Namn: Manuel
Skickat: 10.18 - 3/9

Tänk, snart ett år sedan min lilla dotter log, ändå känns det som i går jag höll henne i mina armar och hon log mot mig. Jag minns att barnmoskan sa att det var ett så vackert barn. Sedan lät jag min äldsta son Hassan hålla henne och hon somnade i hans armar.
Inte kunde vi tänka oss att det skulle vara sista gången någon av oss höll henne i famnen.
Men vi glömmer henne aldrig, min enda lilla dotter. Okänsliga människor sa till mig:
Manuel du har ju faktiskt 7 barn kvar.
Så?
Jag älskar dom och ingen mer än en person som förlorat sitt barn kan älska och sakna så som jag gör.
Tänk, snart ett år sedan min lilla dotter log, ändå känns det som i går jag höll henne i mina armar och hon log mot mig.
/Morans pappa Manuel

Namn: Ola
Stad: Stockholm
Skickat: 07.23 - 12/7

Jerry:Tur som sagt att man inte ser en sådan sak när det väl händer för risken att det slår över och att man gör något dumt.
Fyfan för sådant pack!!!
Namn: Jerry
Skickat: 02.07 - 7/7

Fy f-n för vad en del människor kan göra!

Satt just och pratade med en kollega som berättade att han gått förbi en av kyrkogårdarna i Uppsala där det finns en minneslund för barn (inte den där vår Jesper ligger). Någon hade roat sig i helgen med att vandalisera den. Hur kan någon vara så hjärtlös?

Det är kanske tur att man inte bevittnar en sådan händelse. Inte för att jag vet exakt vad jag skulle göra men nog tusan skulle den ansvarige ångra sig när jag var klar

//Jerry
Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://www.fly.to/elof
Stad: Linköping (Nykil)
Skickat: 20.56 - 1/7

Mats i Linköping, mejla mej gärna, så kanske vi kan träffas.

Kram från Elofs pappa, Göran
Namn: Sören
Skickat: 01.50 - 19/6

Här är en dikt som prästen läste vid Julias begravning, den går såhär:

"Vid himmelens grind där blåser en vind
från närmaste stjärna så sval mot din kind.
Vid himmelens port står tofflor i rad
när barfota änglar går molnpromenad.
I himmelens sal är väggarna blå.
Där leker vår herre tittut med de små.
Namn: Mats
Stad: Linköping
Skickat: 22.19 - 30/5

Hej Tony!

Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig! En ganska bra och solig dag blev sorgsen och tung när jag såg ditt meddelande.
Jag och min fru miste vårt första barn Linn den 8/4. Hon dog i mammas mage dagen innan hon föddes. Efter alla provsvar kan de ej säga vad det var som gick snett, allt var perfekt förutom att hon somnade inn. Jobbigt för att man ville ha svar på vad som gick fel. Skönt inför framtiden och kommande graviditeter.
Tänk att man kan bli så kär i en liten person så fort.... Jag kommer aldrig glömma henne. Livet blir aldrig så "självklart och oskyldigt" igen. Vissa dagar är man bara vansinnig och arg. Andra dagar är mer "normala".
En av mina bästa kompisar sa att vi som killar har ju svårt med att prata känslor i vanliga fall och så ska man försöka prata om detta som är det svåraste som kan drabba en. Men man måste som kille försöka prata om alla känslor annars tror jag inte man klar det.
Krama din fru/sambo och ta hand om er!!

Mats
Namn: Tony
Stad: Norberg
Skickat: 23.53 - 29/5

Hej alla!

Jag har förlorat min son Maximilian, han dog i magen på grund av moderkakslossning. Den smärta jag känner i min kropp går ej att sätta i ord! Han dog i söndags(25/5-03)... Bara att sitta här och skriva om detta ger mig tårar i ögonen...
Max är mitt första barn!

Jag älskar dig Maximilian f/d:030525!
Namn: Micke
Stad: västerås
Skickat: 23.11 - 5/4

Hej Anton f/d 010918 nu har din lillebror kommit, Albin ska han heta, idag är han 9dagar gammal han är så fin. Han mår jättebra äter och sover, pappa och mamma vet att du vakar över din lillebror. Vi saknar dig så mycket Anton vi ska berätta för Albin när han blir stor att han har en storebror som är en ängel i himlen. Ha det så bra Anton och busa mycket med dem andra Änglabarnen,Puss och Kram Pappa....
Namn: Sören
Skickat: 02.05 - 20/3

Hej Jerry,

Nej du har helt rätt man kan absolut inte klandra domför det är en situation som ingen kan föreställa sig.

En sak som jag tyckte var lite avig var att bekanta var ju så ledsna för vår skull så det blev nästan som att vi satt och tröstade dom. Nu är det ju inte tröst man är ute efter utan bara att få prata och att ha någon som kan lyssna och förstå. Lite synd att vi pappor inte är lika bra som mammorna på det.
Jag tänkte mycket på det när vi gick på änglaträffarna, var är de andra papporna? vi måste väl också känna ett behov av att få prata med andra i samma situation eller är jag inte normal?

Jag känner igen lite av reaktionen du beskriver när du hör låten på radio, å andra sidan om man är ensam då kan det vara skönt att bara låta tårarna rinna och minnas den enda dagen vi fick med Julia.

Positivt i alla fall att det skrivs lite mer i den här gästboken nu.

Det finns en mening i en Lunddellåt som beskriver mycket av hur jag känner för Julia, den går såhär: "som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig så saknar jag dig..."

Hälsningar Sören
Namn: Jerry
Stad: Uppsala
Skickat: 00.47 - 20/3

Hej Sören

Jag känner igen mycket av det du skriver. Speciellt det där om hur dom "andra" inte har en aning om hur det är. Det är väl å andra sidan till viss del svårt att klandra dom. Hur ska man kunna föreställa sig hur det är att ha sitt barn liggandes på sitt bröst och veta att han snart kommer att dö?

Själv har jag enbart vid ett tillfälle haft möjligheten att prata med föräldrar i samma situation och det var efter en gudstjänst för änglabarn. Måste erkänna att jag saknat chansen att få prata med framför allt pappor. Små Änglars hemsida och då framför allt gästböckerna har naturligtvis varit ett stöd men det är inte riktigt samma sak.

"Tears in heaven" är en sång jag alltid tyckt om och det var självskrivet även för mig att den skulle spelas på Jespers begravning. Tyvärr klarar jag inte längre av att lyssna på den och stänger därför av radion så fort den spelas. Smärtan är helt enkelt för fortfarande för djup (har gått 3,5 år nu)

Hälsningar
//Jerry
 

Namn: Sören
Skickat: 23.24 - 18/3

Vi förlorade vår dotter Julia 22/10 2000. Fick mycket hjälp från alla håll, inte minst Små änglar. Vi gick tillsammans på de första träffarna men efter ett tag slutade jag gå eftersom det aldrig var några fler pappor med.
Behovet att prata hade jag ju fortfarande och min fru och jag diskuterade mycket, men att tala med kompisar blir inte samma sak eftersom de inte upplevt hur det verkligen är.
Nu på senare tid har jag gång på gång när jag varit ensam med barnen (vi har två pojkar 4 och 7 år och en lten flicka på 9 1/2 mån) tänkt på Julia och börjat gråta. Inte så att barnen ser, det är när pojkarna leker ute och lilla Filippa sover men jag märker väl att jag inte är helt igenom det som hände med julia.
Vi hade "See You in heaven" med Eric Clapton på Julias begravning, och jag tänker ofta på ett stycke i texten, "would You know my name if I saw You in haven?"
Undrar mycket hur hon har det, det är många frågor som inte har svar.

Namn: Staffan
Stad: Sollentuna
Skickat: 11.05 - 16/3

Den 11/3 fick vi genom akut kejsarsnitt två döttrar.
Tyvärr var den ena död...
Har väldigt konstiga känslor sedan dess, i inom några minuter fick man två helt motstridiga känslor. Både glädje och sorg.
Vi sitter hela kvällarna, vissa helt tysta, vissa diskuterande, och funderar och försöker förstå.

Hittade dessa sidor av en slump, känns skönt att skriva om detta på ett ställe där det finns mycket förståelse.

/Staffan
Namn: Erik
Stad: Göteborg
Skickat: 04.38 - 15/3

Jag förlorade min lilla dotter Felicia för ett år sedan, exakt denna dag, och jag vill säga till alla er som förlorat era barn att jag vet hur det känns, jag tänker på er!

Ängeln Felicias pappa
Namn: Göran
Stad: Gävle
Skickat: 07.25 - 9/3

Manuel!

Jag sörjer med dig, jag har själv förlorat 2 barn. En liten pojke och en liten flicka. Det ena barnet dog när hon var 2 veckor gammal och pojken i en olycka när han var 5 år.
Tänker på dig!

Hälsningar
/Erik och Jonnas pappa
Namn: Per
Hemsida: http://www.angelfire.com/bayangelonline
Stad: Jönköping
Skickat: 11.21 - 8/3

Hej Manuel!

Vad grymt att du förlorat 3 barn!
Tänker på dej!
Jag miste min son Lucas i juni 1998

Hälsningar Lucas pappa
Namn: Manuel
Stad: Jönköping
Skickat: 07.12 - 6/3

3 gånger har jag förlorat ett barn, men minnet av dem kommer aldrig att gå förlorat.
Jag saknar er så, ni har för alltid ett rum i mitt hjärta mina älskade små barn.
Amir, Nader och Moran
/Er pappa Manuel
Namn: Jerry
Stad: Uppsala
Skickat: 01.52 - 26/2

Har nu gått in ett par ggr den senaste tiden och konstaterat att det är tomt med inlägg på pappasidan efter den senaste arkiveringen. Ser ganska så tråkigt ut! Här kommer därför en hälsning till alla andra pappor som tvingats uppleva sorgen av att ha förlorat ett barn

Hälsningar
//Jerry
 

Namn: Julias pappa
Sänt: 16.38 - tue 11 feb 2003

Nu sover vår lilla dotter och hennes två bröder är ute och leker. Då tänker jag på dig julia och tårarna rinner, jag saknar dig mitt lilla barn. Fortsätt vaka över dina syskon som jag vet att du gör.

Pappa älskar dig!

Namn: Anonym Pappa
Sänt: 15.20 - mon 10 feb 2003

Vi förlorade vår dotter i oktober 2000. Fick mycket bra hjälp på BB och även fortsättningsvis, inte minst genom Små änglar. Har nu en dotter som är åtta månader och sedan tidigare två pojkar.
Jag tycker att det går i vågor med perioder som är lite tyngre, just nu tänker jag väldigt mycket på Julia och undrar hur hon har det. Det finns så många frågor som aldrig får svar.

Det finns en mening i en text av ulf Lundell som går såhär: "som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig så saknar jag dig..." ungefär så känns det tycker jag.

Till Roffe - Kämpa på!
Namn: Jerry
Hemort: Uppsala
Sänt: 21.57 - tue 14 jan 2003

Hej Roffe

Ville bara skriva att jag tycker att det är *starkt* jobbat av dig! Hoppas verkligen att du klarar av att hålla suget borta.

Vi förlorade vår son för dygt tre år sedan och jag kan mycket väl förstå att det är lätt att fastna i fällan med alkohol. Alkoholen dövar ju känslor och med tanke på hur mycket känslor som finns i kroppen så.....

Själv har jag nog en ganska normal relation till sprit. Men vid två tillfällen lyckades jag med att dricka mycket mer än vad som är bra. Vid båda tillfällena var jag nog ganska så nere men gick ändå ut för att roa mig. Det som hände båda gångerna var att det onda försvann och jag glömde bort det som hänt. Förmodligen så trodde jag väl att mer alkohol skulle få saker att bli ändå bättre. Du kan ju gissa hur det gick.

Förutom detta har jag tack och lov klarat mig från det som du gått igenom.

Hälsningar
//Jerry
Namn: Roffe Blom
Hemort: Eskilstuna
Sänt: 14.21 - tue 14 jan 2003

Ja, inte vet jag vart jag ska börja det här inlägget nånstans egentligen. Men att sörja sin son först efter 6 1/2 år känns fel, men ändå så himla rätt. Att jag sörjer först nu beror på att jag inte orkade med alla de känslor som jag hade, vågade inte visa mig sårbar utan tog till det fegaste som finns, alkoholen. Därefter har jag druckit mig full mer eller mindre dagligen för att slippa känna saknad av en mkt älskad o efterlängtad son. Nu har jag varit "ren" sedan den 20 september o äntligen kan jag sörja min son på det sätt jag borde gjort för mer än 6 år sedan. Tyvärr har jag under den tiden lyckats förstöra så mycket mellan mig o min yngre son, mellan mig o min fd fru. Efter att hon blev gravid igen vågade jag inte vara glad, vågade inte glädjas utan tog till ölen som tröst. När han väl föddes såg jag det som om han bara var till låns - han skulle väl oxå snart dö - o så rullade det på med dåligt samvete, mer öl, mer samvete osv osv.
Gick tom så långt att jag förnekade min son - han är inte min - och hur påverkar inte det ett förhållande, att förneka sin egen son. Jag började bli elak mot min fru, kallade henne dumma saker bara för att hon hade sörjt. Varför fick hon vara glad när jag mådde så illa, så dåligt osv. Vad jag egentligen vill ha sagt med det här vet jag inte, men var tvungen att få skriva av mig o ge min syn på att ALKOHOLEN inte kommer att göra sorgearbetet lättare bara tvärtom o på vägen kommer du att förstöra för så många o så mycket att det aldrig går att reparera. Om du sitter i samma båt eller varit med om något liknande förnekande eller om du bara har åsikter i frågan så skulle det vara mkt trevligt med en kommentar.

