hon är ständigt i mina tankar och det är så svårt att "gå vidare"......

Från: Camilla
Hemort: Sundsvall
Sänt: 14:06 den 26/8
Hej på er alla!
Jag sitter och läser era brev och blir väldigt tagen av vad ni berättar.Jag har besökt den här sidan ett antal gånger fastän jag inte har förlorat något barn, men jag tänker på er som har gjort det.Jag kan ibland få dåligt samvete för att jag gnäller på min 7 åring och 4 åring, jag ska vara glad att jag har fått två friska barn.När jag väntade mitt första barn fick jag en blödning i 3:dje månaden och läkaren som tittade på mig sa att jag nog hade mista en tvilling.
Jag vet inte än idag om jag väntade tvillingar och kommer aldrig att få veta det, men jag är lycklig att jag har fått barn.
Jag hoppas att ni som har förlorat ett barn får mycket hjälp och stöd i erat sorgarbete.
Och tillslut lycka till i framtiden med allt vad ni tar för er!
Kramar Camilla

Sänt: 23:01 den 22/8
En hälsning i "augustinatten" till alla mammor och pappor som saknar och sörjer sina små barn. En hälsning också till syskon som saknar en liten syster eller bror.

Från: Helene
Sänt: 21:03 den 22/8
Min lilla Wilma skulle snart ha blivit 8 månader...
Var vid hennes grav idag, det var tungt, lika tungt som alltid. Jag har inte orkat att vara speciellt ofta vid graven, och får dåligt samvete för det. Men jag tänker på henne var dag, nästan mer och mer, känns det som. På nå´t vis har det först NU verkligen gått upp för mig vad som hänt, och konsekvenserna av det. Det känns så tomt utan henne!
Livet känns meningslöst.

Mamma älskar dig så oerhört!
Puss min skatt!

Från: Eva-lena
Hemort: Linköping
Sänt: 11:42 den 21/8
Mitt Kära lilla uderbara hjärtbarn vi saknar dig jätte mycket varför orkade du inte stanna kvar på våran jord.
hjärtbarnet Michaela Kramar Mamma

Från: Eric Jose Gustavsson
Hemort: Norrköping
Sänt: 15:16 den 20/8
Precis i början av sommaren så körde en bil över ett järnvägsspår,
Bilen kom aldrig över till andra sidan ..
I bilen fanns 4 Barn och en mamma, den yngsta vart bara 9 år.
Den äldsta endast 13.
Modern vart bara (ca) 40år.
Jag kände Robin (13) o Viktor (11), de var liksom jag adopterade från Sydamerika.
Bilen som de färdades i träffades av ett godståg på 310 ton, de dog ögonblickligen,.*snyft*

För mig var de som ett par kusiner eller som ett par små bröder, de såg upp till mig och Vi hade roligt tillsammans de gånger min familj och deras träffades tillsammans , när Vi hälsade på och när vi träffades på olika tillställningar för adopterade.
Jag saknar dem , kommer aldrig att förstå varför just De skulle få, en sådan död.
Ändå är min sorg och saknad efter dem nog bara en bråkdel mot vad deras mor o far känner,
Arne o Eva älskade dem verkligen ,
Robin o Viktor var deras allt, och hur de ska klara sig nu vet Jag inte .
*snyft*
Tyvärr så kunde vi inte komma på deras begravning, men jag gick till min församling och ägnade dem en stund.
Önskar fortfarande att jag kunde ha gjort nåt.
mvh Jose.
Jag kände inte

Från: jessica
Hemort: växjö
Sänt: 10:06 den 20/8
På söndag den 22/8 skulle vår älskade lille Linus ha blivit ett år. Tänker på all min kärlek som finns inom mig och som du skulle ha fått under alla åren. Istället gav vi allt vad vi kunde under dom korta tre veckor vi fick tillsammans. Under tre veckor skulle vi hinna allt som man bör få en hel livstid på sig att göra. Ibland funderar jag på om alla människor ser att jag bara är halv. Resten av mig finns hos dig Linus. Så mitt älskade och oerhört saknade barn, vi finns hela tiden hos dig! Dagen innan du dog fick vi reda på att det fanns inget dom kunde göra för dig så du fick vara kvar hos oss. Jag hoppas att du kände min kärlek och trygghet jag gav dig dom sista tre timmarna du låg i min famn och stilla fick somna in i mina armar. Vi kommer på söndag med en liten nalle puh till dig. Vi tänker på dig och alla dina änglakompisar. PUSS!!

