Namn: Christèl
kp-Göteborg
Hemsida: http://home.tiscali.se/familjen_aaberg
Stad: Göteborg
Skickat:
18.56 - sön 3 okt
2004
Pinsamt...tryckte för
fort...
Här kommer min text
också!
***********
Hej!
Är du gravid och
vill träffa andra i
samma situation
eller har du fått
ditt/dina "barn-igen"
?
Isåfall är du välkommen
till vår
barn-igen:grupp som
träffas en gång/månad;
första onsdagen kl
1400.
Vi ventilerar oro,
tankar och
funderingar, fikar
tillsammans och har
det trevligt och nu
när är det riktigt
höstligt ute och så
passar vi på att gå
in. Nästa träff är
på onsdag, den 6
oktober kl 14.00 i
VSFB's lokaler på
Skiljemyntsgatan 12
i Högsbo.
Ingen anmälan behövs
Medtag egen fika,
det finns kök!
Varmt välkommen!
Christèl
Kp-Gbg
VSFB & Små Änglar
* * * * * * * * * *
* * * * * *
mamma till
Anja f/d i maj 01,
Ylwa 020426 &
Adam 031119
VSFB-Ale och KP-Små
Änglar
barn-igen-grupp-gbg
christel.aberg@tiscali.se
http://home.tiscali.se/familjen_aaberg/
" Mödrar håller
sina barns händer för
en tid, men deras hjärtan
för evigt..."
* * * * * * * * * *
* * * * * *
Namn: Glad
men förvirrad
mamma...
Skickat:
20.54 - lör 2 okt
2004
...som nu ska få
skriva även på
denna sida, hoppas
bara denna gång att
det går bra.
Testade positivt
idag och jag är så
glad. Vi förlorade
våran son för ett
halvår sedan i
magen, så det känns
så skönt att det
äntligen tagigt
sig...vi har
verkligen längtat.
Nu börjar en lång
vandring mot
framtiden...skönt
att ni finns att
ventilera med. Håller
mig annonym ett tag
tills jag känner
att jag vill berätta...än
så länge är det våran
lilla hemlighet.
Kramar till er
alla...
Namn: Pärnilla
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
08.28 - sön 26 sep
2004
Hej du sorgsen
mamma.
Jag hade jättesvårt
i början att ta
till mig den nya
graviditen. Jag
saknade min Tindra så
mycket att jag inte
visste vad jag
skulle ta vägen.
Att börja om igen
var ju så fel. Det
skulle ju inte vara
så här. Jag skulle
vara en lycklig småbarns
mamma.
Inskrivningen på
MVC gick bra tills
jag skulle gå där
ifrån, då bara
storgrät jag.
Ultraljudet på
fostermedicin.Alla
mina tankar var bara
hur det varit med
Tindra.Jag tittade på
det lilla tickande
hjärtat och kom
bara ihåg hur det
varit sista gången
då vi såg Tindras
hjärta-som inte
slog längre.
Nu är jag i vecka
25.
Sakta men säker har
jag kunnat ta mig
till mig denna
graviditet.
Jag kan nu känna glädje
över detta nya liv
som med all förhoppning
ska kmma till oss
och stanna..
Hur tacksam man än
är att man fått en
ny chans så är det
ju inte självklart
att känslorna hänger
med. Glädje och
sorg krockar rejält.
Kom ihåg att med
facit i hand är det
så lätt att känna
skuld varför man
inte gjorde si eller
så, men det var nog
inte så självklart
då.Jag har själv
brottats med sådana
tankar.
Låt din sorg komma
och vara, din glädje
över det nya livet
kommer. Ta då till
dig det.
Många kramar
Pärnilla, mamma
till Linnea 6 år.
Tindra f/d 21/1 2004
och
"lillebror"
v 25+4
Namn: Pia
Stad: Skövde
Skickat:
12.16 - fre 24 sep
2004
Hej Anna-Karin..
Jag såg att du fråga
om när man har fått
gå på UL.
Jag kan bara svara för
mig själv....Vi var
på ett första VUL
i v 5+1,sen det
andra VUL:et gjorde
vi i v 6+1 och det
tredje UL gjorde vi
i v 9+5.....ingen
har ifrågasatt det.
Alla har varit väldigt
förstående och hjälpsamma....
Lycka till och stå
på dig att du vill
ha ett VUL.....
Kramar Pia
Namn: Daniela
Stad: Norrtälje
Skickat:
21.06 - tor 23 sep
2004
Hej Anna-karin,
Jag fick mitt första
bokade UL i v.9+,
det är bara att säga
till dem att du känner
att du måste få
komma tidigare. Dom
har förhoppningsvis
en viss förståelse!
Kram Daniela
Mamma till Simon d/f
030729 och den lilla
v.17+6
Namn: Anna-karin
Andersson
Stad:
Tidaholm
Skickat:
06.37 - ons 22 sep
2004
hejsan alla!!!
jag har bara en fråga....jag
är i v7 och jag
blev lovad att jag
skulle få komma och
ta ett tidigt
u-ljud....men jag
ska inte få komma förrän
v12....när fick ni
komma och göra
u-ljud????
jag är ju jätteorolig....man
vill ju veta om allt
är bra där
inne....
kram
Anna-karin Mamma
till Pontus
96,Oliver 99,Elin
F/D 060604 i v38+6
och lilla grodan i
magen i v7.
Namn: Sorgsen
mamma
Skickat:
14.07 - tis 21 sep
2004
Hej
Är gravid i v 9.
Jag borde känna glädje
men jag kan inte.
Jag vill vara
lycklig men är
bitter och känner
mig svag. Jag saknar
min lilla flicka.
Hon lämnade oss för
åtta månader
sedan. Jag tittar på
hennes kort och tänker,
varför åkte jag
inte in när jag kännde
att något var fel.
Det enda jag vill är
att få tillbaka min
ängel. Alla runt om
kring mig tycks ha
glömt, mitt hjärta
gör ont och ögonen
är ofta fyllda med
tårar. Vill vakna
ur denna hemska drömmen.
Bara en människa.
Namn: Marianne
Stad: Tranås
Skickat:
14.29 - tis 14 sep
2004
Hej alla där ute!
Skönt att vara här
igen. Jag har varit
inlagd på sjukhuset
& kommit hem
igen. Psyket orkade
inte med riktigt. Nu
är veckan då vår
Rasmus blev ängel
passerat(v27). Mår
mycket bättre men
inte är det lätt.
Långa veckor
kvar.Om läkare sade
samma sak vore det
också enklare.
"lille ja"
var på gräns till
tillväxthämmad
sades det. Mardröm!
Träffade igår en
expert som tycker de
har oroat mig i onödan.
Allt är normalt ser
jätte bra ut. Kändes
som ett helt berg lättade
från mitt hjärta.
Mer bedömning blir
det om ca 3veckor.
Har nu gjort 5
vanliga u-ljud &
3 för bedömning.
Prover i övrigt tar
de var 6 vecka.Jag
har haft tur och behöver
inte tjata till mig
extra prover eller något
sådant. Olika vart
man bor & vad
man får för läkare
sorgligt nog. Må så
bra! Kram Marianne.
mamma till Johanna
13år, ängeln
Rasmus f/d 020808
& "lille
ja" 30+3
Namn: Pia
Stad: Skövde
Skickat:
17.25 - mån 13 sep
2004
Hej alla....