Roffe Blom
Namn: Patrick&Pernilla Wiberg
Hemort: Vallåkra
Sänt: 14.36 - sun 15 dec 2002

I dag är det 5 år sedan vår dotter IDA dog av att moderkakan lossnade.Vi har en son som är 7,5 år och fått en dotter efter som snart blir 3 år,som fyller upp mycket tomrum efter Ida lämnade oss.Dagen idag har vi gjort till tradition att först sätta blommor vid graven ,sen bakar vi pepparkakor och gör pepparkakshus hela familjen för fira hennes dag. Saknaden består hur man än gör,men det underlättar att göra något tillsammans,
hitta på nåt som man känner samröre med den man saknar och gör det till tradition.Vi tar alltid in granen på hennes begravnings dag den 19/12 .Vi känner med er som förlorat era barn.Ni får gärna maila till oss om ni känner för att prata .

Hälsningar Patrick&Pernilla
Namn: Agneta & Per
Hemsida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline/
Hemort: Jönköping
Sänt: 10.46 - sun 10 nov 2002

Grattis alla pappor på Fars dag 2002!!
Även om ni inte har era barn här på jorden så är ni värda ett stort grattis....
Utan er hade dessa små fina ban som fått lämna jorden alldeles för tidigt aldrig blivit till!

Kram från Lucas mamma och pappa

Lucas!!Pappa saknar dej extra mycket idag!!
Namn: Khongthub Salitul
Hemort: uppsala
Sänt: 22.00 - tue 29 oct 2002

Hej! Det har nu gått över ett år sen min son gick bort.
Saknaden och tomhet är som för ett år sen, men man har vant sig! Längtar så efter ett nytt barn det skulle nog dämpa sorgen lite. Man blir så ledsen när man läser om andra som oxå drabbats. Men var starka alla pappor. Med eran fruar eller flick vänner kommer ni att klara av denna tragiska händelse tillsammans.
Namn: Eddy Engdahl
Hemort: Alstermo
Sänt: 04.23 - thu 24 oct 2002

Hej.Våran lille pojk gick bort i söndags kväll efter tre veckor på sjukhus. Han hade Downs syndrom och ett stort hjärtfel kallat Av Commune.Han föddes i vecka 29.Trots att han var så tidigt född så var ju lyckan naturligtvis total.Men allt förvandlades till ett nattsvart mörker.Hur ska vi klara oss igenom detta?Saknar dig min lille pojk.
Namn: Thomas
Hemort: Idre
Sänt: 22.25 - wed 9 oct 2002

Till Fredrik kan jag bara säga att jag blir så fruktansvärt ledsen när ett efterlängtat barn inte får leva. Livet är inte rättvist, men ge för den sakens skull inte upp det. Det kan vända, det har det gjort för oss. Tänker på er.
Namn: Fredrik
Hemort: Norrköping
Sänt: 23.44 - tue 8 oct 2002

I dag är det en vecka sedan vi fick beskedet att vår lilla flicka Alices hjärta upphört att slå. Det som enbart skulle vara en ren rutinundersökning på mödravårdscentralen förvandlades från en stund av glädje och förväntning till svartaste förtvivlan på några korta minuter. Så fruktansvärt snabbt livet kan slå mellan glädje och sorg. Hon hann knappt bli tjugotvå veckor vår lilla flicka innan hon föddes i lördags natt.

Det gör så ont att se min älskades förtvivlan och saknad efter vår Alice, hon som kom som en gåva efter sex långa år av försök att skaffa barn. Varför fick vi inte behålla henne? Vi som inte har tagit något för givet och som knappt tillåtit oss att våga tro på detta underverk. Varför? Frågan slår som en slägga i skallen....
Namn: Micke
Hemort: västerås
Sänt: 10.49 - sun 22 sep 2002

Tack Thomas för din hälsning, vi hoppas att det går bra för Hanna och att hon får komma hem snart.Lycka till.
Namn: Thomas Andersson
Hemort: Idre
Sänt: 00.11 - mon 16 sep 2002

Jag vill skicka en hälsning till Micke och Maggan. Jag hoppas verkligen att det går bra för er den här gången. Vi förlorade våran lilla Klara den 5/11-01 i vecka 25. På mors dag den 26/5-02 blev jag pappa på nytt. Lilla Hanna föddes i vecka 24, 31cm lång och hon vägde 615g.
Det har varit en otroligt tuff sommar för hela vår familj. Hennes lungor har varit och är hennes problem.
Hon har varit så dålig några gånger att vi inte trott att hon skulle klara sig. Två gånger har jag suttit vid hennes kuvös och sagt farväl, och den fruktansvärda förtvivlan man har känt dom gångerna önskar man inte att någon ska behöva uppleva. det enda jag tänkte då var, inte en gång till! jag vill inte förlora ett barn till! Men när hon vände efter den andra gången så bestämde jag mig att aldrig mer tvivla på min dotter. Nu har hon fått vara stabil sedan slutet av juli och hon går stadigt upp i vikt. Nu väger hon 2,7kg. Hon kan inte komma hem ännu, dels på grund av att hon hela tiden behöver extra syrgas och dels att det är 25 mil mellan Idre och Falun. Om man hade bott i eller runt Falun hade vi kunnat tagit hem henne, men avståndet hem är för långt för att chansa om det skulle hända något akut. Så hon får stanna ett tag till. Men hon lever, och det är huvudsaken. Det man önskar är att alla barn iallafall borde få en chans att leva, och inte dö innan livet har börjat.
Så länge det finns liv finns det hopp. Det är Hanna ett levande bevis på...
Namn: Micke
Hemort: Västerås
Sänt: 17.51 - sun 8 sep 2002

Anton.Pappa saknar dig så mycket, den 18 september är det 1år sen du lämnade oss och for upp till himlen.Men nu känns det bättre för Mamma väntar ditt lillesyskon hon är i vecka 10.Nu får vi hoppas att det går bättre den här gången,jag tror att du vakar över ditt lillesyskon. Pappa och Mamma kommer aldrig att glömma dig Anton vi kommer att berätta att hon eller han har en storebror som är en ängel i himlen.Puss och Kram Anton.Din Pappa.
Namn: Lars
Hemort: skåne
Sänt: 12.43 - mon 1 apr 2002

Jag saknar mitt min dotter....jag älskar henne över allt annat, fast det med all säkerhet är jag som är orsaken till att hon fick blodproppen som tog hennes liv, jag har förstått det nu och alla andra i min omgivning att jag är orsaken till det, förlåt min älskade dotter, fast jag inte har rätt till det så älskar jag dig,...
Namn: Peter
Hemort: Västerås
Sänt: 22.57 - fri 29 mar 2002

Micke >> Många änglabebisar leker tillsammans runt Västerås. Jag tror att våra småttingar Anton, Felicia, Måns och våran Kajsa (för att nämna några. Det stod ytterligare en bebis i VLT härom dagen)har det trevligt där dom är.
Ett tips är att bli medlem i Små Änglar och hänga med på träffar som Monica så förträffligt ordnar. Där finns ett otroligt stöd och en härlig humor.
Till Kajsa >> Det är ett stort tomrum i min kropp. Efter drygt fyra månader går det inte långa stunder utan en tanke till dig. Livet är fortfarande jäkligt meningslöst utan dig. Sov gott.
Namn: Khongthub Salitul
Hemsida: http://photos.msn.se/myfiles/folderview.aspx
Hemort: Uppsala
Sänt: 01.49 - fri 29 mar 2002

Det har gått nu åtta månader o nio dagar sen våran son Sky dog. Det är känns fortfarande jobbigt man får ofta ångers. Han skulle har varit ett år och åtta månader nu. Sky dog av sjukdomen som heter Gaucher sjukdom: läs på http://www.luth.se/depts/arb/prod/home.html eller http://www.sos.se/smkh/9612015.htm (han hade typ 2). När han föddes så var han frisk men efter 4-5 mån blev han sjuk. Vi låg i sjukhuset i sex månader, dagen förre midsommar fick vi reda på att han hade sjukdomen och att det inte finns botmedel. En månad senare (20 juli) dog han. Man ville inte leva då, kan kännas så ibland nu med. Man sakna han så mycket. Det finns inga tröst gråter ofta. Det kommer nog att ta lång tid innan man mår bätre.... Pappa o mamma älskar dig lille SKY.
Namn: Micke
Hemort: västerås
Sänt: 10.37 - tue 19 mar 2002

Den 18/3.02 skulle Anton blivit sex månader. Pappa saknar dig lika mycket som om det vore igår allt det tråkiga hände. Idag ska Mamma och jag åka till minneslunden Anton och tända ett ljus för dig. Vi saknar dig så mycket Anton och tänker på dig varje dag. Man undrar hur du skulle sett ut och varit till sättet, du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.Ha det så bra i himlen och lek mycket med dem andra änglabarnen. Din Pappa för alltid........
Namn: Ambjörn
Hemort: Nödinge
Sänt: 23.33 - wed 27 feb 2002

Den 26/12 miste jag en bit av mej, min lilla dotter Jennie dog. Jag saknar henne så . Jag är hoss henne varje dag och tänder ett ljus . Det känns bra.

PAPPA ÄLSKAR DEJ JENNIE
Namn: manuel
Sänt: 15.01 - thu 7 feb 2002

en tår för vår som som kom en var vår natt som sedan lämnade oss en rengnig vår natt älskar dig min pojk

Namn: Jerry
Sänt: 14.47 - wed 6 feb 2002

Mats,

Jag tror att du säkert redan förstått att det inte finns någon patentlösning till hur man ska kunna leva med sorgen efter att ha förlorat sitt barn.

Vad som är rätt för dig kan jag inte besvara men i mitt fall har jag försökt att vara öppen om det som inträffade och prata så mycket som möjligt om det. Tack och lov har jag haft både släkt och vänner som ställt upp med sina öron. Det har hjälpt till att avdramatisera det som hände. Alla har dock inte velat prata om det och det har jag fått acceptera. För många människor är det ett alltför tabubelagt ämne med barn som går bort.

Med tiden kommer de oerhört starka känslor du har idag att förändras. Vår Jesper föddes i vecka 23 och lämnade oss efter 13 dagar (hösten 1999) och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. När jag idag tänker på honom så har den knivskarpa smärta jag kände i början bleknat för att ersättas av saknad och sorg. Var dock beredd på att det kommer att ta tid.

I inlägget före ditt påpekar Peter att man måste tillåta sig att sörja. Kan inte annat än hålla med till 100%. Jag har sett exempel på hur illa det kan gå om man stänger inne sina känslor.

Sköt om dig (och din fru/sambo)

Hälsningar
/Jerry

Namn: Mats Öhrn
Hemort: Fagersta
Sänt: 17.54 - thu 31 jan 2002

Hej alla änglapappor
Det är idag 31 Januari, exakt tre veckor sedan mitt älskade barn Kevin dog helt utan orsak.
Vi kom till BB i Västerås för ett planerat snitt, en Torsdag morgon ,Kevin hade varit för lugn tyckte vi.
Vid ultraljudet visade det sig Kevin hade gått bort helt utan anledning c.a ett dygn innan han skulle sett solens ljus.
Vila i frid min älskade son vi möts på andra sidan

Hur skall man orka leva med denna sorg?????
ps tack för en bra sida
Namn: Peter
Hemort: Västerås
Sänt: 21.39 - tue 15 jan 2002

Lars, Uffe och alla ni andra änglapappor. Det finns inte ord som kan trösta i enorma sorg och saknad. Själv kännde jag mig så jävla blåst, lurad helt enkelt. Försök att hålla näsan ovanför vattenytan och tillåt er verkligen att sörja. Jag tänker på oss alla änglapappor. Hoppas att vi pappor kan skriva lite mer i gästboken.
Namn: Lars P Aka: Funman
Hemort: Helsingborg
Sänt: 22.01 - tue 8 jan 2002

Hej på er alla pappor..

Och en god fortsättning på er...