Från: Mia
Hemort: Huddinge
Sänt: 16:24 den 19/8
Therese,alltid är det en flicka för lite här hemma.Din lillasyster växer och frodas,och varje dag undrar jag om hon är lik dig,om du hade skrattat lika glatt när vi busar. Jag önskar så att jag fick ge dig all den kärlek som vi gick miste om .Alla de kramar som mina armar var fulla av så lång tid efteråt.Den värkande tomheten som alltid finns i mitt hjärta är så smärtsam att leva med.Det är snart 4 år sedan du lämnade mig,men du finns ständigt i mina tankar.Det kommer alltid att vara en för lite hemma hos oss. Alltid din mamma..........

Från: Mia
Hemort: Lysekil
Sänt: 13:01 den 18/8
Älskade Sofia!
Du skulle varit 3år och 13dagar,
men du fick bara vara hos oss i 8 tim du somnade bara i från oss alla.
Om du bara visste vad tomt det är utan dig .
vi försöker att gå vidare som det heter men det är så smärtsamt
Älskar dig så lilla ängel
Mamma Pappa Joachim och Elin.

Från: Emilias mamma
Sänt: 23:53 den 17/8
Vår lilla Emilia!
Idag skulle du ha varit 1 år och 2 månader.
Det känns så tomt och det gör så ont, så ont.
Din mamma

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 23:16 den 17/8
Ännu en litet barn har fötts i vänkretsen. Självklart är jag glad för deras skull, men att prata förlossning, höra babysnusningar och köpa fina presenter, det är tufft.
Det finns så mycket fint och vackert som jag vill köpa, och tänker hur roligt det skulle varit att få köpt det till min lilla Truls. Jag undrar så hur du skulle se ut nu, min lilla Lilleman ? Skulle du skratta lika härligt som din kompis Jonathan gör när din pappa leker med honom ?
Jag känner mig alldeles tom och ihålig, det är svårt att se mening med saker och ting.
Saknaden efter dig är stor min lille son, Truls.
Pappa och jag håller hårt om varandra och kämpar.
Tänker extra på dig idag Helen, då det är ett halvår sedan Filip dog. Stor kram ! Nuss Nuss min lilleman.

Från: Madde
Hemort: Stockholm
Sänt: 11:07 den 17/8
I helgen skulle mitt syskonbarn Alice blivit 9 månader.
Hur kan man sakna någon man aldrig träffat så mycket??
Det gör så ont att se sin lillasyster lida så.
Nu gråter jag igen............
I vinter får Alice ett syskon, känner och hoppas att allt går bra.
/Moster Madde

Från: Linda Magnusson
Hemort: Västervik
Sänt: 22:48 den 16/8
Hej alla!

Äntligen hag Rasmus "riktiga" gravsten kommit. Det har varit mycket strul, men nu är den som vi ville ha den.
Ska ut till kyrkogården i morgon och plantera och göra fint.
Har bara haft en kruka och en liten ängel med blommor hela sommaren. Plus nya blommor i en vas.
Tänk om rådjuren kunde låta rosorna vara i fred!
Har nästan haft lite dåligt samvete att det inte har varit tillräckligt fint på Rasmus grav. Men nu äntligen...
Saknar Rasmus mer än någonsin, tittar på alla gulliga kort och undrar hur stor han skulle vara nu, och vad vi skulle gjort tillsammans. Det är nu 4 månader sedan vi förlorade honom. Men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Saknar och älskar dig Rasmus!
Din mamma.

Från: Helena
Hemort: Stockholm
Sänt: 14:51 den 16/8

Min lilla Alice skulle ha varit 9 månader nu.
Lika länge som hon låg i min mage.
Ville åka till graven i Lördags den 14:e,
datumet som hon föddes.
Men vi hade kräftskiva hemma hos oss, så vi hann
inte. Jag får så lätt dåligt samvete, vårt liv går
vidare och det var första gången på 9 månader som
vi bjöd hem några vänner. Även om jag gör allting
som jag brukade innan, så känns det alltid tomt.
Ett lillasyskon i min mage gör mig lite glad
men Alice finns ju inte här. Det gör ont, så ont
varje dag. Ser väl relativt glada ut, utåt sett
men ingen vet hur mycket jag saknar min lilla flicka.