Det är länge sedan
jag var inne här
och skrev något.Såg
att många är
gravida igen,jättekul...
Själv har jag gått
in i vecka 11 nu....
Är orolig som bara
den....Vi förlorade
vår Axel i magen när
jag var i grav v 36.
Har gjort tre UL...på
den senaste såg vi
små armar och
tillstymmelse till
ben....helt
fantastiskt att få
se det....
Nu så väntar jag på
att få komma till
spec mvc och där göra
en noggrannare UL,där
dom kollar hur
navelsträngen ser
ut vad gäller blodkärl
och givetvis när
exakt BF är.
Enligt BM så är BF
samma tidpunkt som
Axel var,i början på
april.Bara det gör
att man är ett
nervvrak...
Skönt med denna
sida,där man kan
ventilera av sig och
ingen tycker man är
konstig på något sätt....
Tack för att ni
finns....
Pia,mamma till
Hannah-98,Elly-02
och ängeln Axel f/d
040310.....
Namn:
Pernilla
Stad: kungälv
Skickat:
16.09 - mån 13 sep
2004
Hej!
Det är skönt att
ha den här sidan
att gå till man känner
så väl igen sig i
vad alla skriver.
Jag är gravid för
3:e gången är nu i
vecka 23, mitt första
barn Tilde dog i min
mage i V.32 det var
i aug förra året,
jag blev snabbt
gravid igen men fick
missfall i V.10. Man
känner en otrolig
tacksamhet att man
är gravid igen
samtidigt som det är
mycket psykiskt påfrestande.
Jag håller med den
som skrev att
omgivningen är
jobbig att dom tror
att nu ska allt gå
bra. Men jag säger
faktiskt ifrån att
det inte finns några
garantier och att
jag tycker det är
jobbigt när dom
tjatar och det har
faktiskt hjälpt. Vi
visar ofta alldeles
för mycket hänsyn
för vi vet att dom
inte menar något
illa men vi måste få
säga vad vi tycker
anser jag. Jag önskar
er alla lycka till i
era graviditeter och
jag är tacksam att
ni finns så det
finns någon man kan
"prata"
med när det behövs.
Kramar på er alla!
Hälsningar Pernilla
Skickat:
14.13 - mån 13 sep
2004
Hej Undrande Mamma,
Vad jag har förstått
så är det inga
problem att få
kejsarsnitt alls om
man varit med om att
förlora ett barn.
Jag tror att man har
möjligheten att välja
det som man vill, även
om jag kan tänka
mig att de ändå förespråkar
en vaginal förlossning.
Däremot kanske man
ibland måste
passera den vecka då
"änglabarnet"
föddes, med tanke på
att tex lungor bör
vara färdigutvecklade
osv. Det normala
verkar väl isåfall
vara att man snittar
kanske 2-3 veckor
innan beräknat
datum. Och sen behöver
man inte ta beslut
om det förrän det
verkligen närmar
sig. Tror man kan
hinna ändra sig en
massa gånger innan
det är dags.
Lycka till!
Namn:
Undrande mamma
Skickat:
10.46 - mån 13 sep
2004
Hej
Jag har hört att
det är många som får
kejsarsnitt om
barnet dog i magen förra
graviditeten. Man
behöver inte
passera den veckan
det hände med den
nya graviditeten. Är
det här något läkare
rekommenderar?
Jag antar att man
kommer vara livrädd
när man når just
den veckan. Vi förlorade
vår lilla ängel i
vecka 34 och är nu
gravid igen.
Kram till er alla.
Namn: Anna-karin
Andersson
Stad:
Tidaholm
Skickat:
12.01 - fre 10 sep
2004
Hejsan....fick reda
på att jag är
gravid igen...tror
att jag är i v5 så
jag är ju inte långt
gången...är så
himla
lycklig...samtidigt
så är jag så
himla rädd att jag
ska förlora det här
barnet också....allt
känns så
overkligt...är det
någon mer än jag
som känner så här????
kram
Mamma till Pontus
96,Oliver 99, Elin
f/d 06062004
Skickat:
11.11 - ons 8 sep
2004
Åh vad jag längtar
rill denna sida...
Nu är det några
dagar kvar till det
kan bli tid till att
testa men jag vet
inte om jag vågar...
Skulle vilja hoppa
över att testa och
testa positivt i
vecka 40 och så
skulle allt vara över;)
Hoppas nån fattar
vad jag menar....
Ta hand om era magar
och hoppas vi ses
snart på riktigt!!
Namn: Petra
Stad:
Stockholm
Skickat:
14.25 - tis 7 sep
2004
Hej alla,
Jag skriver aldrig här,
bara läser, men nu
tänkte jag skriva
lite faktiskt..
Jag är lyckligen
gravid igen efter
att vi förlorade vår
lilla Vilda den 27
feb i år, och det
är naturligtvis jätteskoj
MEN oroligt. Måste
bara beklaga mig
lite över alla
hurtbullar i ens
omgivning som glatt
kvittrar "det
kommer gå så bra
det kan jag
lova" och
"det kan inte hända
en gång till"
osv. Det är självklart
inget illa menat men
visst sjutton kan
det gå fel igen, vi
är inte immuna hur
mycket vi än skulle
vilja det - tyvärr!
Jag hoppas och tror
också såklart att
det ska gå bra, jag
kan inte göra
annat, men jag tar
det inte för givet.
Är så less på
allt det där flåshurtiga...Sen
är jag faktiskt
redan lite trött på
att vara gravid igen
fast jag inte hunnit
bli så tjock..man
är som en
elefant..konstant
gravid känns det
som. Nu klagar jag
kanske lite väl
mycket, jag ÄR jätteglad
bara över att få
chansen igen..men
ibland måste man
bara få gnälla
lite i ett forum där
förhoppningsvis
flera känner igen
sig...
Kram till alla
ogravida och gravida
från preggot, mamma
till Leon 3,5 år,
Vilda f/d 040227 och
trean i magen (v 14)
Namn: Cecilia
Hemsida: http://www.angelfire.com/emo/emil_1
Stad: Boden
Skickat:
13.49 - lör 4 sep
2004
Elva veckor kvar och
först nu har jag
verkligen, verkligen
fattat att jag är
gravid och att vi
ska få en bebis
till. Mycket kan ännu
hända men det känns
att det är på gång.
2001 föddes vår första
son, Emil, men han
var död vid födseln.
2002 föddes vår
andra son, Elvin,
och han ska snart
fylla 2 år. 2003
fick jag två
missfall, v5 och
v12. Nu är det
alltså dags igen.
Jag är gravid i
v28+5. Oron att något
ska hända finns ju
där, men vad som än
händer så är det
vårt tredje barn
som ligger i min
mage.
Många kramar till
alla änglaföräldrar!
/Cecilia,
trebarnsmamma...
Namn: Pärnilla
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
18.04 - tor 2 sep
2004
Hej Jenny
Ett framtida Grattis
till er och att
Izabelle ska få ett
syskon.
Alla de känslor som
du beskriver.
Hur ska man överleva
9 månader..med oro
och rädsla
Skuldkänsla mot sin
ängel...
Vi har
"alla"
varit/är där.
Låt sorgen ta ut
sitt och den kärlek
du känner till din
ängla-tjej. Men ta
även imot när du känner
glädjen över det
nya livet inom dig.