Tyvärr började mitt år inte riktigt som jag hoppats...
jag och min sambo förlorade tyvärr vårt väntade och efterlängtande andra barn...My, som var uträknat till den 3/1-02...
dessvärre så blev den 3/1-02 den dagen då vi fick beskedet att My's hjärta hade slutat slå..
beskedet som kändes som ett knivhugg i ryggen och samtidigt som att mitt hjärta sprängdes inom mig..
Det som denna dag skulle bli en vanlig rutinkontroll hos barnmorskan , förvandlades istället till nåt overkligt och mardrömslikt som man aldrig trodde man skulle få uppleva,
Nu har det gått 5 dagar sedan beskedet kom och 3 dagar sedan vår älskade men döda dotter föddes fram..
man lever i ett vaccum just nu...som referens till hur jag menar så kan jag säga att detta har tagit mig nästan 2 timmar att skriva..
Nu är det begravning på Torsdag den 10/1 kl:11
och min kära dotter My ska få fortsätta sin resa,,

Tills vidare önskar jag alla pappor och mammor
ett fortsatt gott år.
jag återkommer

Mvh: Lars P i Helsingborg
Namn: Uffe Andersson
Hemort: kristianstad
Sänt: 11.35 - sat 5 jan 2002

Fick reda på igår (fredag 4 jan) att vårat barn inte skulle överleva graviditeten. Han led av en dvärgsjukdom, den enda som är dödlig. Den drabbar ca 1 barn av 1000 enligt läkaren. Någon som vet mera om denna sjukdom? Allting känns bara tomt just nu och vill veta mera om det. Vår förra graviditet slutade med missfall. Världen är allt bra orättvis ibland.
Vad är meningen med livet???
Namn: Micke
Hemort: Västerås
Sänt: 21.19 - mon 31 dec 2001

Hej alla änglapappor. Ett riktigt gott nytt år på er. Hoppas att 2002 blir ett bättre år för oss alla som har mist ett barn. Sköt om er.. Antons pappa.
Namn: Peter
Hemort: Västerås
Sänt: 22.40 - fri 28 dec 2001

Hej alla ni änglapappor!
Vill med detta skicka en nyårshälsning och en nyårskram till er alla. Det finns inget värre än det ni just gått igenom, men härda ut. Att missta en kär familjemedlem är det värsta jag kan tänka mig, tro mig jag vet. Hur illa ni än mår, så finns vi pappor och kanske kan vi försöka igen. Gott nytt år och det finns massor av änglapappor som tänker på oss.
Namn: Micke
Hemort: Västerås
Sänt: 19.12 - wed 28 nov 2001

Hej Jakob. Jag beklagar det tråkiga som hänt er. Jag tror att det räcker att du finns till för din fru. Ord kan aldrig lindra sorgen, att bara finnas till och lyssna räcker långt. Vi förlorade vår son Anton den 18/9-01 i vecka 42. Jag och min sambo tröstade varandra,det funkade för oss. Ha det så bra och ta hand om varandra....
Namn: Jakob Sollerman
Hemort: Lerum
Sänt: 17.14 - mon 26 nov 2001

Vi fick vårt andra missfall i förra veckan i grav.vecka 17. Det förra var i grav.vecka 10. Vi har en flicka på två år som jag tror är vår stora räddning just nu. Min fru tar detta oerhört hårt, hon är helt under isen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till - vad jag ska göra för att min fru ska må lite bättre. Hjälp!
Namn: Peter
Hemort: Västerås
Sänt: 23.07 - tue 13 nov 2001

Idag dog en stor bit av mig. Min son eller dotter som ska födas på torsdag lämnade oss. Fy fan vad jag mår dåligt.
Namn: Henrik
Hemort: Forshaga
Sänt: 19.57 - sun 4 nov 2001

Hej ni alla.
I dag är det 4 veckor kvar till den beräknade förlossningen. Men det räckte inte ända fram.
Den 23/10 fick vi veta att det inte fans några hjärtljud. Så Wilma var död när hon föddes Fredagen den 26/10 Vi har så länge på att hon skulle komma så händer detta. Hela vår värd har rasat samman men utan alla våra vänner hade vi aldrig klarat detta. Jag saknar dej så mycket dag som natt min älskade dotter Wilma vem vet vi kanske hörs snart.
Puss Pappa.
Namn: Micke
Hemort: Västerås
Sänt: 12.46 - mon 22 oct 2001

I morgon är det sex veckor sen du lämnade oss Anton, och for upp till änglarna. Pappa saknar dig så mycket varje dag, vi skulle ju varit ute och gått med din fina barnvagn,på långa höstpromenader.Livet kan vara så grymt i bland. Nästa vecka ska jag börja jobba igen jag hoppas det går bra. Anton du kommer alltid att finnas i mitt hjärta,sov sött min lilla ängel.Pappa....
Namn: Micke och Maggan
Hemort: Västerås
Sänt: 13.25 - tue 2 oct 2001

Hej Staffan. Jag vet vad du går igenom,Jag förlorade min son Anton den 18/9-01. Han hade varit frisk hela graviditeten,men en dag stannade hans hjärta.Då var vi i vecka 42, det är det värsta jag varit med om i mitt liv. Jag fick hålla Anton efter ett tag,det var så fint att hålla Anton i sin famn.På fredag ska vi ha minnesstund för Anton det kommer att bli jobbigt men samtidigt är det viktigt att ta ett sista farväl.Anton kommer alltid att finnas i våra hjärtan.Ta hand om varandra.
Namn: Staffan Johansson
Hemort: Växjö
Sänt: 11.15 - tue 2 oct 2001

Hej alla Pappor!
Jag blev förra onsdagen en mycket stolt pappa till en liten Agnes. Hon levde i 90 minuter efter en traumatisk förlossning i 27 veckan efter en komplikation som upptäcktes på det första ultraljudet som skulle varit en romantisk upplevelse. Vi kämpade med vår lilla i nästan 3 månader innan hon beslutade sig för att testa lyckan. Den var där men den blev kortvarig. Vi fick hålla henne i 13 timmar vilka var kanske de absolut lyckligaste men samtidigt också sorgligaste i mitt liv. Det blir inga promenader med plask i pölar av små röda gummistövlar....
Hör av er Pappor. Tillsammans med våra kvinnor skall våra älskade barn leva vidare i all framtid.
Namn: Micke
Hemort: Västerås
Sänt: 15.15 - fri 28 sep 2001

Jag förlorade mitt barn Anton den 18/9- 01.I vecka42.Anton var så efterlängtad,eftersom det var vårt första barn.Att hålla Anton efter förlossningen var mycket fint och inte otäckt som jag trodde det skulle vara. Anton kommer alltid att finnas i våra hjärtan.Anton vi saknar dig så mycket.Pappa.och Mamma.
Namn: Fredrik
Hemsida: http://go.to.feliciasminnessida
Hemort: Västerås
Sänt: 17.38 - fri 7 sep 2001

Hej alla
Jag förlorade min lilla tjej för 4 månader sedan. Det skulle betyda mycket att få snacka med andra pappor som varit med om samma sak. Titta gärna in på hemsidan och hör gärna av er.
Namn: tommy lindström
Hemort: rosvik
Sänt: 21.51 - thu 30 aug 2001

nu e de 1 månad sen vår alexander dog men det känns som om det var igår.

tack för en väldigt bra sida.

tommy
Namn: Änglamamma
Sänt: 12.10 - sat 21 jul 2001

Hej alla pappor jag har en undran varför vill inte ni skriva eller prat om er små änglar det får oss mammor på fel spår man tror att ni inte sörjer eller blivit iskalla jag och min sambo förlorade våran son snart 7 månader sedan han vägrar att älta säger han för mig är det viktigt att få prata om vårat barn han går heller än att prata jag tror det är det som oxå gör ont ihjärtat när man tror att barnet inte betyder något?
kram till alla änglar familjer
Namn: Peter Johansson
Hemort: SKARA
Sänt: 17.52 - wed 18 jul 2001

Hej..
Jag vet inte vad jag ska skriva men jag testar och ser. För ett år sedan förlorade jag min son Pontus. Och detta året har varit svårt för jag har gått igenom att vara totalt känslokall till att bli för känslig. jag har förlortat vänner som inte orkat vara i närheten av sorgen men vunnit andra vänner som förstår. jag vet idag att man inte kan gå tillbaka till tiden som var innan man fick veta att man skulle bli far, för under de månader av väntan händer något i ens tankar och värderingar som inte går att radera. Jag provade att börja leva som vanligt men efter att ha rasat ihop ett antal gånger så börjar jag fatta vad som händer. Man måste tolerera det som hänt och glöma att killar aldrig gråter för det gör vi. kanske inte med tårar men det finns hur mågna sätt som helst att gråta på. En sak jag lärt mig idag är att inte vara rädd att säga som det är. Se det som om folket runt omkring är till för att bli ut tjatade för det är det dom är till för. Samma sak gäller att inte vara rädd för att ta hjälp av en psykolog för det kan vara till mycket mycket värdefull hjälp.

Ta hand om er..............
Namn: Pappa
Sänt: 10.38 - fri 13 jul 2001

Varför skriver vi pappor ingentin ?????
Tyvärr inte jag heller, varför vet jag inte.
Kan bara inte.......
Namn: Uffe
Hemort: Uppsala
Sänt: 20.46 - mon 11 jun 2001

Hej !

Har just avslutat läsningen av alla änglapappors sorg och saknad efter sina barn. Tänk ändå att det finns så många runt i landet som har varit med om samma sak. Det känns skönt ändå, nu när jag efter en tids övertalning av min fru gick in på denna sida och inser att det tyvärr finns så många som delar samma smärta, sorg, och saknad som jag. Årsdagen av vår dotter Elins bortgång börjar nu närma sig, och jag saknar henne mer o mer för varje dag som går. Jag har grubblat och tänkt att varför skulle detta drabba oss: hur kunde hennes hjärtfel vara så svårt, och varför kunde dom inte upptäcka det på ultraljudet. Varför, varför... Men man får ju inga svar. Vi fick 12 timmar med vår dotter. Till synes fullt frisk, söt, underbar, luktade gott. Att den sista timmen se hennes andhämtningar bli färre och färre, för att till slut helt upphöra, var det värsta jag någonsin upplevt.

"Ingen förstår vart du blev av, men fastän din vagga blev en grav, tror jag du fann en öppen dörr, som barnen gör. Till rum med änglar att få se, dom lär dig leka, ser dig le, om jag ändå kunde vara med, det är dig jag älskar "

Uffe
Namn: Michael
Hemort: Göteborg
Sänt: 03.37 - sat 10 feb 2001

Hej på er alla änglaföräldrar !
Jag har suttit här två nätter nu och undrat om jag ska få mod att skriva något.
det är nu strax 50 dagar sen som vi förlorade vår lilla ängel Josefine (23/12), vi var då gånga 40 veckor
och det är lika overkligt och så oerhört svårt fortfarande, hon var ju så efterlängtad.
Glädjen över att ängtligen vara "framme" vändes till katastrof. det känns skönt att "skriva av sig" lite till er som förstår.Hej då tills orken finns igen.
Namn: Erik
Hemort: Fagersta
Sänt: 22.03 - fri 26 jan 2001

Hej
I morgon lördag har det gått 1 vecka sen vi förlorade våran dotter Jenny, hon föddes död i vecka 34. Detta har nog varit den jobbigaste veckan i mitt liv. Jag känner mig alldeles tom inuti. Man vet inte vad man ska göra. Det finns ingen i närheten att prata med om det som hänt.
Hur kommer man på fötter efter något sånt här?

Jenny vi saknar dig
Erik
Namn: Thomas L
Hemsida: http://kiss.to/wilma
Hemort: Umeå
Sänt: 16.54 - sat 16 dec 2000

Wilma!

Nu nalkas julen med både glädje och vånda. Det känns lite tomt att inte ha dig med hos oss, men på något sätt vet jag att du är med oss i alla fall. Skall fira julen med dina kusiner och andra släktingar. Vet inte alls om jag är stark nog att orka med det. Tänker på dig varje dag mitt hjärta. Nästa fredag får vi äntligen tända ett ljus hos dig, på din grav, det känns som det var en evighet sen sist.

Under den tid som gått sen Wilma dog har både jag och Mia kännt oss styrkta av att läsa andras hemsidor om deras änglar. Nu har vi gjort en sida om vad som hände oss i mitten av juni i år. Hoppas på det sättet hjälpa andra i samma situation. Samtidigt har det varit en sorts bearbetning för oss också att ta oss igenom denna tid och att minnas vad som hände.

Vi älskar dig så vårt hjärta!!!

Pappa till Wilma (f/d 20/6-2000)
Namn: Helge Strømskag
Hemsida: http://home.sol.no/~hsregn/
Hemort: Kristiansund - Norge
Sänt: 12.30 - sat 16 dec 2000

Hei alle engle-pappaer, både i Sverige og eller !

Julen nærmer seg, en spesiell tid for oss som har mistet vårt kjære barn. En høytid der alle skal være glade, der vi skal være sammen, være glade, tenke på andre. Det gjør vi jo, men vi tenker vel aller mest på det barnet vi har mistet, sorgen og savnet forsterkes ,
i alle fall for mitt vedkommende i julen. Jeg savner Kristoffer som døde i PSD i november 1989, 6,5 uker gammel og Kristine som døde i mors liv i november 1996.

Vil samtidig ønske dere alle en så god jul som mulig, ta vare på dere, tenn et lys, husk du er aldri alene.
Vi er dessverre mange som sitter igjen etter å ha mistet barnet vårt, vil du ha kontakt, send en liten mail.

God jul og et bedre nyt år - hilsen fra Helge.