Från: Maria
Hemort: uppsala
Sänt: 10:33 den 16/8
Hej Helen! det funkar inte. Om du vill, ring Kontaktperson Katarina i Stockholm, hon har mina nummer, så får du höra om Kalle.Maria

Sänt: 22:29 den 15/8
Lilla älskade Emilia!
Nu kommer den svåra krampen i min mage igen, den gör så ont.
Lilla älskade barn - vad du fattas mig här.
Din mamma

Från: Martina Fajersson
Hemort: Ängelholm
Sänt: 17:19 den 15/8
Jag satt här och funderade på hur fort tiden går, och att det har gått sex år sedan sedan min lilla flicka Mickaela dog.Hon dog i sin mammas mage, då vi hade gått över den så kallade "farliga" tiden då alla risker fanns för att barnet skulle dö. Jag gick omkring med förvissning om att du var trygg i min mage, där du var i tryggt vatten. Men livet lurade oss, det lurade oss grymt och dessutom särade den på oss. Jag vill tacka alla underabara mammor och pappor som skriver hit, och orkar delge oss andra både av eran sorg men åckså eran styrka som visar att livet går dock alltid vidare. Men man blir aldrig densammr igen. Jag brukar ibland när jag är deppig över min dotters död, tänka på den vackra sången som Jill Johnsson sjöng i melodifestivalen för ett år sedan och en liten bit lät så här; En Ängel flög förbi mot himmelen så fri men hon lämnade sitt leende på vår jord... Jag tycker idag att Mickaela gav mig väldigt mycket, trots att hon inte andades våran luft ,utan levde i mig i 36+4 veckor. Hon gav mig empati för andra människor, hon gav mig en annan livssyn och jag tror att hennes småbröder också en dag inser att änglar finns...Många kramar Martina...

Sänt: 0:08 den 15/8
Varför blir alla så rädda när man mister ett barn? Speciellt vänner, vad har man vänner till egentligen. Vänner skall väl finnas både i glädje och sorg. Oftas finns dom bara i glädje, det finns några undantag dom ska man vara rädda om. Det räcker väl med att man mister det käraste man har eller längtar efter. Måste man även mista sina vänner. Sorgen är väl tillräcklig ändå. Jag har fått höra så många gånger att jag måste förstå mina vänner. Det är svårt när man är mitt uppe i sorgearbetet, hur skall jag som sörjer kunna förstå att mina vänner inte orkar när jag MÅSTE orka för mina barns skull och mina vänners skull. Jag kan inte acceptera det längre för jag har verkligen hjälpt dom på traven och försökt förstå att det inte är lätt. Men vem förstår mig eller alla oss som har mist våra barn. Jag saknar dig så mycket min lilla ängel, varje dag tänker jag på dig. Jag älskar dig.(Varför måste det göra så ont?)

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 20:12 den 14/8
Hej!
Maria i Uppsala, förlåt att jag inte talade om hur du skulle maila. Klicka på mitt namn där det står i rött så kommer mailadressen upp.

Anette i Sala, jag vet att du har det tufft. Jag började jobba 1månad och 1vecka efter förlossningen på ett nytt jobb men alla visste vad som hade hänt. Ingen sa någonting och jag mådde pyton. Varje dag var som en teater föreställning. Såsmåningom började jag själv att säga saker om mig och Filip till "speciellt utvalda" och ibland fick man någon fråga tillbaka. Jag tror att dom är rädda för att säga fel Jag funderade på att skicka ut någon liten lapp om att jag skulle ha ett kort med på Filip en viss dag och att dom som ville gärna fick komma och titta. Men jag gjorde inte det och om en månad är det här jobbet slut och jag måste börja söka något annat, jag har ingen lust!!! Men till Anette kan jag säga att jag snart har jobbat i 5 månader och det går bättre hela tiden. Men det var jätte jobbigt i början och i flera månader. Försök hitta någon som du kan börja berätta lite för så kanske det lossnar.
Kram till er alla och tack för att ni skriver här, det är så skönt att veta att det man känner är "normalt".
Massor av kramisar till Filip, jag längtar så mycket efter dig, jag önskar så att du vore här det värker i hela mig.