Kramar Pärnilla
Mamma till Linnea 6
år Ängeln Tindra
f/d 21/1 2004 och
"lillebror"
i magen V.22
Namn: Anna
Skickat:
15.12 - tor 2 sep
2004
Hej alla,
Måste bara få
skriva av mig. One
of those days...
Längtar så
otroligt efter att få
ansluta mig till
denna sida. Förlorade
vår älskade och
efterlängtade
Fredrik 18 dec -03.
Han dog i min mage när
jag gått 8 dagar över
tiden och det har
snart gått nio långa
månader av saknad
och längtan.
Vår fantastiska
kurator har hjälpt
oss att komma in på
Reproduktion för
att vi skall få hjälp
då vi ej lyckas bli
gravida igen... månad,
efter månad, efter
månad bara går och
inget händer... känns
som om man bara
trampar vatten
medans man väntar på
att livflotten skall
komma....paniken
stiger, vilket inte
heller gör saken bättre.
Försöker ha
tankarna på annat,
att inte bara tänka
på att vi vill få
fler barn, det finns
ju annat i livet åxå.
Men tankarna återkommer
till att det inte
finns något som ens
kommer i närheten
av att vara lika
viktigt.
Lyckokramar till er
alla som gom går i
väntans tider på
ett eller annat sätt
/Anna
Namn: Jenny
Stad: Västerhaninge
Skickat:
13.41 - tor 2 sep
2004
hej alla änglaföräldrar!!
saknar min lilla ängel
Izabelle å otroligt
mycket.. vill bara
ha henne här hos
oss... och nästan
ännu mer nu.. när
det gått en tid..
det är nu man börjar
undra hur allt
skulle varit.. med
en 4 månaders
bebis..
har för ett par
dagar sen fått reda
på att jag är
gravid igen.. i
vecka 7.. känslorna
är väldigt
blandade, kan inte
riktigt förstå att
det är sant, vill
inte ta det till mig
för jag är så rädd
att allt jag älskar
ska försvinna. Man
tar inget för givet
längre och det enda
jag vågar göra är
att hoppas på att
det ska gå bra den
här gången men det
känns som att på
dom 33 veckorna som
är kvar kommer jag
hinna bli ett
nervvrak...sen känner
jag på ett sätt
svek mot Izabelle för
att vi ska ha barn
igen.. som att hon
skulle tro att vi
kommer glömma
henne.. men samtidgt
är jag överlycklig
att få en till
chans. visst jag är
redan mamma till
Izabelle men jag kan
bara tänka mig känslan
att få med sig ett
friskt barn hem oxå..
inte behöva lämna..
det är ju den enda
drömmen man har
just nu...
Massor av
styrkekramar till
alla/ Jenny, mamma
till Izabelle f/d
040509.. Älskar dig
min fina ängel!
Namn: Gun
Stad:
Tullinge
Skickat:
22.45 - ons 1 sep
2004
Hej Anna-Carin.
Jag är i v 26 och
jag tycker att jag
har fått jättemycket
hjälp, jag går på
vanligt mvc och sen
på spec,mvc. Min läkare
på spec,mvc tycker
att vi ska göra
ytterligare två
ultraljud till(tillväxthämning)och
mäta så att det är
ok helt enkelt.
Sammanlagt så blir
det 5 st ultraljud
som vi kommer att göra.
Barnmorskan på mvc
säger att om det
skulle vara så att
jag är orolig så
ska jag bara komma
dit så gör hon en
undersökning eller
tar prover om så är
fallet. Vi förlorade
vår lilla ängel
Moa i dec-03,
livmoderkakan
lossnade.
Vi ska även snittas
och till det så
finns det två
anledningar, 1-jag
har blivit snittad
2ggr nu och då ska
man inte föda den
normala vägen och
den 2:a anledningen
är att eftersom jag
förlorade Moa i v
40+ så vill inte
min läkare att jag
ska bli utsatt för
den oro som finns
och gå tiden ut.
Jag tycker att du
ska stå på dig om
det är något som
du vill att läkaren
ska göra så säg
det till han/henne.
Det är ju för att
du ska kunna känna
dig lugn i din
graviditet.
Jag kan säga att
jag bytte barnmorska
pga att hon bemötte
mig dåligt.
Så än en gång
till, STÅ på dig.
Kramar
// Gun mamma till
Sandra-95 och
Moa-*031220+031221
och den lilla
vildingen i magen
Namn:
Anna-Carin
Stad: Kalmar
Skickat:
14.23 - ons 1 sep
2004
Hej!
Har inte varit inne
på denna sida på jätte
länge, (vår dator
har krånglat).
Grattis till alla er
som väntar smått
igen och kämpa på,
ge inte upp alla ni
andra. Jätte stort
grattis till Pärnilla
som väntar på en
liten bror till
Linnea och Tindra!
Jag blev verkligen jätte
glad när jag läste
om detta. Själv är
jag nu i vecka 28.
Allt är bra än så
länge. Hade en stor
blödning i vecka 11
då vi trodde att
allt var förbi, men
det lilla hjärtat
tickar på
fortfarande. Vi förlorade
vår lille son
Matheo i vecka 37.
Han dog i magen och
vi har inte fått
reda på någon
orsak till varför.
Vi trodde att denna
gången kommer vi
att få gå på tätare
kontroller, få fler
virus och
bakterieodlingar
samt fler ultraljud.
Men läkarna tyckte
inte att det var nödvändigt
eftersom de inte har
något att gå
efter. Just därför
trodde jag i min
enfald att men
skulle kontrollera
precis allt. Känner
stor besvikelse över
detta. Min
barnmorska är jätte
gullig och försöker
stötta så gott hon
kan. Träffar henne
var 14:e dag och mäter
och lyssnar på hjärtat.
Jag får komma när
jag vill. Detta
lugnar väl något.
Har fått tjata mig
till bakterierodling
samt 2 extra
ultraljud där de
ska mäta näringstillförsel
samt fostervattnets
mängd. Får alltså
tre ultraljud
totalt. Hur har ni
andra det med detta?
Tycker ni att ni får
tillräckligt med
olika kontroller och
vad för några
kontroller får ni?
Kramar från
Anna-Carin, mamma
till Matheo f/d
031104 och lillpyret
i magen
Namn:
Anna-Carin
Stad: Kalmar
Skickat:
14.20 - ons 1 sep
2004
Hej!
Har inte varit inne
på denna sida på jätte
länge, (vår dator
har krånglat).
Grattis till alla er
som väntar smått
igen och kämpa på,
ge inte upp alla ni
andra. Jätte stort
grattis till Pärnilla
som väntar på en
liten bror till
Linnea och Tindra!
Jag blev verkligen jätte
glad när jag läste
om detta. Själv är
jag nu i vecka 28.
Allt är bra än så
länge. Hade en stor
blödning i vecka 11
då vi trodde att
allt var förbi, men
det lilla hjärtat
tickar på
fortfarande. Vi förlorade
vår lille son
Matheo i vecka 37.
Han dog i magen och
vi har inte fått
reda på någon
orsak till varför.
Vi trodde att denna
gången kommer vi
att få gå på tätare
kontroller, få fler
virus och
bakterieodlingar
samt fler ultraljud.
Men läkarna tyckte
inte att det var nödvändigt
eftersom de inte har
något att gå
efter. Just därför
trodde jag i min
enfald att men
skulle kontrollera
precis allt. Känner
stor besvikelse över
detta. Min
barnmorska är jätte
gullig och försöker
stötta så gott hon
kan. Träffar henne
var 14:e dag och mäter
och lyssnar på hjärtat.