Sänt: 08:14 den 29/11
Till Tomas i Umeå!
Egentligen har jag inte här att göra för jag är mamma, men du skrev att psd kan inträffa i magen.Vi förlorade vårt andra barn, en son så. Vi frågade hur det kunde inträffa och om det hade med dykreflexen att göra, men vi har fått svaren att forskningen med barn i livmodern och levande barn har paralleller med varandra och att idag ligger den mesta del av forskningen på hjärtat. Att hjärtretledningssystemet är omoget, och att hjärtat stannar. Vi gick med i föräldraföreningen plötslig spädbarnsdöd som numer bara heter spädbarnsdöd för att de stödjer forskningen kring psd både med levande barn och pertinentalt (livmodern). Deras adress är ffpsd....kanske kan jag bringa dig något nytt med detta mail. Kämpa på!
Jessica

Namn: Mats
Hemort: Kalmar
Sänt: 21:31 den 15/11
I morgon är det 7 månader sedan vår lilla Thilda föddes och gick bort. Saknaden och tomheten är stor, det känns nästan overkligt ibland, att något sånt här får hända.
Vi saknar dig Thilda!
Mats Carola Linnea

PS Hör gärna av er för att snacka lite.

Namn: Thomas Lundmark
Hemort: Umeå
Sänt: 21:13 den 13/11
Hejsan alla änglaföräldrar

Igår var det en dag som inte var som alla andra, det var Farsdag. Kände mig lite smådeppig en stor del av dagen och blev väldigt påmind om vad farsdag skulle ha varit om Wilma fans när jag pratade med en vän i telefon. De hade just varit ute och ätit en god middag på hans första farsdag. Det blev svårt att prata med honom resten av samtalet eftersom tankarna och saknaden av Wilma blev så uppenbar.
Saknaden och sorgen tycker jag bara blir mer och mer uppenbar ju längre tiden går, den blir mer medveten på något sätt.

Denna söndag gick vi på kyrkogården och tittade på andra änglabarnsgravar som vi har kontakt med genom föreningen och tänkte även på dem ett litet slag.

Wilma!
Jag tänker på dig ständigt. Saknaden och kärleken till dig bara växer. Tyvärr kunde vi inte åka till din grav och tända ett ljus för dig men i mitt hjärta brinner detta ljus hela tiden.

Puss och kram från pappa
Wilma f/d 20/6-2000

Namn: Göran Nyqvist, Elofs pappa
Hemsida: http://fly.to/elof
Hemort: Nykil, Linköping
Sänt: 22:17 den 12/11
Grattis på Fars Dag alla änglapappor !

Jag antar att ni känner lite mer än vanligt en
dag som denna. Våra småfrön skulle ju ha kommit med
en kanske egenhändigt ritad eller skriven sak.
Nu får vi ägna våra barn en tanke istället.

Kram på er !

/ Göran

Namn: Bad Bunny
Hemsida: http://www.girlsoficq.com/
Sänt: 01:43 den 12/11
Nizzawebsite. Dank für das Lassen ich Ihr guestbook unterzeichnen

Namn: staffan
Hemort: sexdrega
Sänt: 00:53 den 11/11
hej sitter bara här och läser alla berättelser och blir lite tårögd.och jag vill bara säga det att det blir om inte lättare att leva med sorgen kanske mindre tungt med tiden. Men jag känner ibland att jag borde gå till minneslunden lite oftare och hälsa på Johan än jag gör.Men jag känner ochså så att det är väl inte besöken där som räknas utan att jag älskar honom lika mycket som mina andra goa ungar. och att jag tänker på honom varje dag .Johan jag saknar dig.Glömmer dig aldrig.PAPPA.

Namn: Lisbet
Hemort: Göteborg
Sänt: 11:15 den 9/11
Hej alla änglabarnspappor,

Anna Wahlgren har skrivit en dikt till Aron.
Jag tolkar dikten som om våra änglabarn varit "för goda"
för denna värld. Hoppas att dikten kan skänka lite tröst, mitt i all bedrövelse...när det som inte fick/kunde hända, ändå hände...

DET ÄR DE VACKRASTE BARNEN SOM DÖR
till Aron

Det är de vackraste barnen som dör
de som ingen ondska berört
de som är mjukare än andra,
kärleksfullare.
Det är de vackraste barnen som dör
läggs i jord i stället för i armar
och ljuset från just deras ögon
slocknar.
Det är de vackraste barnen som dör
medan hjärtan gråter
förbittrade, stela,
livsberövade.
Oförtjänta kom de
välsignade gick de,
de vackraste barnen som dör.

Anna Wahlgren

Namn: Roland Nilsson-Stor
Hemort: Emmaboda
Sänt: 17:41 den 5/11
Hej!
Den 17/10 -2000 kl 05.17 föddes våran son Axel(16 dagar över tiden). Förlossningen gick som den skulle. Två -tre minuter senare springer barnmorskan och jag iväg med honom för att allt inte är som det ska. Två timmar senare dör Axel. Trots alla läkares (8-9 st.) försök. Barnläkaren misstänker diafragmabråck. En vecka efter, då obduktionen är klar konstateras läkarens misstankar om diafragmabråck.
I förgår 3/11 begravde vi Axel. Nu väntar vardagen runt hörnet och man undrar om man kommer att klara av den som innan (troligtvis gör man det).

Jag vill tacka barnmorskan Ulla i Kalmar som bearbetar sin egen sorg efter denna händelse, för allt hon gjort. Jag vill också tacka övrig personal på Kalmar BB som hjälpte till. Och ett stort tack till er övriga föräldrar här på nätet som visat att vi inte är ensamma om att förlorat ett barn.

Jag skriver igen när den nuvarande blockeringen (det känns så) har släppt. Hör gärna av er.

mvh Roland

Namn: Pappa
Hemsida: http://home.swipnet.se/rasmus-minnessida.htm
Sänt: 20:22 den 1/11
Jag förlorade min son för 18 månader sen. och jag saknar och älskar honom jätte mycke. Vi fick en dotter de 00-10-14 och hon är så lik Rasmus så man kan nästan förstå hur det skulle vara att hålla i honom. Jag älskar henne lika mycket men jag är så rädd att det ska hända något, Och gör det de så vet jag inte ifall jag klarar av att leva mer

Puss&kram Rasmus min ängel & Alva

Namn: Fredrik Jansson
Hemort: Fagerviken
Sänt: 20:08 den 1/11
Hej.Snart är det två år sen vi förlorade Markus som dog efter 10 dagar av ett hjärtfel.Han var liten när han föddes så vi fick stanna på sjukhuset.Efter 8 dagar med funderingar om varför han inte ammade som han skulle började
personalen ana att allt inte var ok.Jag och min fru var trötta över att Markus inte åt tillräckligt för att få åka hem och gick därför till cafeterian för att ta en fika.När vi kom tillbaka hade man tagit Markus för att kontrollera hans hjärta och lungor med ultraljud.Vi fick träffa läkaren som kontrollerat Markus och han talade med hjälp av en bild på ett hjärta om att Markus saknade vänster kammare och hade en liten kroppspulsåder och dessutom en läckande klaff (hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom).Att någon skulle vilja operera honom var nästan uteslutet pga den läckande klaffen men beslutet att låta Markus dö blev knappast lättare.De två dagar som Markus levde vidare var vidriga.Instängda på ett sjukhus med ett efterlängtat barn som kunde leva allt ifrån några timmar till flera dygn!Jag grät dessa två dygn men när han dog blev det som en lättnad.
Jag måste ha blivit väldigt chockad för jag kunde knappt gråta efter det medans min fru var förkrossad.Idag har det gått upp för mej att jag stoppade undan all gråt och förträngde min sorg.Att sörja två år efter min son död är inte enkelt och att vi har fått en underbar kille till som heter Jonatan och är 10.5 månader gammal gör inte saken lättare.Jag är sjukskriven den här veckan och försöker att minnas Markus så att det gör lika ont som när jag förstod att vi skulle få lämna tillbaka honom.Jag hoppas att jag kan få sörja min förstfödda son ordentligt så att lille Jonatan kan få en hel pappa.

Jag hoppas att du inte hade ont innan du dog Markus för den
tanken står jag inte ut med.Pappa saknar dej mer än jag kan beskriva med ord.Sov gått Markus hoppas ditt minne kan bli ljusare med tiden. Din stolta pappa Fredrik.

Namn: Raffe Nilsson
Hemsida: http://hem.fyristorg.com/emmy/Emmys%20sida.html
Hemort: Halmstad
Sänt: 19:24 den 20/10

I går skulle vår dotter Emmy blivit 8 månader gammal.
Vi var vid graven och man försökte föreställa sig hur det skulle varit idag om hon varit med oss.
Ibland känns det så overkligt att hon är borta och att man aldrig mer får hålla i henne, vår lilla prinsessa.
Pappa, mamma och Kevin saknar dig så mycket att det gör ont.

Namn: Christian Kellgren
Hemort: Alingsås
Sänt: 23:04 den 18/9
Hej alla pappor och mammor.
Igår var det den 17/9-00.1 år sedan våran älskade Christoffer dog under mycket kaotiska omständigheter i
mammas mage.1 år av stort tomrum och saknad och en fruktansvärd sorg.Vi var på graven med ljus och 4 st blå rosor en från oss var och ett födelsedags kort.Det blev så fint på graven.Vi försökte att trösta varandra så gott som det gick.Sedan på efter middan tog vi och ställde fram Chrisoffers porträtt på bordet och tände hans Ängla-ljus som vi fick på begravningen sedan åt vi tårta.Det kändes mycket konstigt.Min sambos tårar rinner ner för kinderna när hon säger att här skulle Christoffer suttit och kladdat med sin tårta som dom andra barnen gjort när dom var små.
Senare på eftermiddan åker vi till graven igen för vi känner att vi behöver det innan det blir kväll.Christoffer dog av akut foster asfyxi = akut syrebrist.Läkarna och barnmorskan har talat för oss att dom gjorde allt i sin makt för att rädda Christoffer.Men för det finns ett stort ? tecken kring det hela i journalen står något helt annorlunda.Jag skulle vilja ha kontakt med någon som har varit i en liknande situation.Samt om det finns någon som eventuellt kan hjälpa oss att gjöra en hemsida om Christoffer.

Tag vara på er alla änglars föräldrar och syskon.

Namn: Thomas
Hemort: Umeå
Sänt: 14:56 den 7/9
Hejsan alla änglapappor och alla ni andra som läser denna sida!

Nu har det gått ca 2 1/2 månad sen vår (min och Mia:s) dotter Wilma föddes. Tyvärr så fick vi aldrig se hennes ögon eller höra det där första skriket som det är sådan kraft i, har jag sett på TV. Hon är vårt första barn, men ingenting blev som jag tänkt det!

Jag hade trott att nätterna skulle bli lite sömnlösa ibland och allt pyssel, kel och lek som vi skulle ha tillsammans. Alla tunga dagar på skolbänken över att jag är så trött.

Men nu blev det ingenting av detta, förutom att dagarna i plugget är jättetunga och jobbiga (läser till GY-lärare i kemi och biologi), men de är tunga på ett annat sätt. Går nästan inte en minut utan att Wilma passerar mina tankar.

Jag blev väldigt ledsen och nedstämd igår när vi hade en diskussionsgrupp där en tjej i 35-års åldern (som har tre barn) slängde ur sig kommentaren:

"...men du som inte har några barn kan väl inte klaga på att vi har för lite tid, tänk på mig!"

Det tog så otroligt hårt i mitt hjärta så jag gick ut. jag ville inte ta diskussionen med henne och förklara mig vad som hänt för jag har inget större förtroende för denna människa.

Ja, vad hände med vår Wilma??? Det är det ingen som vet men det talas ju om att PSD kan inträffa i magen också.

Tack ni som har gjort denna sida för det gör tillvaron lite lättare, ni gör ett arbete som är värt så mycket mer än alla pengar i världen.

Slutligen vill jag säga till Wilma att jag älskar och saknar dig otroligt mycket. jag längtar tills vi kan träffas vid graven igen om en och en halv vecka. Jag vet att mamma också hälsar.

Puss och kram vårt lilla hjärta.
Namn: Mats
Hemort: Kalmar
Sänt: 13:08 den 1/8
Den 16/4 -00 föddes min andra dotter Thilda, 25 minuter senare så inträffade katastrofen. Thilda var död, våran dotter,Linneas lillasyster.Saknaden är stor efter dig lilla Thilda.

Vi älskar dig!

Pappa Mamma Linnea

Namn: TOBBE
Hemort: sthlm
Sänt: 20:21 den 15/7
"Det kallas himlen, och jag har aldrig varit där
men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här"

Vi saknar dej så vår älskade Rasmus

Vi älskar dej...varför är världen så grym??

PAPPA

Namn: Magnus
Hemort: Mölndal
Sänt: 14:56 den 7/6
Idag är det två månader sen vår lilla wilma föddes död.
I vecka 33 slutade hennes lilla hjärta att slå.

Bara några veckor innan , så hade jag precis börjat att verkligen inse och längta efter att hon snart skulle komma till oss.
Hon kommer aldrig att vara hos oss.
Aldrig sova i våran säng, skrika efter tröst eller le sitt första leende. Aldrig.
...

Hon kommer dock alltid att finnas hos oss i våra minnen och i våra hjärtan.

Lilla flicka.
Vi saknar dig så.