Från: sandra
Sänt: 11:47 den 14/8
hejsan.
Måste bara tala om att jag gjorde en sen abort p.g.a att jag vart misshandlad utav en kille som jag var tillsammans med.
jag var i 6månaden när jag fick veta att mitt barn hade en hjärnblödning tack vare för att den killen hade sparkat mig i magen så jag var tvungen att bara ta bort den uch vad jag saknar den

Från: Anna
Hemort: Årsta
Sänt: 15:00 den 13/8
Hej Anette i Sala!

Jag tycker du är modig som går tillbaka och arbetar nu. Det är inte lätt det vet jag.Jag vet inte vad som hände med din lilla Klara men det är svårt hur det än är. Min lilla Ängel föddes för två månader sedan, hon kom alldeles för tidigt, redan i vecka 18. vi var tvugna att avbryta graviditeten för hon mådde inte bra. Jag återvände till arbetet efter ca 4 veckor och det kändes för tidigt. Men det var ändå skönt att komma tillbaka och få prata med alla jobbarkompisar om vad som hänt. En del undviker ämnet men dom flesta vill gärna prata. Man ska nog inte tveka att prata med folk för en del är bara rädda för att såra en. Jag upplever också att folk gärna öppnar sig för mig nu och vill gärna berätta om egna svåra händelser.

Det där med "Bambi på hal is" var ett mycket bra uttryck, jag känner precis likadant.

Ha det så bra, jag tänker på dig.

Kramar från Anna

Från: Anette
Hemort: Sala
Sänt: 12:45 den 13/8
Hej!
Till Lotta, lycka till med ditt jobbsökeri.
Massor med kramar till min lilla ängel Klara.

Från: Anette
Hemort: Sala
Sänt: 12:36 den 13/8
Hej!
Har nu jobbat i några dagar och det känns mycket jobbigt,
man undviker att prata om det som hänt. Jag vet inte om det är för att skona mig, men jag vill prata om Klara. Tror det är enda chansen att komma vidare med sitt liv.

Sänt: 10:00 den 13/8
Hej Helen!
Jag kan gärna maila dig .. men jag vet inte hur man gör...
Maria

Från: Rosita
Hemort: Lidköping
Sänt: 0:01 den 13/8
Hej!
Det är nu 10 månader sen som vår lilla My blev en ängel.
Hon föddes levande i vecka 24+6, men dog efter 10 minuter.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Detta var min lilla docka som jag inte fick behålla, VARFÖR? Hon har två bröder som är 6 och 12 år gamla. Tack för att ni finns "Små Änglar".

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 22:01 den 11/8
Hej !
Lycka till på arbetet Anette i Sala, jag tycker du är duktig som börjar arbeta nu. Ta det i din egen takt, pressa dig inte. Själv söker jag arbete för fullt. Fast det är svårt då självförstoendet och kraften är låg. Hela jag är låg! Tänker på dig Helene och har skickat mail till dig, hoppas att det fungerar.

Var i Storkyrkan idag och tände ljus för Truls. Gick tillsammans med en liten 4-årig flicka som tände ljus för alla som hon visste var döda. "Ett ljus för Truls, ett ljus för farmor, och så ett för Jesus, hans ljus sätter jag mittemellan". Det är så härligt och höra allt fint som hon säger om ängeln Truls.

Kram till er alla. Du finns alltid i mitt hjärta Truls !

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 19:49 den 11/8
Hej Maraia i Uppsala, jag blev lite fundersam när jag läste vad du skrev om Kalle. Att enda orsaken var att han hade navelsträngen runt halsen och kroppen. Sa dom att det var orsaken till att han dog? För vår Filip vägde 4640g och var 57 lång och hade navelsträngen ett varv hårt runt halsen. Men hans dödsorsak har man inte kunnat hitta, man anser alltså inte att navelsträngen var orsaken. När du skrev så där så blev jag nyfiken och hjärnan började åter att rota i den egentliga dödsorsaken. Jag vore jätte glad om du orkar maila din berättelse till mig. Hälsningar Helen.
Kramisar till mammas lilla Filip.