Jag får komma när
jag vill. Detta
lugnar väl något.
Har fått tjata mig
till bakterierodling
samt 2 extra
ultraljud där de
ska mäta näringstillförsel
samt fostervattnets
mängd. Får alltså
tre ultaljud totalt.
Hur har ni andra det
med detta? Tycker ni
att ni får tillräckligt
med olika kontroller
och vad för några
kontroller får ni?
Kramar från
Anna-Carin, mamma
till Matheo f/d
031104 och lillpyret
i magen
Namn: ia
Stad: uppsala
Skickat:
21.33 - tis 31 aug
2004
Jag längtar tills
jag får anslut mig
till er andra, längtan
efter att få ett
syskon till Matilda
är enorm. Nu är
mensen sen igen, men
vågar inte testa.
Inte ännu. Förra månaden
var mensen sen och
vi testade, men det
var negativt. Dagen
efter kom mensen, en
vecka försenad. Nu
är jag 10 dagar
sen, men vågar inte
testa ska vänta
lite till.
Hur är era
erfarenheter,
strulade mensen
efter förlossningen??
Många kramar från
ia mamma till
Matilda f 040411
d040414
Namn: Lycklig
Skickat:
16.39 - tis 31 aug
2004
Jag är en änglamamma
som förlorade min
dotter i v 40 i maj
i år. Idag gjorde
jag ett
graviditetstest som
visade positivt. Jag
är så lycklig
igen!!
Sitter med min 2-åring
i knät som sover,
jag viskade precis i
hennes öra att hon
ska få ett till
syskon!
Kram till alla!
Skickat:
07.29 - tis 31 aug
2004
Hej Nybörjaren.
Visst kan man småblöda
i början av
graviditeten.
Mensvärk är även
vanligt.
Men säkrast är att
köpa ett
graviditetstest på
Apoteket.
Då får du ett säker
svar.
Namn: Tina
Stad:
Landskrona
Skickat:
22.04 - mån 30 aug
2004
Hej allihop.
När jag var inne för
att rösta på en
bild på min
Chassandra på fototävlingen
på barnsidan.se så
hittade jag en
artikel som heter
Mamma till en ängel.
Den handlar om Linda
och hennes familj när
de förlorade Loke.
Den är mycket läsvärd.
Många kramar
Tina- mamma till
Christoffer
030122-030207 och
Chassandra 040415
Namn: nybörjaren
Skickat:
15.51 - mån 30 aug
2004
Hej, kan man ha mens
& mensvärk fast
man är gravid?
Nån som vet :-)
Namn: Pärnilla
Holm
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
10.43 - mån 30 aug
2004
Jag har blivit
Moster
Han kom i natt. En
liten kille. I vecka
37 föddes han. Vi
visste att han
skulle vara liten.
Jag har oroat mig i
veckor då jag hörde
att min syster hade
tillväxthämningar,
men har hållt alla
tankar och
funderingar för mig
själv. Hon hade ju
tillräckligt att
oroa sig för.
Han ligger i kuvös.
1600 gram.
Han är pigg säjer
syster . Har visat
sin lungkapacitet
och kan suga ifrån
bröstet.
Men jag kan ju ändå
inte låta bli att tänka.
Varför har han inte
växt som han ska.
Är det något fel?
Är så rädd att
det ska gå åt
pipsvängen.
Men en del barn är
väl bara små. De växer
till sig och blir
starka?!?. Är det
inte så?!!
Snacka om att
terapi`a med sig själv.
Tack för att jag
fick skriva av mig.
Kramar Pärnilla med
Linnea 6 år Tindra
f/d 21/1 2004 och
Lillebror i magen. V
22
Namn: Tina
Stad:
Landskrona
Skickat:
19.18 - lör 28 aug
2004
Hej Veronica.
Jag har ett baby
sense. Jag delar gärna
med mig av
information om det.
Vad undrar du över?
Om du vill så kan
du maila mig.
Många kramar
Tina - mamma till
Christoffer
030122-030207 och
Chassandra 040415
Namn:
Veronica
Skickat:
13.52 - lör 28 aug
2004
Hej alla!
Det var ett tag sen
sist men nu är jag
här igen. Det börjar
närma sig, 7 veckor
kvar till mitt
planerade snitt.
Jag vet att vi
diskuterat det här
med andningslarm
tidigare och nu börjar
vi tänka på vilket
vi ska ha. Har läst
både om Babysense
och Techno medica
men kan inte avgöra
vilket som verkar bäst.
Är de lika?
Beskrivningen på
Techno medica är bättre
men det betyder ju
inte att Babysense
inte är bra, eller?
Sen kan man visst
inte köpa från
Techno medica utan
bara hyra, medan man
köper från
Babysense. Är det nån
som har erfarenhet
av dessa som vill
dela med sig lite
information så vore
jag väldigt
tacksam!
Många kramar från
Veronica med ängeln
Sammy + Smulan i
magen
Namn: Linda
Hemsida: http://home.tiscali.se/lizalells/DIKTER%20TILL%20THEODOR.htm
Stad:
Stockholm/Haninge
Skickat:
09.14 - tor 26 aug
2004
Tack för allt ert
stöd!!! Det har nu
gått en vecka sedan
missfallet och jag börjar
komma tillbaks. Jag
försöker se det
positivt, att jag
faktiskt blev gravid
igen, vi var osäkra
på om det i
huvudtaget skulle gå.
Jag har varit så
ledsen i fyra månader
nu... Jag orkar inta
vara ledsen längre.
Jag ska tillbaks
till livet och
verkligenheten och försöka
att INTE tänka på
att bli gravid hela
tiden, och inte vara
instängd i min
sorgbubbla och bara
önska en ny chans
till ett nytt barn.
Någongång kommer
det vara vår tur
och då kommer
Theodor få ett
syskon det känner
jag nu i mitt hjärta.
Det är faktiskt en
gåva missfallet
givit mig och det
ger mig kraft att gå
vidare eftersom vi
fick bevis på att
det var ingen
lycklig slump att
Theodor blev till.
De problemen jag
hade innan med ägglossning
hade rättats till.
Så nu tänker jag
faktiskt gå vidare.
Jag älskar Theodor
av hela mitt hjärta
och jag vet att han
vill att jag ska gå
vidare... Min kärlek
och saknad till
honom kommer jag
alltid bära med mig
i hjärtat men jag tänker
inte längre vara
" en sorg med
lite Linda" och
nu ska jag faktiskt
vara Linda som bär
på en sorg.
Hälsningar Linda,
Theodor mamma
Namn: Lilla a
Skickat:
00.41 - ons 25 aug
2004
Linda!
Jag känner med dig.
Jag fick själv
missfall i samband
med min döde sons
ett års dag. Vi försökte
i 7 månader innan
vi lyckades få till
den graviditeten. Så
hemskt det var, kände
liksom du att det
var min tur. Jag håller
tummarna för dig
att du snart skall
bli gravid igen (om
du vill det förstås).
Själv hann jag
aldrig få tillbaka
mensen efter
missfallet utan blev
gravid på direkten
igen. Stora kramar!
Namn: Piritta
Stad:
Surahammar
Skickat:
14.47 - tis 24 aug
2004
Linda....