Magnus

Namn: christian rasmusson
Hemort: helsingborg
Sänt: 22:35 den 3/6
Vår lilla älskade "buspärla" dog i mammas mage.Hur kommer
man över smärtan?Alla varför,all ilska.Är jag knäpp som
saknar någon som jag egentligen inte lärt känna,nej,jag
tror inte det,isåfall är jag i gott sällskap här.
Kajsa kavat,du gick din egen väg,älskar dig över allt annat
och tänker på DIG ständigt.
Maila gärna till mig,behöver tröst för tillfället!!!!!

Namn: Mikael Persson
Hemort: Sandviken
Sänt: 15:47 den 3/6
Älskade lilla son,Marcus. Dog efter tre veckors kamp om livet. Han finns i vårat minne och i våra hjärtan.
Han gav oss mycket. Tid av sorg, tid av lycka.

Namn: Magnus
Hemort: Mölndal
Sänt: 14:10 den 26/5
På onsdag 31/5 var det beräknat att vår lilla Wilma skulle födas. Det blev inte så, hon dog av någon orsak som vi inte vet, redan i vecka 33 i magen.
Vi hade hoppats att vi skulle fått gravstenen på plats tills dess, men så blir det inte.

Vi var ju beredda att ge så mycket kärlek till den lilla, och vi hade fått så mycket kärlek.

Vi önskar så att du kunde fått vara hos oss.
Din mamma Lisa och din storebror Lukas saknar dig så.

Jag hade så gärna velat ha dig hos mig,
din pappa Magnus

Namn: Åke Fridh
Hemort: Staffanstorp
Sänt: 11:04 den 24/5
Idag skulle du ha fyllt 2 år, Hannah.

Jag och mamma har varit vid din grav och lagt blommor.
Där är jätte fint nu, men vi skulle hellre ha dig här hos oss.
Vi saknar dig jätte mycket och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Pappa, Mamma, Robin och Tobias

Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://fly.to/elof
Hemort: Nykil, Linköping
Sänt: 21:02 den 7/4
I tidags (4/4) fyllde Elof två år.
Mamma hade gjort ett fint hjärta av oasis klätt med röda rosor. Jag kopplade på en grön vagn efter det blå lokomotivet. Nu står det ett lok med en vagn efter, ett ljus i taket på vardera.


Elof ! Pappa saknar dig. Det gör så ont när jag tänker på allt vi skulle ha gjort och allt som jag skulle lärt dig och säkerligen tvärt om.

Kram från Pappa

Namn: Tobias
Hemort: Stockholm
Sänt: 16:01 den 4/4
HEJ....
Det är nu två och en halv månad sedan vår lilla son Rasmus dog i sin mammas mage. Det var bara någon vecka kvar till beräknat födelsedatum. Graviditeten hade varit perfekt när det fullständiga mörkret och den totala chocken innefann sig. Jag kunde aldrig ens tänka tanken att jag skulle få bära den lilla kistan från sjukhuset till bilen och vidare in i kyrkan för den sista färden. Jag kunde aldrig tro att det var så här svårt att förlora sitt barn. Jag kunde aldrig tro att jag skulle få uppleva att se mitt eget döda barn. Det var första gången jag överhuvudtaget såg en död människa. Och det var min egen lilla son...
Ett barn jag egentligen aldrig träffat men som jag älskar mest av allt på denna jorden. Vår lilla Rasmus som vi skulle visa världen, ta hand om och älska, se honom växa upp...
Varför blev det så fel?
Det finns ingen förklaring.
Det är jobbigt att leva med det och vi kommer aldrig nånsin att glömma, vissa dagar är ett rent helvete.
Jag har besökt graven varje dag, ibland två-tre gånger om dagen, sedan han föddes.
Jag hoppas att det kommer att kännas lite lättare ju längre tiden går. Men glömmer gör man aldrig.
Rasmus var vårt första barn och nästa graviditet kommer att bli hemsk för mej och Åsa, det är vi beredda på. Min sambo Åsa har varit stark under denna tid, lite för stark är jag rädd för. Men tillsammans lever vi vidare med denna enorma sorg. En dag i taget med vår Rasmus i våra tankar och hjärtan.
Det vore "kul" om någon som varit i denna situation kan höra av sig till min mail.
Hör gärna av er...mammor och pappor...
Det känns jobbigt att höra alla säga att " ni är så unga - det är bara att försöka igen...Ingen vet hur detta känns som inte varit med om det själv...Det är jag fullständigt övertygad om.
Rasmus - vi älskar dej!


Vänliga hälsningar från Tobbe...

Namn: Magnus Johansson
Hemort: sundsvall
Sänt: 22:46 den 26/3
Hej till alla föräldrar.

Det är i dag 6 månader sedan Ludwig föddes,
och 6 månader den27/3 sedan han dog.
Det har varit väldigt jobbigt, ibland har man tyckt att smärtan har lättat ,för att ganska omgående ha blivit rejält
påmind.men livet går väll vidare tror jag!?.
Jag och petra hälsar speciellt till Ulrika och Johan i s,vall kempa och prata mycket med varandra.
var rädda om varandra

Namn: Raffe Nilsson
Hemort: Halmstad
Sänt: 10:01 den 13/3
För tre veckor och två dagar sedan föddes vår lilla dotter Emmy, en sådan fantastisk upplevelse det är att få barn.
Kunde inte i min vildaste fantasi ana hur smärtsamt det skulle vara att förlora sitt barn.
I dag vet jag hur det känns och förmodligen kommer att kännas resten av livet.
Trodde till en början att tiden skulle läka alla sår som det heter, men det känns jobbigare för varje dag som går.
Jag saknar dig min lilla prinsessa och önskar att jag hade fått se dig växa upp.
Det ända jag får uppleva nu är avsaknaden av all den glädje som du skulle gett oss.

Din Pappa.

Namn: Roger
Hemort: Karlstad
Sänt: 17:51 den 6/3
Hej!

Ville bara skicka en liten hälsning till Kenny (950318-981025) och Morgan (950318-980831)!

Jag älskar och saknar er PAPPA!

Namn: Johan
Hemort: Sundsvall
Sänt: 22:46 den 12/2
Har varit och hämtat kort som sjukhus fotografen hade tagit på vår lilla dotter Ottilia.När man tittar på dom så kommer tankarna vad hon och jag skulle ha kunnat gjort om hon hade fått varit kvar hos oss,hon var ju så vacker!!!
Jag saknar min lilla Ottilia och "lilla syster" så jag håller på att spricka!

Jag älskar er. Pappa Johan.

Namn: Per
Hemort: Ske-å
Sänt: 00:15 den 24/1
Tomas, jag försökte mäjla till dig men mitt for inte iväg.Jag blev tagen av ditt medelande,och jag har upplevt en liknande upplevelse.Våran Clara levde på fredagen då det gjordes ett ultraljud .Moderkakan hade lossnat till på lördagen då snittet gjordes.Jag tror inte ska fundera om det är något fel på dig.Det är ju hela situationen som det är fel på.Det ska inte gå så här.Det är ju så onaturligt som det kan bli.Man kan inte heller säga hur man ska sörga .Det finns inga mått eller tabeller på hur mycket man ska gråta.Sorgen tar sig olika uttryck.Jag grät hejdlöst och sen kom jag in i ett vakum där tiden stod still.Tiden har börjat att gå ,men den går så sakta.Och man känner en obeskrivlig tomhet.Ni får, om ni orkar, gärna hör av er till oss.Skriv eller ring. 0910/31195.Claras Pappa

Namn: Tomas Andreasson
Hemort: Mullsjö
Sänt: 11:11 den 23/1
Tomas Andreasson
Vi fick reda på att vårt barns hjärta har slutat att slå 0001117. Troligtsvis dog vår lilla MY fredagen den 000114 ca:kl 17.00.Vi var på ultradjud fredagen vid 14.00 med förverkar och då var allt normalt.Vi har fyra barn tillsammansoch för dom blev det en chock Jannicke 11, Angnete 9, Linda 7, Alexander 2,5.den känslan som upptar en är helt utan kontroll, man befinner sig en slags trans.Det konstiga är att det inte händer oss! men ändå så händer det.Den käslan som pappa jag känner har jag svårt att hantera? Mina känslor är helt avkapade! jag är inte ledsen eller arg,jag gråter inte så mycket,jag vet inte varför det är så här.ÄR DET NÅGOT FEL PÅ MIG.När det gäller min fru så gråter hon hela nätterna men på dagarna så går det bättre för henne.För mig är det normalt att man reagerar så.Vi var så glada att lilla MY skulle komma till oss.hon är så fin,fina händer, fötter huvud,kropp,men ändå så händer det som inte fick hända, VI MISTE VÅR DOTTER MY,VI SAKNAR HENNE SÅ MYCKET.Nu återstår resten, allt arbete runt begravningen. Hur skall vi orka.

Namn: PER
Hemort: Skellefteå
Sänt: 23:15 den 22/1
Den 27/11 -99,skulle ha blivit en dag med glädje.Men blev istället den värsta mardröm.Vårt barn var dött när läkaren plockade ut henne med kejsarsnitt.Varken dom eller vi viste eller misstänkte något.Det blev en fruktansvärd chock.Jag grät hejdlöst och tiden på Lassa var som om den stod stilla.Vår Älskade Clara var död.Varför..varför.. Det blev en total chock för våra fyra barn,(Sannah,Benjamin,Adam,Ruben),som väntade på sitt lilla syskon.Jag vet vad som är meningen med livet.Det är barn.Jag Älskar min familj,och jag saknar Clara så mycket.Men jag undrar om jag någon gång kommer att känna mig lycklig igen?.. Hälsningar Claras Pappa

Namn: Christian Karlsson
Hemort: Alingsås
Sänt: 19:10 den 1/1
På morgonen den 17/9-99 föddes våran son Christoffer kl 05.40 med kattastrofsnitt.Kl 05.50 kom en sköterska till mig
och talade om att vi hade fått en son men att han inte mår
bra.Kl 06.00 kommer barnläkaren och meddelar att Christoffer
har avlidit efter alla tänkbara återupplivningsförsök.
Saknaden efter Christoffer är oerhörd och han kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Christoffer du är och förblir våran egen ÄNGEL.
Jag saknar dig och älskar dig av hela mitt hjärta.
Pappa.

Namn: Douglas
Hemsida: http://home.swipnet.se/dmb
Hemort: Borlänge
Sänt: 18:32 den 29/12
Mattias jag och hela familjen saknar dig . I dag är det ett år sedan du var hos oss inann du åkte till sommar landet hoppasa du har det bra där. Vi som är kvar saknar dig och älskar dig .

Ha det bra min son.

Pappa, Mamma, Storebror

Namn: Björn Landell
Hemort: Sandviken
Sänt: 23:48 den 7/12
Jag saknar vår dottrar så mycket Emilie och Knytet
Att livet kan vara så grymt.
Att få leva med en så stor sorg, och se andra
inte uppskatta sina barn mer.
Va redd om er och er familj.

Namn: Lelle
Hemort: Värmdö
Sänt: 16:14 den 1/12
Hej mina barn jag saknar er.....Andreas hade varit 6 år iår
han levde ett dugn, dog efter ett enormt kämpande, önskar att jag hade fått din kämpar anda. Dennis födes i juli i år
graviditeten gick perfekt hela tiden. lyckan var total...
Nästan direkt du föddes såg man du inte kunde andas själv
du fick hjälp på en gång men det gick inget vidare så du fick en plats i himlen du oxå hos din bror.
Det stora problemet var att berätta för er mor att du oxå dog!!!!!!!!!!!!!hur skulle man klara detta.....
Nu är det snart Jul och vi lever ett ganska bra liv trots allt, men det är ju klart vi har vår foster dotter 17 år.
Hon ger oss mycket styrka.
Vi tillsammans med mina föräldrar & lille bror smiter från julen i år vi tror all det blir något lättare, men man vet ju inte.Hopas att alla ni som läser detta får ett ricktigt gott slut på detta millenium.
Pappa Lelle
Kommer alltid att tånka på mina barn varje dag & sakna & älska dem

Namn: Magnus J
Hemort: sundsvall
Sänt: 23:09 den 14/11
Imorgon måndag så är det 7 veckor sedan min och Petras
son LUDWIG gick bort. Man tycker att smärtan borde avta någon gång, men i stället så blir det bara väre.
Jag och petra besöker graven varje dag, inte för att träffa ludwig ,för han finns inom oss. utan för att se så att ludwigs kroppsgrav ser fin ut, och att se till så ljuslycktan lyser. Ni kanske märker att jag inte skriver så mycket vad jag känner, det är för att smärtan i bröstet är så stor, och för att när jag släpper fram känslorna så grinar jag hejdlöst.
Min stora kärlek och livsdröm ,saknad älskad Pappa


Namn: Stellan
Hemort: Piteå
Sänt: 23:44 den 10/11
Mina älskade barn två, var har ni tagit vägen och varför har ni lämnat oss. vi skulle ju göra så mycket tillsammans.Estelle och Lukas, så goa, söta och så förståndiga. jag undrar och tänker många gånger hur och om ni kände, visste ni vad som skulle hända? Era blickar som ni gav mig, gav mig så mycket. Era klara fina ögon. Jag saknar er så mycket, det känns öde och jag blir arg och känner mig lurad av att ha förlorat er. Ni skulle ju fyllt huset med glädje men nu finns här mest sorg. Jag saknar er, kom tillbaka.
Jag är till er grav varje dag och det lyser så fint nu till alla helgona på hela kyrkogården. vi är där varje dag för att tända ljus, det är nästan man sköter om de små ljusen som de vore Estelle och Lukas, jag försöker att skydda lågan undan vinden så att inte livet i dem slocknar. De måste ha ljus så att de har det varmt och skönt mina små hjälplösa barn.
Jag ber dig fader,Jesus kristus att ta väl hand om mina barn

Estelle och Lukas pappa, Stellan..........