Från: Anette
Hemort: Sala
Sänt: 20:09 den 9/8
Det har nu gått lite mer än 3månader sedan du for till dom andra små änglarna.Under denna tid har jag känt sorg,ilska ,vanmakt,längtan,avundsjuka och frågar mig hela tiden Varför? Imorgon skall jag återgå till mitt arbete på halvtid
känner mig som Bambi på hal is.Saknar dig Klara
kram Mamma

Från: Caisa
Hemort: Skillinge
Sänt: 14:56 den 9/8
Snart två år har gått sedan vi förlorade våran Ludvig. För fyra månader sedan föddes hans lillebror, Viktor. Viktor har fört tillbaka ljuset igen, men samtidigt inser vi vad vi gick miste om. Tankarna finns hos dig alltid Ludvig. Jag hoppas du busar och leker med alla de andra små änglarna.
Ibland ser jag framför mig hur du åker rutschkana på regnbågen och den bilden får mig att le. Vi saknar dig!
Måste samtidigt passa på att tacka alla ni som skriver i gästboken. Det hjälper mycket att läsa era små berättelser om era änglar. Kram Caisa

Från: Evelynn Gustafsson
Hemort: Mölndal
Sänt: 21:44 den 8/8
Tack Lisbet Hansson
Jag känner att en lokalavdelning med Små Ånglar behövs här i Göteborg. Jag är gärna med. Jag har gjort en efterlysning på Föräldra Nätet, får se vad det ger.
Visst har vi vänner som kan stötta men det riktiga stödet kan man bara få av de som förstår.
Hör gärna av dig Lisbet, andra med samma erfarenheter är också välkomna: e-mail:stina@mbox324.swipnet.se

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 12:03 den 8/8
Nu har någonting hänt, men jag vet inte vad? Igår började jag trilla ner i ett stort svart hål och idag är jag där. Just nu kan jag inte hitta meningen med någonting. Idag har jag suttit hos Filip jag satt hos honom i två timmar, jag hoppas att du kände att jag var där min älskling. Jag bara gråter och vill fly långt bort, bara bort ifrån allting. Pussar och kramar till mammas älskling.

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 21:17 den 7/8
Tack Jessica,
jag behövde dina ord ! Jag förstår vad du menar, liv och död går hand i hand. Det måste varit svårt att höra på detta. Man vill ju inte "förstöra" deras dop med tårar, men egentligen är det vad livet ger och tar. Kanske kan våra änglar betyda mer än något annat barn skulle göra ?

Kram till alla änglar, extra till min Truls.

Jag var hos dig idag, jag satt länge och tänkte på dig och hur livet ter sig i olika situationer.
Saknaden är stor! Din mamma.

Från: Jessica Karlsson
Hemort: Norrköping
Sänt: 23:28 den 6/8
Hej Lotta
Jag vill bara berätta att jag var på dop 19 juni, 3.5 månad efter att våran Elin blev ängel, det var tufft prästens ord var svåra allt var svårt, vi skulle också haft dop i samma veva.
Det värsta var nog att det var samma psalmer som på Elins begravning, då kom det tårar, jag försökte att inte gråta jag ville inte det för deras skull, men det gick inte att hejda.
Lycka till och gråt om du behöver.
kramar Jessica

Från: Maria
Hemort: uppsala
Sänt: 22:07 den 6/8
Hej Anna Maria, jag har läst din berättelse om din son.
Jag tänkte bara säga att nästan lika var det för oss.
Våran Kalle föddes 10 dagar över tiden, den 12 september 1998.Han vägde 4,400 g och var 57 cm lång.Stor och väldigt fin , precis som far....
Men död, ända felet var att navelsträngen satt hårt runt halsen och kroppen.
Den 13/10 begravdes han.
Tack till alla som delar med sig av sina barn, det hjälper mig mycket just nu.

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 17:37 den 6/8
Hej
Vi är många som går igenom väldigt svåra saker. Idag tänker jag särskilt mycket på Lotta och Truls samt Anna Maria och Kalle, även papporna så klart, men på något sätt så verkar dom hantera det här annorlunda. Kramar till alla oss och alla våra änglar. Många pussar och kramar till min Filip mamma älskar dig.