Jag blev så ledsen
när jag läste ditt
meddelande, att
livet kan vara så
grymt, precis som
det inte har varit
jobbigt nog. Jag
ville bara säga att
jag tänker på dig
och din familj...
mamma till Oliver
030923-040130
Namn: Piritta
Stad:
Surahammar
Skickat:
14.47 - tis 24 aug
2004
Linda....
Jag blev så ledsen
när jag läste ditt
meddelande, att
livet kan vara så
grymt, precis som
det inte har varit
jobbigt nog. Jag
ville bara säga att
jag tänker på dig
och din familj...
mamma till Oliver
030923-040130
Namn: Piritta
Stad:
Surahammar
Skickat:
14.46 - tis 24 aug
2004
Linda....
Jag blev så ledsen
när jag läste ditt
meddelande, att
livet kan vara så
grymt, precis som
det inte har varit
jobbigt nog. Jag
ville bara säga att
jag tänker på dig
och din familj...
mamma till Oliver
030923-040130
Namn: En ängels
mamma.
Skickat:
17.12 - tor 19 aug
2004
Hej Linda från
Tullinge.
Vad kul att det blir
en liten prins. Jag
har själv en liten
som växer under
mitt hjärta. Jag
ska bara förstå
att det är sant. Är
i vecka fem och rädd
att något ska hända.
Att vi inte ska få
behålla den här
lilla/lille.
Jag önskar er alla
lycka till på färden.
Kram.
Namn: Pärnilla
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
08.04 - tor 19 aug
2004
Hej.
Nu visste ju jag att
det var så. Jag behövde
ju bara få visa det
för Michael oxå.
Tänk att man kan ha
så rätt, eller känna
det på sig.
Vad pratar jag
om!!?!!!
Vi var på Ultraljud
idag....
DET ÄR EN POJKE:
Fick se en jättelite
söt pili-snopp.
Jag känner mig glad
och nästan lycklig
för "första"
gången sen vi blev
med barn igen.
Kramar Pärnilla med
Linnea 6 år Ängeln
Tindra 21/1-04
och Lill killen
vecka 20+2
Namn: Anna
Skickat:
19.53 - ons 18 aug
2004
Linda.
Jag är så ledsen.
Vad orättvist allt
är. Kunde ni inte fått
ha den lyckan. Ni
finns i mina tankar.
Kram från Emmies
mamma f/d 040214
Skickat:
18.11 - ons 18 aug
2004
Linda!
Jag sänder mina
varmaste tankar till
dig, lider med
dig/er.
Livet är så grymt,
hur mycket ska vi tåla?!
Kram fr. en anonym
änglamamma
Namn: Linda
Hemsida: http://home.tiscali.se/lizalells/DIKTER%20TILL%20THEODOR.htm
Stad:
Haninge/Stockholm
Skickat:
15.58 - ons 18 aug
2004
Theodor blir inte
storebror, iallafall
inte denna gång...
Det blev ett
missfall, vår nya
lilla bebis lever
inte längre. Hur
mycket mer ska man
orka? Precis när
livet började
ljusna :( Nu känns
sorgen efter Theodor
ännu tyngre att bära,
och framtiden
nattsvart igen.
Det känns lite som
livet skrattar åt
en "där fick
du får att du började
må bättre... hur
kan du tro att du
skulle få vara lite
lycklig... Hur dum får
man vara..."
Jag vet att det inte
är så, men det känns
så...
Hälsningar Linda
mamma till Theodor
f.040509 d.040510
Namn: Ett
nervvrak
Skickat:
10.24 - ons 18 aug
2004
Jag vill bara säga
att nu har jag varit
på återbesök och
lilla Tillemu verkar
må bra, rör sig
och hjärtat slår.
Vilken lättnad!
Namn: Piritta
Stad:
Surahammar
Skickat:
21.09 - mån 16 aug
2004
Jag måste bara få
säga att jag är så
lättad, jag har
varit på ultraljud
och lilla grodan i
magen verkar må
bra, kanske är det
store bror som vakar
över oss...?
Puss på dig min
lilla älskade ängel...mamma
till Oliver
030923-040130+ lilla
grodan i magen (
v.17 )
Namn: Ett
nervvrak
Skickat:
07.49 - mån 16 aug
2004
Hej alla änglammammor,
Förlorade vår
lille änglapojke för
8 mån sen. Är nu
gravid igen i vecka
11. Eller är jag
det? I förra veckan
började jag blöda
ganska kraftigt på
tisdag kvällen. Vi
åkte in till
gynakuten. VUL
visade att fostret
levde. Fortsatte blöda
hela natten. Åkte
in igen till
gynakuten på onsdag
morgon. Fostret
levde fortfarande.
Blödningen slutade
under onsdag
morgonen och jag har
inte blött sedan
dess och inte haft
ont. Törs jag tro
att fostret lever
fortfarande? Ska på
återbesök på
onsdag så då får
jag veta. Känns långt
dit.
Namn: Mamma
till en ängel
Skickat:
15.06 - sön 15 aug
2004
Till Linda och andra
gravida änglamammor.
Jag blev gravid väldigt
snabbt efter förlusten
av min lilla pojke.
Visst var rädslan,
ängslan och sorgen
groteskt stor, men någonstans
förlikades jag med
känslan av att det
var vår lilla ängels
förtjänst att jag
var gravid igen. Jag
älskar lilla Ines så
mycket, och hade
hennes storebror fått
leva hade ju inte
hon funnits. Det är
grymt egentligen,
men jag kunde inte välja
hur det skulle bli.
Ines finns, men inte
ängla-pojken. På någotvis
är jag enormt
tacksam. Och det är
kanske så man får
tvingas se det... För
att överleva.
Lycka till med allt!
Mamma till Ines och
ängla-pojken.
Namn: Linda
Hemsida: http://home.tiscali.se/lizalells/DIKTER%20TILL%20THEODOR.htm
Stad:
Stockholm/Haninge
Skickat:
14.16 - sön 15 aug
2004
Hej!
Theodor ska bli
storbror om allt
vill sig väl
(peppar, peppar)!!!
I april är det tänkt.
Det är så härligt,
läskigt, underbart,
sorgligt och roligt
på samma gång. Jag
är så tacksam för
att vi återigen fått
chansen till ett
nytt barn, men
samtidigt är jag
ledsen eftersom det
på något vis blir
en så tydlig påminnelse
om att Theodor inte
finns kvar längre.
Theodors BF är nästa
vecka och istället
för att förbereda
mig inför en förlossning
så försöker jag förstå
att jag är gravid
igen (och måste
leva med rädslan över
att det ska bli
missfall och vi förlorar
detta barn också...).
Det känns så fel
och samtidigt så rätt.
Undra om någon förstår
vad jag menar?
Jag älskar och
saknar dig så,
Theodor. Mammas
lilla prins!!!