Namn: Conny
Hemort: Skara
Sänt: 17:30 den 16/10
Hej.
Nu har vi fått en dotter till, hon heter Kajsa,hon är lilla syster till Ellen som dog i magen bara två dagar före det tänkta datumet.Ellen finns alltid med oss,det känns så,vi säger godmorgon och godkväll till henne och vi besöker hennes gravsten ofta.vi har varit oroliga under hela graviditeten men nu gick det bra,en otrolig känsla,vi grät av lycka man trodde inte att man kunde bli så lycklig efter allt som har hänt.Välkommen hem vår kära Kajsa.
mvh fam Ohlsson

Namn: nån...
Hemort: småland
Sänt: 11:12 den 12/10
Jag vet att bara pappor får skriva här...
men jag skulle bara vilja skriva en liten snutt om min pappa...
jag har inte min pappa kvar...jag saknar honom så otroligt mycket...
han fick hjärtinfarkt för 4 månader sedan och blev bara 50 år ungerfär...
Jag kan inte förstå det?
När jag tänker på pappa så...känner jag att mina tårar vill bara falla...jag saknar pappa...det är så orättvist!

Hans dotter...

Namn: Helen
Hemort: stockholm
Sänt: 09:54 den 25/9
Jag är ingen pappa men jag ville skriva och berätta om min pappa som dog när jag var åtta. Fem år har gått och varje dag har jag så ont i hjärtat att jag tror att jag ska gå sönder
Pappa var snäll omtänksam och rolig till skillnad från mamma så ar pappa aldrig arg på mig. Nu har jag ingen pappa och jag e så ensam, varje dag är som ett marathon lopp.. den går fort men den enda skillnaden är att jag inte vet vad jag kämpar för. Alla pappor därute var rädda om er själva och isa hur mycket ni älskar era barn för det gjorde pappa Kram på er alla från mig!

Namn: Åke Fridh
Hemort: Staffanstorp
Sänt: 22:48 den 24/8
Idag är det 2 månader och 15 dagar sedan du lämnade oss i den hemska olyckan.
Det skulle ju bli din sommar denna, du skulle springa runt på gården och plaska i badpoolen tillsammans med Tobias.
Jag förstår inte hur man skall kunna leva sitt normalta liv igen, för ingenting är normal längre, du finns inte här längre hos oss.
Det är inte lätt att hålla tårarna borta när vi är vid din grav eller pratar om dig.
Jag saknar ditt lilla leende när jag öppnar ytterdörren och kommer hem från jobbet. Du brukade för det mesta komma till dörren när du hörde någon där, men inte nu längre.
Livet är så fruktansvärt orättvist.

Hannah ! Pappa älskar och saknar dig jätte mycket.

Namn: Staffan
Hemort: Sexdrega
Sänt: 21:12 den 20/5
Hur kan det komma sig att ibland nar jag inte tänkt på johan på ett tag blir man nästan lite frustrerad och får lite dåligt sammvete.Och när man väl tänker på honom blir det desto jobbigare och känslorna blir väldigt starka.Det är lika dant när man varit i minneslunden då är det väldigt jobbigt ibland. man undrar om det någonsin blir lättare att tänka på det.Nu har det gått lite mer än 7 mån sedan Johan dog men det känns fortfarande väldigt svårt att tänka på det.Det känns på något vis så overkligt det som hänt.Allt gick så fort. Först blev man pappa igen alldeles för tidigt För att sedan förlora honom redan efter tio dagar.Ibland vet man inte riktigt vad man ska göra med känslorna men det kanske går bättre mad tiden.

Namn: Jon-Karl
Hemort: Stockholm
Sänt: 08:22 den 9/5
Det är Söndag och jag sitter framför datorn och gör en liten bilder bok om min dotter Alice som skulle vara 6 månader nu. Min sambo Helena går en kurs i mental träning denna helg. Ett gigantiskt framsteg för hennes del som jag är oerhört glad för.

Många tankar och minnen kommer farande genom huvudet och jag tar en liten paus för att titta lite på denna sida.
Man erfarar verkligen att livet inte är något som man rår över själv. Allt vi äger, upplever och ser fram emot är bara till låns på något sätt.
Hade allt varit som jag ville så hade jag just nu kanske varit ute och promenerat med en barn vagn, tagit en fika och passat på att byta blöjor. Jag hade snickrat några leksaker. Köpt en ny liten sommarjacka till Alice. Funderat på hur Alice skulle sova i båten i sommar. Se Alice börja krypa lite smått. Ligga och bara titta när hon somnar på kvällen.

I stället så sitter jag och monterar mina bilder som föreställer min två dagar gamla dotter. Min dotter som jag och min Helena fick, men aldrig riktigt fick lära känna.
Jag skissar på hur gravstenen skall se ut. Jag går till terapeuten. Jag pratar med läkarna. Jag tar hand om min Helena som mår dåligt. Och jag saknar min lilla Alice som jag under tre dagar fick hålla, byta blöjor på, klä och fotografera. Tre futtiga dagar som egentligen skulle ha varit en massa år.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Nu är vi med barn igen. Vecka 11 snart vecka 12. Redan!! Allt har blivit en enda lång graviditet med några kaotiska avbrott. Någonstans är vi ändå glada och trygga. Vi längtar efter Alice syskon (som Helena tror skall bli en kille). Men det är kämpigt. Kämpigast för Helena som kämpar med sitt illamående uppblandat med all oro om den nya lilla krabaten. Men även kämpigt för mig som bara kan titta på och inte göra något.

Någongång skall denna röra ta slut. Någongång skall vi kunna leva som vi gjorde innan.

Allt detta låter oerhört deppigt. Deppigare än vad omgivningen uppfattar. Men vi vet att vi klarar av det. Vi har ju inget val. Vi har mycket att se fram emot och vi är glada för att vi har varandra och ett litet syskon i magen.

Pappa Jon-Karl som faktiskt mår lite bra emellanåt, mitt inne i denna kaotiska röra.

Namn: Johnny Engstrom
Hemsida: http://home.swipnet.se/~w-39123
Hemort: Höör
Sänt: 23:12 den 24/3
Hej,
Jag var ute och surfade och råkade komma in på denna sida då jag letade efter "fråga doktorn". Jag kunde tyvärr inte sluta och läsa. Vi har en dotter på ca 13 månader och en ny på väg. Jag vågar bara inte tänka tanken på hur man skulle må efter något som denna site handlar om. Jag lider med Er alla som blivit drabbade och hoppas ni någonstans i all bedrövelse,maktlöshet och sorg ändå skall finna ett ljus och se tillbaka på denna korta tid som Ert kära barn var hos er, och finna att kanske just Er lilla son/dotter var ämnad för något annat större just nu, men ändå finns i Er absoluta närhet. Någongång, någon annanstans så träffas ni i en dimension som vi inte kan ana. Det är så mycket som vi aldrig kommer att förstå.

Med vänliga hälsningar Till Er alla
Johnny

Namn: Conny Ohlsson
Hemort: Skara
Sänt: 19:32 den 18/3
HEJ.
Vi förlorade våran Ellen för dryg 6 månader sedan,nu har vi fått det underbara beskedet att vi åter ska ha barn.
Naturligtvis så blir man otrolig glad ,men samtidigt undrar man ifall allt kommer att att gå bra,men vi är optimister.
Vi hade en artikel i våra lokaltidningar om det som hänt oss,vi kände att vi kanske kunnde hjälpa någon att gå igenom
det bara vi vet.Vi har fått otrolig respons, det är inte alla som vill gå ut med det som hänt, men vi tyckte att det var viktigt för oss.ELLEN FINNS ALLTID MED OSS.MVH CONNY.

Namn: staffan
Sänt: 21:47 den 11/3
OJJJ fick inte med e-mail adressen.
S_Hernkvist@hotmail.com

Namn: Staffan
Sänt: 21:44 den 11/3
Hej. Satt och tittade på kort av Johan igår.Det var väldigt jobbigt och man kunde inte hålla tillbaka tårarna.DEt är 5 mån sedan Johan dog men det är fortfarande jobbigt att titta på korten. Hoppas att det blir lite lättare med tiden.Ni får gärna mejla till mej om ni har några bra erfarenheter att dela med er av.

Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://fly.to/elof
Hemort: Nykil, Linköping
Sänt: 17:44 den 9/3
Hallåja ! Finns det fler pappor i Östergötland som är pappa utan barn ? Hör av Er !!
Vi förbereder oss för Elofs ettårsdag den 4:e april.
// KRAMAR från Göran :-)

Namn: Staffan
Sänt: 21:49 den 17/2
Hej nu är det lite mer än fyra mån sedan vi förlorade vår son Johan. Johan föddes tre mån för tidigt och var väldigt liten men var ändå en livlig liten pojke.Men efter ett par dagar blev Johan dålig och fick opereras två gånger. Det visade sig också att han hade blödningar i hjärnan. Så efter tio tuffa dygn orkade Johan inte längre.Jag tänker mycket på honom och han kommer alltid att finnas i mina tankar. Det är skönt att vi har Caroline Johans storasyster 1år och 9mån gammal.Nu är min sambo gravid igen hoppas bara att allt går lika bra som första gången när vi fick Caroline.Det käns skönt att ha en bra erfarenhet att tänka tillbaka på.för då käns det mycket lättare den här gången.Fast man kan inte undvika att oroa sig lite ibland.

Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://htp://fly.to/elof
Hemort: Nykil, Linköping
Sänt: 23:48 den 11/2
Hallå i vinterkylan. Carina, min fru har skickat efter en broschyr på gravstenar från Kiruna Natursten.
Verkar vara prisvärt, men det kanske finns fler alternativ ?
Har Du något förslag. Det trodde jag inte för ett år sedan att jag skulle behöva köpa en gravsten till vår son, Elof.
Lustigt vad livet kan dra en vid näsan egentligen.
Ens största uppdrag i livet, att uppfostra sina barn.
Och så får man en gravplats att vårda istället.
Livet är bra orättvist ibland ! Samtidigt kan jag inte låta bli att snudda vid tanken... vad har vi egentligen blivit skonade från ? Något ännu värre ? Finns det ?
Vad skulle Elof ha råkat ut för senare i livet eftersom han blev hemkallad så snart ? Det stora frågetecknet kommer alltid att finnas kvar. VARFÖR ? vi lär nog aldrig få en orsak till varför just vår lilla pojke skulle dö.
Vi får lära oss att leva med ett barn mindre. Lära oss att leva med saknaden och sorgen. Elof kommer alltid att finnas med oss överallt där vi går. Det går inte e dag utan att jag tänker på Elof, hur det skulle ha varit, vad vi skulle ha gjort, allt som jag skulle visat honom....
Elof ! Jag saknar Dig ! Älskar Dig // Pappa

Namn: DOUGLAS
Hemort: BORLÄNGE
Sänt: 15:24 den 9/2
MATTIAS
HAN GICK IFRÅN MIG OCH MIN FRU OCH HANS ÄLDRE STORE BROR I BLODFÖRGIFTNING ORSAKAD AV EN FÖRKYLNING DAGEN FÖRE NYÅRS AFTONEN 1998.
JAGTROR HAN GICK TILL SOMMAR LANDET FÖR ATT BLI FRISK FRÅN SIN B.FÖRGIFTNING .
HAN STANNAR NOG OCH VÄNTAR PÅ OSS ANDRA TILLS VI KOMMER UNDER TIDEN SÅ HAR HAN DET VÄLDIGT BRA MED DOM ANDRA BARNEN HAN ÄR ALDRIG ENSAM DÄR OCH INGEN ANNAN HELLER.
VÄNTA PÅ OSS MATTIAS .
HÄLSNINGAR DIN PAPPA

Namn: Janne Eriksson
Hemort: Gävle
Sänt: 18:59 den 3/2
Hösten 97 förlorade jag och Anna vår dotter Emelie.
Hon dog i 36:e graviditetsveckan. Det var en fruktansvärd
chock, men allteftersom tiden gått har det känts bättre.
I mars ska vi åter få ett barn.
Klart vi är oroliga men allt ser bra ut så här långt.
mvh//je

Namn: Conny W
Hemsida: http://come.to/kalvsvik
Hemort: Kalvsvik (Växjö)
Sänt: 10:51 den 2/2
Hej Göran!
Jag tror det bästa är att göra vad man känner för. Vi förlorade våra båda tvillingpojkar sommaren 1994. Med åren har vi fått små traditioner runt deras födelsedag och jul. På födelsedagen pyntar vi graven med blommor och kramdjur, sedan går vi hem och har tårtkalas med närmaste släkten. Vid jul pyntar vi graven med ljus, kransar och en liten gran med röda rosetter. Alla syskonen tycker att det är viktigt och pratar ofta om dem. Det känns bra att göra något, även om allting man gör alltid kommer att vara för lite...

Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://fly.to/elof
Hemort: Linköping
Sänt: 10:01 PM den 1/28
Nu har jag suttit och uppdaterat Elofs sida.
Det känns tungt när man går igenom och scannar bilder. Minnena slår en hårt i ansiktet. Ikväll var det extra jobbig när jag kom att tänka på Elofs födelsedag.
Hur ska man fira och hedra sin döda sons födelsedag på ett fint sätt ? Hur har Ni andra gjort ?
Det skönaste vore om det kunde vara nästan som det skulle varit. Med alla kusiner på kalas. Saft och bullar.
// Göran

Namn: Johan Ljung
Hemsida: http://www.geocities.com/PicketFence/4559/
Hemort: Åkersberga
Sänt: 3:14 PM den 1/19
Hej
Jag tycker det är bra med en sida för oss pappor. Jag har precis läst de två berättelserna skrivna av pappor och det tårades i mina ögon.
För drygt två år sedan förlorade jag min Julius när han var knappt tre månader. Nu väntar vi vårt andra barn och rädslan, naturligtvis blandad med stor lycka, finns där varje dag.
MVH
Johan Ljung
Namn: Helge Strømskag
Hemsida: http://home.sol.no/~hsregn
Hemort: Kristiansund - Norge
Sänt: 9:54 PM den 1/17
Hei alle pappaer ! Så flott at det finnes en helt egen side bare for oss pappaer ! Det å miste sitt kjære barn er vel den verste katastrofe ett menneske kan oppleve og det å skulle være en mann oppe i alt dette er ikke bare enkelt. Vi skal liksom klare oss bedre enn våre ektefeller, alle spør om hvordan det går med vår kone, ingen spør hvordan vi har det.
Vi mistet vår sønn Kristoffer Andrè seks og en halv uke gammel i PSD 18. nov. 1989. Vi mistet vår lille Kristine Desirè i mors liv, i uke 35, 1.nov. 1996. Vi har tre andre barn, Thomas 10, Jørgen 8 og Monica 4 og vi venter barn igjen. Linda, min kone er nå i uke 35. Vi gleder oss men er også redd !!
Ta vare på dere alle pappaer ! Håper å høre fra noen av dere !!

Namn: Gunnar Ozolins
Hemsida: http://welcome.to/ozolins
Hemort: Partille
Sänt: 9:39 PM den 1/16
Hej

så det är här man hittar er, lite i ett eget hörn av världen.

Sitter och sprider mitt budskap över världen, att vi har lyckats överleva ett år utan vår dotter Jenny, somm föddes idag för ett år sedan.

Visst är det skillnad på den sorg som kvinnor och män känner. Jag tycker att det här året har gått bra, visst känner jag sorg och saknad efter Jenny, men inte den förtvivlan och bottenlösa sorg som fortfarande kan drabba min fru.

Sen skiljer det sig också på att jag lättas sörjer när jag är ensam, medan min fru inte vågar släppa taget utan att jag är i närheten. Alltså blir det att jag stöttar henne i hennes svåra perioder, och spar min egen sorg till de tillfällen som jag är ensam.

Ha det bra, (kan man skicka en kram? :)

Gunnar

PS Göran, nu har jag nästan hittat dig, men fortfarande inte någon mailadress. (Jag var inne på Elofs sida nyss och skulle vilja komma i kontakt med dig.)

Namn: calle beskow
Sänt: 4:55 AM den 1/14
hej alla pappor hoppas ni mår bra jag har också varit med något liknande min fru fick missfall i veccka 19 det var så himla hemskt och ingen hjälp fick man på sjuhuset ,men nu 15 månader senare fick vi en liten kevin som är 3 månader. lycka till.


Bra qatt det finns såna sidor!!!

Namn: Conny Oh
Hemort: Skara
Sänt: 11:37 AM den 1/6
Hej,jag och min fru förlorade våran ELLEN för 4 månader sedan i magen i vecka 40.När man är inne i det värsta
som man kan uppleva,att förlora sitt barn, är som en mardröm.
Men ni skall veta att allt eftersom tiden går så blir det
till det bättre,men våran Ellen finns alltid med oss.
Vi har redan från början pratat om och med Ellen,när vi lägger oss säger vi godnatt och när vi vaknar godmorgon
det känns bra för oss.VIKTIGT gör det som känns rätt för er
lyssna på er själva.MVH Conny Oh.
conny.oh@alfa.telenordia.se

Namn: Göran Nyqvist
Hemsida: http://welcome.to/nyqvist
Hemort: NYKIL, Linköping
Sänt: 12:42 AM den 1/1
GOTT NYTT ÅR på Er alla pappor !
Har precis varit uppe på kyrkogården och tittat till Elofs grav. Det var så fint med alla ljus.
Synd att man ska behöva hälsa på sin son på kyrkogården.

Bra att det finns sidor för oss pappor. Tack för det !

/ Göran

Sent: 10:59 PM - 12/30
Välkomna till en gästbok speciellt för alla pappor!
Namn: Fredrik
Stad: TRANÅS
Skickat: 07.10 - sön 3 okt 2004

Hej alla ängla pappor.
har varit och läst inläggen här och jag känner igen allt av det som ni skriver. själv är jag en ängla pappa till en liten ängel vid namn Rasmus han dog i mammas mmage i v 27 men du min lille älskade rasmus pappa kommer alltid att älska dig.
saknar dig Rasmus f/d 2002-08-08
Namn: Anders
Hemsida: http://www.webspawner.com/users/anobet
Skickat: 15.42 - tis 31 aug 2004

Hej alla som förstår !

Jag är pappa till en prinsessa. Lisen är hennes namn. Hon lever inte här på jorden längre, men i mig lever hon alltid. Jag minns hur det känndes att ta dig i min famn på BB första minuterna efter din födelse. Du var så varm och söt som en liten prinsessa. Du levde i nitton dagar och var hjärtsjuk. Hade velat hjälpa dig, jag som är din pappa, men läkarna gjorde allt dom kunde och jag försäkrar dig om att jag inte hade kunnat operera bättre än dom *L*.
Du hade en skojsam pappa, jag är det nog fortfarande någonstans, men nu känns allt så jobbigt och ingenting är roligt längre. Jag vet att glädjen över att du funnits kommer att segra, men det tar tid att förstå det ! Hälsningar pappa Anders
Namn: Johan Olsson
Stad: Gävle
Skickat: 14.50 - fre 30 jul 2004

Det är nu snart 2 månader sedan min Thilde snubblade på mållinjen och föddes död. Pappa saknar dig varje dag och det gör ont bara att skriva det här.
Namn: Khongthub
Hemsida: http://groups.msn.com/NackrohpSkySalitul
Stad: uppsala
Skickat: 19.23 - ons 21 jul 2004

Det har gått tre år nu sen sky min son blev en ängel.
Tre år av tomhet, saknar dig min son.
Hur många år till ska man står ut!!
.....Pappa
Namn: Tony
Skickat: 23.00 - lör 17 jul 2004

Uj, jag slant på tangenterna! Nu har det gått fyra månader sedan du Vilda inte orkade leva längre. Det gör så ont! Längtar så efter dig och kan inte förstå varför det blev som det blev, inte ens de som är läkare vet varför..grrrrr, hur ska vi/jag kunna fatta varför?
Tänder ljus varje kväll........
..Tony, pappa till Vilda f/d 040227..min lilla flicka!
Namn: Magnus K
Stad: Lindesberg
Skickat: 21.30 - lör 17 jul 2004

Förvirrad är bara förnamnet, 040331-040331 ska det stå.
Namn: Magnus K
Stad: Lindesberg
Skickat: 21.28 - lör 17 jul 2004

Oliver, du är född iår ej för ett år sen, 040301-040331 ska det stå.
Från din förvirrade pappa.
Namn: Magnus K
Stad: Lindesberg
Skickat: 21.24 - lör 17 jul 2004

Det är snart 4 månader sedan Oliver blev en ängel.
Hoppas han har det bra där han är.För varje dag som går så blir det en dag mindre tills jag får se honom igen.
Jag saknar dig!! Från pappa.
Oliver 030331-030331
Namn: Tomas
Stad: Haninge
Skickat: 22.14 - fre 11 jun 2004

Igår var det 1 månad sedan Theodor blev en ängel. Hoppas han har det bra där uppe. Igår pratade vi också med den läkaren som hade hand om Theodor. Läkaren är jättebra, men det är ändå så jobbigt. Att komma tillbaka till NEO och känna igen ansiktena väcker så många minnen. Jag tänker: "I den här korridoren gick jag när Theodor levde.... Genom den här dörren klev jag när allt verkade så positivt." Fan vad allt är jobbigt! Jag älskar dig så mycket Theodor.... Hoppas du har det bra. Jag önskar att du var här så jag kunde få ta hand om dig.....
Tomas, pappa till Theodor f.2004-05-09 d.2004-05-10
Namn: Jörgen
Stad: uppsala
Skickat: 02.00 - sön 6 jun 2004

Sorgen kommer på olika sätt det är nått man får höra men hur den kommer är ingen som kan förklara....
Min lilla solstråle föddes den 11:e april men det var nått som inte stämde så den 14:e slutade hennes korta liv..

Som någon funderade vem bestämde det och med vilken motivering..

Sorgen kommer och går en del dagar är riktigt bra medan andra är mycket dåliga...

Vi begravde lilla gumman den 19:e maj det blev en mycket fin begravning (ganska sjukt ändå att behöva gå igenom en begravning på sitt tre dygn gamla barn och ändå tycka att det är "fint") jag bar ut kistan och firade ner den... Trots att ja innan bestämt att det inte skulle bli så, men det kändes rätt..

I bland känns det som om at men vill ge upp.... resa sig upp och säga jag ger mig, du vinner... men vem är det som vinner och hur ska ja ge upp..... Det känns som att kroppen går på stressnivå 8:a där normalnivå är 3 och där man passerar gränsen för vad man klarar av innan det pajar i skallen är 10:o.... Så när det tillkommer lite strul (som man innan fixade galant) så upplevs det som betydande bekymmer och att man i det stora hela balanserar på en tråd som är mycket tunn och mycket skör..
j

 

Namn: Tomas
Skickat: 16.06 - ons 19 maj 2004

Hej!

Tack ni som svarat... Det är i alla fall skönt att jag inte är ensam. Alla känner vi på olika sätt, men det finns säkert likheter i sorgen hos de pappor som förlorat sina små barn.
Vi var och träffade prästen idag som ska leda oss i Theodors begravning. Jag tyckte om henne och jag hoppas verkligen att min lille Theodor kommer få ett vackert avsked. Det är han värd!
Kan inte låta bli att känna en sådan ilska. Varför fick han inte leva? Vem hade bestämt att han skulle få en så kort tid? Fan, vad orättvist! Jag saknar honom så mycket... Faktiskt så önskade jag mig en liten kille och så kom Theodor. Han var också väldigt lik mig. Så fin, så fin....
Just nu känns allt så hopplöst. Orkar inte bry mig om så mkt. Tänker nästan bara på Theodor....

Hej då!
Namn: Elin
Stad: Lindesberg
Skickat: 20.34 - tis 18 maj 2004

Hej Stefan och alla andra änglapappor.

Jag tycker det låter som en jättebra ide att samla ihop tankar och funderingar som pappor har i en folder el kanske t.o.m en bok. För det som finns (vad jag vet) riktar sig mycket till mammorna. Även vården riktar sig mest till kvinnan, och det kan ju vara mannen i många fall som behöver lite extra hjälp för att kunna börja sörja.

Många kramar till er, ni är underbara. Speciellt min älskade Magnus.

Elin, mamma till Oliver f/d 040331
Namn: Stefan
Skickat: 15.52 - tis 18 maj 2004

Hej Tomas, och alla andra ängla pappor! Det finns som Micke också skriver inget rätt eller fel sätt att sörja. Alla är olika och alla sörjer på sitt sätt. Tyvärr tror jag att många män glömmer av lite av sitt sorgearbetet. Vi skall vara starka och stötta fru/sambo tänker vi, tror vi även behöver att tänka lite mer på oss själva.
Jag har börjat fundera allt mer på sorgeprocessen, hur den skiljer sig mellan män och kvinnor och mellan olika personer.
Jag har i och med detta funderat på att man skulle samla ett antal pappors berättelser om sorgen, sorgearbetet mm i någon skrift som kan delas ut. Jag har själv haft nytta av olika böcker, skrifter mm. Men jag tror att det finns ett behov att ha en riktad till män. Vi har också generellt svårare att visa våra känslor.

Hör gärna av er med synpunkter på detta, maila mig eller skriv här i gästboken.

Pappa till ängeln Victor f/d 13/6 2002
Namn: Micke
Stad: Norrtälje
Skickat: 21.51 - mån 17 maj 2004

Hej Tomas

Inte lätt att veta hur man gör med sorgen...viktigst är nog att alla får sörja på sitt sätt. Tror att det lätt blir så att mannen tar på sig den starka rollen, kanske inget fel med det heller...se bara till att inte bli kvar i den rollfördelningen hela tiden.