Från: Lotta
Hemort: Stockholm
Sänt: 16:22 den 6/8
Älskade lilla Truls,
det är idag 4 månader sedan du kom till oss och vände. Saknaden är stor och sorgen tung att bära. Var på barnkullen igår och gav dig en vacker bukett med röda rosor. Idag var jag i kyrkan och tände ett ljus för dig. Sorgen och smärtan är svår, men dock går det lite lättare nu. Pappa och jag ska bli gudföräldrar till din lilla kompis Jonathan som är född 10 dagar före dig. Det känns stort och starkt för oss. Men jag oroar mig mycket för dopet i kyrkan. DU, vår lille son, skulle också ha blivit döpt vid denna tiden. Kommer jag att orka, längtan efter att få stå och hålla mitt eget barn är så stark. Genom Jonathan lever också du Truls, men att vara med honom och se honom växa så nära, gör ont.
Du finns alltid i våra hjärtan. Mamma !

Från: Anna Maria
Hemort: Vaxholm
Sänt: 15:48 den 6/8
Hej Helen i Solna!
Jag har skrivit till din mail-adress, men om du inte kan läsa mitt meddelande där så får du gärna kontakta mig om du orkar och har lust.
Kram från Anna Maria Wellmar

Från: Jennie
Hemort: Sundsvall
Sänt: 22:53 den 3/8
Idag skulle du ha blivit 6 månader min älskling. Pappa och mamma har varit och tänt ett ljus för dig i kyrkan och mamma har varit och satt rosor på din grav. Vi saknar dig så, vår lilla nyckelpiga. Puss från mamma och pappa.

Sänt: 17:13 den 2/8
Det har gått snart ett år sedan vi förlorade våran dotter. Vi ska ha barn om två månader ett syskon ska hon få, men man undrar om det kommer att gå bra denna gång. Jag tycker ändå att vi klarar dettta bättre än jag trodde. Vi kallar magen för "Guldklimpen" det sparkar mer än det gjorde förra gången allt känns anorlunda. Jag ska begära få ett kjesarsnitt jag känner att inte orkar med en förlossning kanske barnet kommer må dåligt man vet ju aldrig. Saknaden av våran dotter kommer alltid att finnas. ute vid hennes grav kommer det att ligga en liten kille snart han kom för tidigt orkade inte leva ibland vill man bara skrika VARFÖR. Jag och min läkar satt och pratade när jag hade blivit med barn igen, hon sa till mig se det om en gåva att du blivit med barn igen för det är inte alla som kan få barn. Dom orden dom har jag tänkt på mycke så jag har en fin gåva i min mage som vi längtar att få träffa. Jag och min man ser framåt fast det kan vara tufft ibland, men våran ängel finns hos varje dag. KRAMAR TILL ER ALLA

Från: Marie
Hemort: Molkom
Sänt: 14:09 den 2/8
Idag har jag tagit ett gravtest som visade positivt denna gången. Jag är orolig , men samtidigt glad. Det måste gå bra denna gången. Mina änglar Emilia och Isabelle ska äntligen få syskon. Vi är lyckliga , men väldigt nervösa att något ska hända detta barn. Håller tummarna för alla ni som försöker. Vi blev tillslut med barn efter 8 månader.
jag tänker på alla er som går igenom allt detta med att förlora barn. Jag känner med er alla. Ge inte upp bara.
Det blir bättre till slut.
Kramar från Marie Svensson.

Från: Marie
Hemort: Solna
Sänt: 23:57 den 1/8
Sitter och gråter i varma mörka sommarnatten när jag läser om så många människors sorg. Och min egen.Christoffer skulle ha blivit nio år den 25 oktober i år. Men vi fick bara låna honom i sex veckor. Då, den 27 november 1990 trodde jag att jag skulle dö med honom-av sorg. Det kändes som om mitt liv var tömt på mening,att jag aldrig mer skulle kunna glädjas åt något. En aningslös läkare visade mig "genvägen" lugnande- och sömntabletter. Det kostade mig år av pillermissbruk, mitt äktenskap och nära nog mitt förstånd. Nu sitter jag här, gravid i vecka 18. Lycklig och livrädd. Märkligt nog också med skuldkänslor mot Christoffer och återigen förvirrad av mina egna känslor. Finns det fler som är i en liknande situation? Omgivningen har så svårt att förstå att ett så litet barn som dog för så länge sedan fortfarande påverkar mitt liv-inte enbart negativt! Låt mig få höra er berätta hur ni hanterar allt. Kramar Marie