Hälsningar Linda,
mamma till Theodor
f.040509 d.040510
och Lillami i magen
(v.5)
Namn: En Änglamamma
Skickat:
20.46 - fre 13 aug
2004
Hej, Det har nu gått
10 månader sen vi förlorade
vår lilla dotter,
saknaden är så
oerhört stor efter
henne. Är nu gravid
igen det är så kul
att jag har lyckats
blivit gravid igen
jag är nu i vecka
23 så det är ju
ett tag kvar, man
bara hoppas och ber
att allt kommer att
gå bra den här gången,
me tur är väl ändå
att dom har xtra
koller och ett x-tra
ultraljud aå att
man kan känna sig
lite lungnare. Jag
kan förstå att ni
känner oro inför
era gradiveteter
Jag och pappa saknar
och älaskar dig så
lilla vännen ska du
bara veta. Många
karmar mammsen och
pappsen och
lillesyskonet i
magen
Namn: Livrädd
Änglamamma
Skickat:
15.28 - tor 12 aug
2004
Ja, fyra positiva
graviditets test,
det väl bara att
inse att det är
dags igen. Jag
hoppas och önskar så
att detta ska gå vägen
och att det blir en
liten april bebis
(som får stanna
kvar) nästa år.
Men vägen dit känns
så lång! Hur ska
jag orka vara med
detta igen, nu när
man vet hur ont det
gör när det går
åt helvete...
Samtidigt är jag så
lycklig över att vi
fått en ny chans,
att har en ny bebis
på gång. Att vår
lilla ängel ska få
bli store bror. Ni
som klarat igen er
en gravditet till,
hur gjorde ni,
vilkem hjälp fick?
Hälsningar ifrån
en Livrädd och överlycklig
blivande (förhoppningsvis)
två barns mamma.
Namn: Anna
Skickat:
08.14 - ons 11 aug
2004
Hej Carina B,
Jag har ett par frågor
till dig som jag
hoppas att du
kan/vill hjälpa mig
att svara på.
(Jag vet att jag
inte hör hemma på
denna sida (fast jag
önskar att jag
gjorde det), men jag
vet inte annars var
jag skall skriva...)
Vi förlorade vår
lille son i december
2003 och har sedan
dess längtat efter
fler barn, men inte
lyckats. Nu skall vår
kurator boka in oss
hos läkare, så att
vi kan få "hjälp
på traven". Du
skrev att du genomgått
ett flertal ifva.
Hur går man till väga
med detta? Finns det
andra metoder som de
prövar innan?
Tacksam om du vill
skriva och berätta.
Tack på förhand
och kramar till er
alla som går i väntans
tider på ett eller
annat sätt:-)
/Anna, mamma till
Fredrik f/d 18 dec
2003
Namn: Carina
B
Stad: Västerås
Skickat:
21.03 - tis 10 aug
2004
Hej
Jag vill bara säga
att om du är i v. 5
så är fostret 3
veckor, det är bara
två veckor sedan
det var en cellklump
på 1000 celler som
fäste i din
livmoder..... Jag
har gjort tre ivfer,
dvs provrörsbefruktningar
och är inne på en
ny sväng nu. Jag är
"expert" på
den tidiga
graviditeten. Jag
kan bara hålla med
om att du skall ge
dig till tåls till
v. 7 minst innan du
kan förvänta dig
att se hjärtat slå.
än så länge är
det bara en klump
med celler som skall
bli ett hjärta...Vi
känner ju att det
är vårt barn så
fort vi får besked
men än så länge
är det ju bara
ett..skrutt! Men ett
älskat sådant!
Hoppas att få återkomma
till sidan i eget ärende
så småning om. Vi
har gjort
behandlingar, ivfer
sedan vi miste vår
dotter Kajsa i
november 2001 men
det vill sig
inte...nu kör vi
igen på tre försök!
Häls från carina
mamma till Kajsa f/d
november 2001.
Namn: Chatarina
Skickat:
19.22 - tis 10 aug
2004
Hej Anonym änglamamma!
Jag gjorde också
ett ultraljud i
vecka fem och dem såg
absolut inget liv.
Inte förrän dem
gjorde ett ultraljud
i vecka 7, så fick
vi äntligen se ett
litet hjärta slå.
Nu är jag i vecka
19 med Knytet... Jag
är helt säker på
att om några veckor
så kommer ni också
se ett hjärta slå...
Maila gärna, om du
vill prata med någon!
Kram/ Chatarina
(Amandas mamma)
Namn: Anonym
änglamamma
Skickat:
10.29 - tis 10 aug
2004
Hej
Gjorde ett VUL igår,men
man såg inget.Bara
fostervatten,en
hinnsäck,men inget
levande embryo.Läkaren
sa att det kanske
var lite för
tidigit att se något
än.Ska dit om en
vecka igen och göra
ett nytt VUL.Är så
orolig och
ledsen.....någon
annan som har råkat
ut för något
liknande?
Är bara i v 5+ än,så
det är väldigt
tidigt jag vet
det...men man
hoppades ju på att
få se något som
tickar,men icke.Inte
ens ett embryo
syntes....
USCH USCH...vill
inte vara med om
detta....
Anonyma änglamamman...
Namn: Marianne
Stad: Tranås
Skickat:
07.47 - tis 10 aug
2004
Hej alla där ute!
Nu har det gått 2år
& 2dagar sedan vår
Rasmus blev en ängel.
Fast det känns som
igår. Jag är nu
gravid i vecka 25+2.
Jag har tankar
ibland så jag kan
bli rädd för mig
själv. Min kurator
säger att jag får
inte tänka som jag
gör. Men hur stänger
man av sina egna
tankar? Kunde jag
skulle jag gärna göra
det.Än törs jag
inte handla något
eller planera för
"lille ja"
som ska komma. Måste
över vecka 27
iallafall. Finns det
flera som tänker
som jag? Ska man sätta
upp delmål? Jag har
aldrig vart så rädd
som jag är nu. Kram
från mamma
Marianne. Johanna
910927 Rasmus f/d
020808 &
"lille ja"
25+2
Namn: Livrädd
änglamamma
Skickat:
21.36 - mån 9 aug
2004
HJÄLP!!!
Grav.testet imorse
var positivt... det
tror jag iallafall
det var ett plus
fast en strecket var
väldigt väldigt
svagt... hela dagen
har tankarna snurrat
runt i mitt huvud,
jag har inte ens vågat
berätta för sambo
att jag troligtvis
är gravid igen ska
testa igen imorgon
och hoppas på en
tydligare streck
innan jag i
huvudtaget vågar säga
orden "jag är
gravid" till
honom. Detta är det
jag önskat mest
sedan vår son blev
en ängel, fast nu
är jag livrädd HUR
SKA JAG ÖVERLEVA EN
TILL GRAVIDTET!?!
Namn: Sanna
Stad: Motala
Skickat:
15.55 - lör 7 aug
2004
Hej!
Det var länge sedan
jag var inne på småänglars
hemsida. Det har nu
gått snart två år
efter att min för
tidigt födda dotter
avled. Längtan
efter ett nytt barn
är enormt men rädslan
att det ska gå
snett igen är ännu
större. Därför väntar
jag fortfarande på
att våga bli
gravid. Tanken på
att vara gravid får
mig att må så dåligt.
Har haft ett
missfall innan min döda
dotter.
Hur ska jag våga
mig på att bli
gravid, jag vill ju
ha ett barn! Tänker
på detta varje dag
och drömmer om det
på nätterna.
Kramar till alla
gravida ängla
mammor. Hoppas jag
också är lika
modig som ni är en
dag...
Namn: Tina
Stad:
Landskrona
Skickat:
10.18 - lör 7 aug
2004
Hej Piritta
Jag förstår precis
hur du känner. Jag
var också övertygad
när jag väntade
Chassandra om att
jag inte kom till
att få ett levande
barn. Nu är hon
snart 4 månader och
den störrsta risken
för psd är tack
och lov snart över.