Det ni går igenom är en mardröm som ingen annan kan förstå. Lova varandra att hålla ihop trots att det är tufft, det är det viktiga. Man håller ihop och tar en dag i sänder. Det blir faktiskt bättre fast det inte känns så nu

Maila gärna om du behöver kontakt med en som varit med om samma sak

Micke
pappa till ängladottern Lova, f/d 24/11 - 2003
Namn: Tomas
Skickat: 20.50 - fre 14 maj 2004

Hej!

Miste min Theodor måndagen den 10/5 kl.1510. Jag vill så gärna ha tillbaka honom. Vi väntade vårt första barn och så blev det så här... Han föddes för tidigt i v.25+5 och var inte redo för livet utanför mammas mage. Fick uppleva en liten tid med honom i livet och den kommer jag aldrig att glömma. Vet ej hur jag ska göra med sorgen. Mamma gråter nästan hela tiden, men jag känner mig bara tom....
 

Namn: Linda H
Stad: Tungelsta
Skickat: 09.25 - tis 20 apr 2004

Hej Änglapappor!
Hoppas att det inte gör nåt att jag skriver några rader här hos er.
Jag har läst det ni skrivit, och tårar trillar.

Styrkekramar till Er
Linda mamma till Emelie f/d 031224 (+3 vilda solstrålar)

Namn: Peter Engberg
Hemsida: http://home.swipnet.se/fam_engberg
Stad: Söderfors
Skickat: 19.07 - sön 21 mar 2004

Miste min dotter som föddes 24/6 1996 och lämnade mig 9/7 1996.Miste min son som föddes 22/6 1997 och lämnade mig 18/12 2003. Sitter här och tänker på mina barn och alla föräldrar som mist sina älsklingar.
Funderar om jag ska börja jobba snart igen, men det känns svårt. Vi får väl se.
Sköt om er alla pappor och börja inte jobba förrän ni själva vill och känner för det.
Namn: Rickard
Stad: Stockholm
Skickat: 13.50 - sön 7 mar 2004

Hej min lilla gumma tänker på dig så mycket. Älskar dig hoppas jag får se dig i himmlen en dag.Massor med pussar till min lilla Liv Nicole
Namn: Martin
Stad: Kalmar
Skickat: 06.37 - tor 22 jan 2004

Förlorade min dotter som var 2 år gammal på julaftonen 2003 Söker nån annan att prata med som
har varit med om något liknande
Namn: Magnus Schill
Stad: Kalmar
Skickat: 20.52 - tis 16 dec 2003

Hej alla pappor till småänglar!

Vi var så lyckliga! Graviditeten gick jätte bra, det lyste om min sambo. Det var 2 veckor kvar till datumet då vårt första barn var beräknat. Vagga och skötbord var framställt och barnkläder som vi fått av släkt och vänner var tvättat och klart. Barnvagnen var beställd. På fredagskvällen sa min sambo Anna-Carin:
- Vad lustigt, barnet sparkar inte som det brukar göra så här dags.
Vi hade varit hos barnmorskan 2 dagar tidigare och allt hade varit bra.
- Barnet är nog bara trött. Sa jag, och kände en oro i magen. På lördagsmorgonen kände Anna-Carin fortfarande inga sparkar. Vi ringde till förlossningen och de tyckte att vi skulle komma upp. Vi satte oss i bilen och oron började att stiga. Det var ju bara 2 veckor kvar, allt hade ju varit bra, det kunde ju inte gå fel nu! Det är ju ingen som har sagt att det kan gå fel när man är så nära! Min sambo som har mått så bra under hela graviditeten. Vi kom in på förlossningsavdelningen och dom tog ett ultraljud, jag tittade på bilden och tänkte var är hjärtslagen någonstans? Skräcken började att stiga. Anna-carin började bli ledsen och undra om något var fel. Barnmorskan sa att hon inte var så bra med ultaljud och skulle hämta en läkare. Läkaren kom och efter att ha titta på skärmen en god stund sa hon:
- Jag kan inte se att barnet lever.
Läkaren satt kvar hos oss. Vi grät, minns inte så mycket av den stunden. Tillslut åkte vi hem. Vi skulle få komma tillbaka nästa dag och sätta igång förlossningen. Den kvällen och natten var tung. Vi kunde bara sitta i soffan med ett ljus tänt. Vi var chockade, likaså våra anhöriga. På söndagsmorgonen åkte vi tillbaka och de satte igång förlossningen. 44 timmar senare kom vår son Matheo, kl 08.08. Det var de längsta dygnen i mitt liv. Ångesten var hos mig hela tiden. På föräldrargruppen hade vi bara pratat om att det skulle gå bra. Jag visste inte vad vi skulle göra när Matheo kom. Skulle vi få behålla honom ett tag eller skulle de ta honom direkt? Skulle vi få döpa honom? Sådana frågor fick man ta bit för bit under de här 44 timmarna. Jag hade sagt att jag ville klippa navelsträngen. Men när han till slut kom så kunde jag inte. Jag bara satt där och höll Anna-Carin i handen. Hon var helt slut. Barnmorskan undrade om jag ville se om det var en pojke eller flicka. Jag tänke att det måste jag ju titta efter och det gjorde jag. Han låg mellan Anna-Carins ben, nere vid hennes fötter. Det såg ut som han sov. Barnmorskan lade honom på ett skötbord. Efter en halvtimme gick jag och tittade på honom. Det var första gången jag såg en död människa och ett barn som liknade mig. Han var så fin! Jag kände och klappade på honom. Han var fortfarande varm! Efter ett tag lade barnmorskan honom i BB-vagnen. Anna-Carin var fortfarande bortdomnad av allt smärtstillande. Hon orkade bara ha ögonen öppna i bland. Jag satt där med Matheo i ena hande och Anna-Carin i andra handen och visste inte vad jag skulle göra. Efter en halvtimme ringde jag efter barnmorskan och sa att de får göra något nu. Då kom det en mycket trevlig präst och pratade med oss, läste en psalm och sjöng. Jag tog upp Matheo och det kändes jätte skönt. Sedan kom våra anhöriga in. En fin stund med mycket tårar. När de anhöriga hade gått, behöll vi Matheo ett tag till. Nästa dag hade vi en namngivelse i sjukhusets kapell, där familj och några få vänner fick ta farväl. Senare på kvällen fick Anna-Carin en infektion och feber. Hon fick urinvägsinfektion efter alla tappningar, så vi fick ligga kvar på förlossningsavdelningen i 3 dagar till. Vi fick åka hem på fedagen. Då hade det gått precis en vecka sedan Anna-carin sa:
- Vad konstigt barnet sparkar inte.
Jag hörde under de första dagarna på förlossningsavdelningen, flera barn som kom till världen och tog sitt första andetag, följt av ett högljut skrik. Jag tänkte att när vårat barn kommer, får jag tända ett ljus. Nu har det gått 5 veckor. Vi valde att begrava Matheo i minneslunden vid kyrkan där vi bor. Dagarna är mörka och svåra och det känns skönt att få skriva av sig. Läste i tidningen i dag om ett nytt änglabarn. Hur vanlig är detta?
Vår son Matheo föddes den 4/11-2003.
Vi har fått alla svar från proverna och allt var bra. Det var slumpen, sa dom.

Du var så väntad och så efterlängtad. Saknaden är så stor!

Hälsningar från Matheos pappa, Magnus.
Namn: Tobias
Stad: Kungälv
Skickat: 22.11 - ons 19 nov 2003

tobias.lundblad@telia.com
Namn: Tobias
Stad: Kungälv
Skickat: 22.08 - ons 19 nov 2003

Hej alla änglapappor!
Har nu jobbat i tre dagar efter att varit sjukskriven i nästan tre månader.
Är glad att jag tagit vara på tiden att vara hemma med min fru och försöka fatta vad som hänt.
Att få vara hemma och ta hand om varandra och få sörja våran dotter Tilde som gick bort i vecka 32 24/8-2003.

Var inne på att börja jobba redan efter en månad.
Men är glad att jag ändrade mig och var hemma ytterligare två månader.
Behövde verkligen den tiden för att försöka samla på mig kraft att börja jobba igen.
Har börjat heltid men har hjälp så på jobbet så länge jag behöver.Känner jag att jag behöver gå hem så är bara att åka hem.

Första dagen på jobbet var riktigt jobbig hade inte träffat flera säljare sedan allt hände.
Tur att jag lät tiden ha sin gång innan jag körde igång
med jobbet igen.

Min fru har börjat jobba halvtid, hade första dagen på jobbet idag.

Fick för någon vecka sedan de sista svaren på alla prov de tagit.
De hittade ingen orsak alla prover var precis som de skulle vara.

Tänker på vår dotter Tilde varje dag.
Saknar dig!
Älskar dig!

Var ikväll uppe på graven och tände ett ljus för dig,
så slipper du ha det så mörkt.
Hälsa alla andra ängla barn.

Läste din berättelse Johan jag beklagar det som
hänt och jag känner med er.
Skriv till mig om du vill prata eller undrar över något.
Namn: Johan
Skickat: 20.30 - mån 17 nov 2003

Gick en dag med hustrun i vecka 18 för att titta på ultraljudet av mitt barn. Barnmorskan tittar och tittar igen, något är fel!!!! Sedan börjar mardrömmen, kontroll på Lund, väntan på provsvar. Det svåra beslutet att ta, abort eftersom barnet, mitt barn inte kommer att överleva. Väntan på att socialstyrelsen ska ge sitt jäkla tillstånd till vårt beslut och väntan på att få tid på sjukhuset. På FARSDAG i år tar jag min fru till sjukhuset för att få medicinen som provocerar fram missfallet och stoppar allt... Sorgen är svår, jag längtade så efter ett lillasyskon till vårt underbara barn.
Man vill ju vara stark och fixa allt, ta hand om hem, hustru och barn. Sorgen kommer på nätterna. Frustrationen och vreden får sin terapi genom tungt fysiskt arbete. Saknaden har ingen terapi och sorgen hjälps bäst genom att ge allt jag orkar till min son som finns hos mig. Min andre son la jag ner i kistan för en vecka sedan, inredde så gott man kan och fäste locket, det är fruktansvärt. Vem kan man som man prata med, så nära vänner har inte jag. Wiskyn och brasan får väl lyssna.... Är sjukskriven ett tag till, vem orkar vara kreativ nu?
Namn: Khongthub
Stad: Uppsala
Skickat: 18.38 - ons 5 nov 2003

Det har gått två år nu sen vårat son dog, Sky heter han. Saknar honom lika mycket fortfarande. Det går nog aldrigt över. Innan man somnar och precis när man vaknar kommer han in i tankarna!! Varje stund när man är ensam kommer tårarna.
Sakna dig min son....älsakr dig... pappa!
Namn: Tobias
Stad: Kungälv
Skickat: 13.31 - fre 24 okt 2003

Hej alla små ängla pappor.Den 24/8 03 föddes vår lilla
ängel Tilde. Hon var då 32 veckor ung.
I vecka 31 hade min fru varit hos barnmorskan på tisdagen och allt var bra.
På onsdagen var vi första gången på föräldrargruppen det var lite spännande att träffa andra blivande föräldrar.
Min fru sa till mig när vi träffades på föräldrargruppen att hon inte känt några sparkar på hela dagen.
Men hon hade ju haft så mycket på jobbet att göra så hon hade säkert inte tänkt på det sa hon.
Hon hade varit ju varit hos barnmorskan dagen innan så det var säkert ingen fara trodde vi.
När vi skulleåka från föräldrargruppen sa min fru till barnmorskan att hon inte känt sparkar på hela dagen.
Men att det säkert inte var någon fara.

Sedan åkte vi hem, visst var vi oroliga när vi kom hem men vi tänkte det är säkert ingen fara.
När vi skulle lägga oss bad min fru att jag skulle lyssna på magen. Jag lyssnade och tyckte inte det bubblade lika mycket som vanligt.
Men possitiv som man var kunde det ju inte vara någon fara trodde man ju.

Min fru sov dåligt hela natten.Jag frågade på morgonen om hon känt något. Det hade hon inte gjort.
Jag åkte till jobbet som vanligt även om man var lite orolig. Även min fru åkte till jobbet.
Dagen gick och jag tänkte hon har inte ringt,så allt är nog bra.

När klockan var 14,30 på dagen så ringde någon och skrek i luren jag trodde det var någon kompis som drev med mig. Efter några sekunder hörde jag personen skrika att barnet är DÖTT.
Då förstod jag att det var mitt barn och min älskade fru som hade ringt.
Min fru hade då tagit sig till sjukhuset på egen hand med spårvagn,och inte ringt mig.
Hon tyckte det var onödigt att ora mig ifall det inte var någon fara.

Den smärtan jag fick när hon skrek,
hoppas jag ingen ska behöva vara med om.

Tilde är född Söndagen den 24/8 och vi tror hon dog på natten till onsdagen den 20/8-03.

Har nu varit hemma med min fru i två månader och funderar nu på att kanske börja jobba om några veckor

 

Namn: micke
Skickat: 23.32 - 22/9

min älskade Emelie gick bort den 4/9-03 hon blev fyra veckor gammal,jag vill ha dig tillbaka saknar dig så,Din stora syster frågar efter dig varje dag å saknar dig här hoss oss ,det gör vi alla,hoppas att du har det bra där i himlen, ÄLSKAR DIG BEBE
Små Änglars forum