Från: Ann-sofi
Hemort: Sundsvall
Sänt: 21:16 den 30/7
Hej! Idag är det en sådan jobbig dag. Då tankarna bara kretsar på Oscar. Jag tänker på allt som har hänt, det är snart 9 månader sedan han föddes och gick bort. Det är snart 10 månader sedan då vi fick reda på att han inte mådde så bra i mammas mage. Livet går vidare......även för hos som förlorat barn. Men för mig har livet stannat, jag lever men inte på samma sätt som jag gjorde när jag fick reda på att jag var med barn och innan det. Jag vet att ni förstår hur jag menar, men det är bara ni som gör det. Jag saknar vår Oscar så mycket, att mitt hjärta blöder. Jag vet att vi aldrig kommer att få veta vad det var som orsakade han död, men jag kan sitta och älta i det i flera timmar, om och om igen. Jag märker att folk runt omkring inte orkar lyssna, jag förstår dem för deras liv går vidare. Det gör mitt också fast väldigt, väldigt sakta .Men det förstår inte dom. Är det fler som är i samma situation som mig, eller har jag ramlat långt ner. Kram till er alla från Ann-sofi. Saknar dig så Oscar!!!!!

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 20:11 den 30/7
I torsdags var det en liten pojke som skulle ha fyllt ett år, han ligger på samma kyrkogård som Filip. Jag brukar gå förbi och säga hej till honom när jag går till Filip, jag hade sådan lust att sätta dit någonting när han fyllde år. Men jag gjorde inte det, man gör nog inte så eller? Jag har ju ingen aning om vilka han och hans familj är, det enda jag vet är vad han heter och att han har samma födelse och döds datum. Man känner ju så starkt för dom som också har mist ett eller flera barn. Filip har Nalle Puh på sin gravsten samt en Nalle Puh i mjukplast och en plast figur av känguru och lilla Ru som står på graven. Och den här lilla pojken hade fått Tiger och en likadan Känguru och Ru figur som Filip har, det verkar vara inne med Nalle Puh saker. Kram till er alla som kämpar på. Många Puh kramar och Puh pussar till min älskade lilla Filip, Hälsningar Helen, Filips Mamma.

Sänt: 19:10 den 28/7
Jag bär ett barn i min mage, ännu en gång. Snart 27 veckor har gått, snart får vi veta...
Allt känns annorlunda den här gången men ändå inte, kroppen känns gammal och sorgsen, barnet i magen lever, växer och jag tror att det är en prinsessa.
Så oändligt välkommen är du, vårt barn.

Från: Lisbet Hansson
Hemort: Göteborg
Sänt: 15:23 den 27/7
Meddelande till Evelynn Gustafsson, Mölndal

Hej Evelyn. Läste Er vackra dödsannons över Andreas i G-P. Du kan läsa lite om min lille käre Oscar under mitt meddelande till denna gästbok av den 19/7. Åker nu bort en tid för att komma tillbaka och urnsätta lille Oscar på Östra Begravningsplatsen den 19 augusti. Jag funderar så smått på att starta upp en lokalförening av "Små Änglar" här i Göteborg. Känner att en sådan lokalföreningen skulle behövas. Du kan väl fundera på om även Du tycker att detta vore intressant... Jag har nu även fått kopia av min förlossningsrapport samt utlåtande över moderkakan från Östra. Allt var "normalt" (Oscars hjärtslag mm ) förutom att Oscar föddes för tidigt för att överleva. Det känns nästan omänskligt tungt att som mamma behöva gå igenom sitt barns födelse och död - samtidigt. Jag känner dock ett otroligt starkt andligt stöd genom alla som bidrar med sina bidrag till denna gästbok.

Varma hälsningar till Andreas mamma från Oscars mamma Lisbet
PS: Jag är säker på att min Oscar busar mycket med Din Andreas i himlen.

Från: Helen
Hemort: Solna
Sänt: 21:49 den 26/7
Nu skulle du ha varit 5 månader och 9 dagar, det känns som om jag är på väg in i en tung period igen. Idag var jag och pappa och hälsade på dig vid graven, hoppas att du gillar buketten med gula rosor. Jag är hos dig så gott som varje dag, jag brukar komma efter jobbet och natta dig, jag sjunger Blinka lilla stjärna för dig. Det gjorde jag när du låg i magen också, och dom spelade den på din begravning. Jag hoppas att du känner dig trygg när du hör den. Jag saknar dig så mycket, jag skulle göra vad som helst om jag bara fick ha dig i mina armar igen. Jag älskar dig, stora Puh kramar från din mamma.
Till Anne-Marie, det känns skönt att det finns fler som haft "förbjudna" tankar, Tack.