Jag tycker att det
var onödig
information från läkaren.
Man kan ju undra om
de barn han har stött
på under sina 25 år
som läkare som
slutat andas har
haft ett apné
alarm. När ett barn
har slutat andas har
man om jag inte
minns fel upp till 5
minuter att påbörja
hjärt och lungräddning
för att det inte
skall bli förstora
hjärnskador eller för
att kunna rädda
barnet. Det är nog
inte så lätt att
upptäcka att barnet
har slutat att andas
och påbörja räddningsförsök
inom 5 minuter. För
man kan inte sitta
och titta på sitt
barn 24 timmar om
dygnet. Sedan har
jag en bekant,
hennes arbetskamrat
fick ett barn som
har slutat att andas
2 ggr. De har fått
liv i honom båda gångerna.
Första gången låg
han och sov i hennes
famn och hon såg
att hans läppar var
blåa och hon upptäckte
då att han inte längre
andades. Hur det
gick till andra gången
vet jag inte. Men
jag vet att de har
apné alarm. Bara för
att han inte har
varit med om det så
behöver det inte
vara så att det
inte går att rädda
dem om de har slutat
att andas.
Vi har apné alarm
till Chassandra och
det känns jätte skönt.
Även om det inte
skulle rädda hennes
liv om hon slutar
andas, så vet jag
att jag har gjort
allt för att kunna
rädda henne, vi får
en chans att kunna påbörja
räddningsförsök
direkt efter
andningsstilleståndet.
Jag skulle inte
vilja vara utan
larmet efter att ha
förlorat
Christoffer i psd.
Du får gärna maila
mig om du vill.
Många kramar
Tina -mamma till
Christoffer
030122-030207 och
Chassandra 040415
Namn: Gun
Stad:
Tullinge
Skickat:
20.49 - tor 5 aug
2004
Hej ängla mamman...
Jag förstår din
oro. När jag fick
veta att jag var
gravid igen så
visste jag varken ut
eller in.Visst var
man glad men å
andra sidan så var
jag jätte rädd att
något ska hända
igen. Jag är i v 22
och jag har inte
varit orolig innan
men jag kan känna
att den kommer lite
smygande nu, det var
i slutet som det hände.
Jag tror oxå att om
man har en bra läkare
som jag har så lägger
sig den mesta av
oron oxå, vi behöver
bara ringa till vår
läkare så kan hon
alltid klämma in
oss så gör hon en
undersökning och
det känns tryggt,
även på mvc så
kan jag bara ringa så
får jag komma dit
och de lyssnar på
bebisens hjärta.
Hoppas du har en bra
barnmorska och en
bra läkare så tror
jag att du kommer
att klara av detta
bra...
Hoppas att jag inte
strött salt i såren.
Många kramar till
alla ängla föräldrar
// Gun mamma till ängelen
Moa.
Namn: Piritta
Stad: Västerås
Skickat:
11.28 - tor 5 aug
2004
Det har ett tag sen
jag var inne här
sist. Jag är gravid
med mitt andra barn
och ska gå på
ultraljud nästa
vecka jag är i
vecka 16. Jag har
lite blandade känslor
inför ultraljudet.
Det är både spännande
och skrämmande, tänk
om nånting är jätte
fel...jag vet inte
om någon annan har
upplevt det någon gång
att man tror att man
inte kan få levande
barn, eller att de
kommer att överleva.
Så är det för mig
iallafall. Det är
igentligen inte
graviditeten jag är
mäst nervös för,
eftersom den gick
bra förra gången
utan det jag är jätte
rädd för är tiden
efter födelsen´.
Hur ska jag någonsin
kunna sova igen, vi
har funderat på
apne larm och det
kan ju vara en
trygghet men apne
larmet hindrar ju
fortfarande inte
barnet från att
sluta andas. Läkaren
vi hade som undersökte
Oliver efter att han
hade dött sa att
han aldrig under
sina 25 år som läkare
hade varit med om
att man lyckats få
liv i ett spädbarn
som slutats andas av
sig själva. Vilket
gör mig lite arg,
jag undrar om det
hade varit bättre
om inte hade behövt
höra det, eftersom
nu känns det som
att det iallafall är
hopplöst även fast
jag skaffar mig ett
apne larm, så kan
man inte förhindra
upphörandet an
andningen.Är det någon
som kan ge mig något
råd, eller vill
bara ventilera sig
precis som jag
gjorde nu så skicka
gjärna ett mail.
Mamma till Oliver
030923-040130 (psd
)+ lilla grodan i
magen
Namn: Änglamamman
Skickat:
11.18 - tor 5 aug
2004
Hej....
Det var som jag
trodde...jag är
gravid igen.
Allt känns så
konstigt,man vet
inte om man ska
skratta eller gråta.
Mängder med tankar
och funderingar,vad
händer nu,vad ska
jag göra...
BM har inte några
lediga tider just
nu,får vänta sex
veckor innan hon har
tid att ta emot mig
och då har jag
redan kommit fram
till v 12.Ska träffa
en läkare nu
iaf,hoppas på ett
VUL.Vill se ett hjärta
slå,så man kan glädjas
lite iaf...
Vill vara anonym ett
tag till.....
En ängels mamma
Namn: Pärnilla
Holm
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
13.42 - lör 31 jul
2004
Hej Gravid
Under mina 3
graviditeter har jag
haft lite småbruna
flytningar i början.(mellan
ca. vecka 8-12)
Bara någon dag upp
till 10 dagar.
Detta har vissa förklaringar.
Ägget sätter sig
fast. Slemproppen
"proppar"
igen. Samlag eller
Ul kontroll (i
slidan)Det är lätt
att det uppstår små
bristningar i början
som gör att man småblöder.
Allså helt
ofarligt.
Så länge du inte får
markanta smärtor så
oroa dig inte Även
att ha "menssmärtor"
i början är
vanligt.
Men visst oroar man
sig-För allt.
Kramar Pärnilla
Mamma till Linnea 6
år Tindra 21/1 2004
och ett litet liv på
17 veckor
Namn: Karin
Stad: Göteborg
Skickat:
00.35 - lör 31 jul
2004
Kort kommentar till
min text (nedan):
många som föds v
37 eller tidigare
klarar sig!!
- och "dödfödda"
låter gräsligt,
skulle gärna använda
en mildare
formulering...samtidigt
känns det som att
det hemska är ATT
det händer, inte
hur det formuleras.
Kram igen
Karin, mamma till
Wilma f 040620 d
040625 (v 24)
Namn: Karin
Stad: Göteborg
Skickat:
00.16 - lör 31 jul
2004
När man förlorat
sitt barn får man
ta del av alla
andras hemska
historier. Det är både
gott att höra att
man inte är ensam -
och samtidigt känns
det till slut som
att alla barn dör.
En kollega till mig
berättade att hon födde
två dödfödda barn
ungefär i v 20 och
fick två missfall
innan hon äntligen
fick ett barn att ta
med sig hem från
sjukhuset. Detta var
på 70-talet och
mycket har hänt
inom sjukvården
sedan dess - men jag
försöker också tänka
att hon måste vara
undantaget som bekräftar
regeln. Att de allra
flesta barn föds
friska och lever
friska. Läste någonstans
att det föds ca 100
000 barn om året i
Sverige. 900 barn föds
v 37 eller tidigare,
330 är dödfödda
och 30 dör i plötslig
spädbarnsdöd. Det
innebär att 98740 föds
och lever!