Från: Jennie
Hemort: Sundsvall
Sänt: 22:07 den 25/7
Mitt lilla hjärta, mamma saknar dig så mycket. Jag älskar dig, Jonas. Massor av pussar från mamma.

Från: Evelynn Gustafsson
Hemort: Mölndal
Sänt: 20:43 den 24/7
Hej!
Vi, jag, min man och storasyster Kristina förlorade vår Andreas den 12/7 juli i år. Jag fick åka in akut den 5/7 för hotande missfall. Efter undersökningar fanns en microskopisk chans att förhindra att Andreas skulle födas för tidigt. Det visade sig senare att det inte skulle gå att rädda Andreas. Jag har så svårt att förstå att han inte fick leva vidare. Han sparkade och hjärtljuden var bra hela tiden. Ändå var det något som gjorde att han inte kunde stanna kvar. Andreas var vid liv när han föddes 19+6 v, han skrek för att få luft i lungorna och hjätrat pickade.... Trots vetskapen att han inte skulle få stanna hos oss upplevde jag förlossningen som en fin upplevelse. Vi fick ha varandra en liten stund i alla fall.
Vår lilla ängel vi saknar dig.
Mamma, pappa och Kristina

Sänt: 18:14 den 24/7
Sex månader sedan jag miste mitt barn sex månader sedan mitt liv förlorade sin mening.
Ett nytt liv spirar i min kropp min lilla ängel ska få en syskon, jag känner glädje, jag känner hopp men mest av allt känner jag en stor oro för livet i min mage och en stor längtan efter min lilla ängel. Älskar er över allt annat.

Från: Agneta Thorslund
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/index.html
Hemort: Jönköping
Sänt: 0:35 den 24/7
Hej Lena!! Jag skulle vilja få kontakt med dig och höra om vad som hände din lilla flicka! Kram från Lucas mamma Agneta

Från: Lena
Sänt: 23:41 den 23/7
Emilia mitt yngsta barn - tomheten är större än ord kan beskriva.... I går var det ett år sedan du begravdes under boken på skogskyrkogården - vår lilla dotter - så ofattbart.
Som i ett vakuum har jag levt vidare och nätterna är svårast att genomlida - tankarna är snärjda i min sista förlossning - den oerhörta smärta av sorg som följde och följer - varför fick jag inte ha dig hos mig?
Samtidigt känner jag en tacksamhet för de dagar jag fick dela med dig - men det var en så stor smärta att leva med ditt dödsbud - mitt barn skulle dö.....
Vår sista vecka tillsammans började jag äntligen kunna "se Dig", din lilla underbara person och att Du var ett under av Guds kärlek liksom dina syskon (de första veckorna var så fyllda av chock och smärta). Jag var så fylld av sorg, din pappa sa:"Men jag är så glad att Hon är född...."
Då satt vi med Dig hela tiden, sjöng för Dig och vi var ute tillsammans två gånger och Du fick åka i vagnen.
Din pappa sa:"Tänk om vi kunde få ha henne till jul...."
Du såg ut att må så bra den där sista veckan och vi knöt förhoppningar att få hem vår lilla dotter ett tag - pappa åkte hem och gjorde i ordning, köpte en musikmobil till vaggan med en liten mjuk melodi. Den natten blev Du mycket sämre och jag ville inte släppa Dig ur min famn - jag kände att Du skulle lämna mig väldigt snart. Mina tårar och mitt skrik blandades med små sånger mot Din mjuka lilla kind - mitt älskade lilla barn. Två dygn senare lade Du ditt lilla huvud mot mitt hjärta och slutade att andas - Ditt ansikte blev så slätt och fint, all Din smärta var borta - men min smärta kändes outhärdlig. Jag är glad för att Du kom till oss, jag är glad för att jag fick bära Dig i min kropp, att jag fick längta efter Dig och jag är glad för de veckor vi fick efter födelsen - men så ledsen, så ledsen för att vår tid tillsammans blev så kort. Men jag litar på att Du nu vilar hos Gud i himmelen och att vi där en gång får mötas igen - då skall mitt hjärta åter bli helt.
Din mamma