Statistik kan iofs
användas på alla möjliga
sätt, men för mig
känns det viktigt
att fokusera på det
faktum att de allra
flesta faktiskt
klarar sig.
Försöker tänka på
alla vänner och
bekanta - alla man
ser på stan - alla
man ser på TV...och
känna att alla
dessa har en gång
varit bebisar som
klarat sig.
Varma kramar till er
alla,
Karin
Namn: gravid
Skickat:
16.23 - fre 30 jul
2004
Hej,
Är lite orolig
(ovanligt..)
Är gravid igen i
vecka 9, och har vid
några tillfällen
haft en brunaktig
flytning (ej blod),
vilket såklart
oroar mig. Jag
ringde till mvc där
de sa att de kunde
bli så efter att
man gjort ett
vaginalt UL vilket
jag gjorde samma dag
som den första
flytningen kom. Men
igår kom det lite
igen och nu är det
ju en vecka sedan
som jag var där.
Har någon annan
varit med om detta?
Behöver man oroa
sig?
Är orolig såklart,
men det verkar ju
som att man ska vara
det nu hela vägen
fram så det är väl
bara att vänja
sig..
Kram från en mamma
med ett levande
barn, ett änglabarn
och ett pyre i magen
Namn:
pernilla
Stad: kungälv
Skickat:
12.54 - fre 30 jul
2004
Hej!
Det var längesen
jag var inne på småänglar
och det har hänt en
del sen sist.
Jag är nu gravid
igen efter att vi förlorade
vårt första barn
Tilde i v.32 det var
förra året i aug.
Är nu i v.17 och
jag känner sån tröst
när jag läser om
er andra, hur ni känner
det som en
transportsträcka
tex att man skulle
vilja sova i 9 mån,
jag känner precis
likadant! Det är många
som undrar hur man vågar
igen jag förstår
hur ni känner för
ibland undrar jag
hur jag kunde utsätta
mig för det här
igen, denna oro att
också detta barnet
ska dö. Jag blev
gravid fort efter
Tilde 2 1/2 månad
efter, men då fick
jag missfall i v.9,
det var oerhört svårt
för jag trodde att
denna gången ska
det gå bra. Efter
missfallet ville jag
vänta med att försöka
igen men efter 3 mån
så var jag gravid
igen. Vi blev förstås
glada men vågade
inte riktigt tro.
Men nu har det gått
ett tag och jag har
börjat känna lite
rörelser hos den
lilla krabbaten det
är underbart. Jag
har börjat att tro
på livet igen och
hoppas att allt ska
gå bra denna gången.Visst
har jag stunder då
jag grips av panik
och känner oron
komma över mig men
jag har mest bra
stunder. Nästa
vecka ska vi på UL
jag är jätte nervös
för detta för som
någon skrev så har
vi en viss skräck för
UL apparater.
Kramar till er alla
och lycka till!
Hälsn. Pernilla
Namn: Karin
Stad: Göteborg
Skickat:
20.13 - tis 27 jul
2004
Pärnilla-
Transportsträcka,
precis så känner
jag det!! Att tiden
fram till nästa
barns födelse bara
är en enda lång
transportsträcka
som jag ska ta mig
igenom. Jag skulle
vilja bli gravid, gå
i ide, och vakna upp
till nästa förlossning
(eller helst precis
efter faktiskt, för
hur jag ska få ut något
som är större än
min lilla Wilma kan
jag inte riktigt
fatta). Min man frågade
mig om vi verkligen
vågar testa igen -
orkar vi ytterligare
ett nederlag? Skulle
vi förlora nästa
barn skulle jag må
fruktanvärt dåligt,
men alternativet -
att aldrig mer bli
gravid - är värre.
Det är nog som du säger,
man kommer inte ifrån
oron, men viljan att
få ett fullburet
friskt barn överröstar
all oro och ängslan.
Många kramar Karin
Namn: Änglamamma
Skickat:
18.38 - tis 27 jul
2004
Jag har tårar som
rinner ner på
tangenterna...Tårar
som rinner förgäves.
Vill så gärna ha
mitt barn hos mig!
När kommer den
dagen då man börjar
planera för nästa
graviditet? Hur vågar
man slänga sig in i
mardrömmen en gång
till... Allt jag
ville var att ha en
familj.
kram.
Namn: Pärnilla
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
08.35 - tis 27 jul
2004
Hej Karin
Du ställer den omöjliga
frågan. Vågar man
igen? När är man
redo?Ingen vet. Bara
Du/ni!
Jag/vi tänkte inte.
Vi bara gjorde. Hade
jag stannat upp och
tänkt hade det nog
inte blivit fler
barn.
Nu hann jag ju inte
"börja tänka"
pga av att vi blev
gravida så fort.(på
2½ månad)
När jag väl blev
gravid kom paniken.
Vad har vi gjort.
Hur dum är man att
man utsätter sig för
denna oro .En gång
till!!!
Men längtan att få
ett barn övervinner
rädslan.
Men man ska inte
sticka under stolen
med att det kommer
att bli en enda lång
transportsträcka.
Mycket av glädjen
över ett nytt liv
kommer att överskuggas
av rädslan och
sorgen över vad man
förlorade.
För sorg och glädje
krockar-Rejält.
Men mitt råd är ändå.
Våga igen.
Ingenting kan i slutänden
övervinna glädjen
över ett barn.
Kramar Pärnilla
Namn: Alexandra
Skickat:
22.17 - mån 26 jul
2004
Hej alla mammor!
Grattis Pärnilla
till det lilla
knyttet, vad roligt
att höra att
han/hon mår bra.
Jag blir lika
avundsjuk på alla
som vågar försöka
igen varje gång jag
är här och
"smygläser".
Även om det känns
långt borta tills
jag orkar med att
vara gravid igen så
längtar jag
samtidigt tills jag
kan se den lilla
magen puta ut igen.
Lycka till allihop!
Varma kramar till
Er!
/ Alexandra, mamma
till Thilde f/d
040602
Namn: Pärnilla
Holm
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
17.20 - mån 26 jul
2004
Vecka 16+5
Vi har varit på
Ultraljud i dag.
Han mår bra!!!!!!!
I den mån man kan
se förstås.
Jag envisas
fortfarande att säja
han, även om vi
inte vet 100%.
BM som tog imot oss
var jättegullig och
visste ifrån
journalen att vi
hade 2 barn men Ett
i livet.
Det kändes bra, att
hon visste det.
Speciellt då jag började
störtgråta utan förvarning.
Jag hade väl laddat
och oroat mig så
mycket att bägaren
bara rann över.
Men som alltid då
jag ser en ultraljud
maskin så blir jag
ledsen över sorgen
och saknaden över vår
Tindra.
Jag blev framflyttad
till Bf den 4
januari 2004.
Jag har ju ett tag på
mig att ta beslutet
att låta honom
komma precis till
Jul eller försöka
hålla ihop så det
blir ett
Januaribarn.
Jag tar det sen. Jag
är bara glad att
han mår
bra!!!!!!!!!!
Kramar Pärnilla med
Linnea 6 år.
Tindra f/d 21/1 2004
och ett liv i magen
Namn: Karin
Stad: Göteborg
Skickat:
17.41 - sön 25 jul
2004
Hej änglamammor-
Min ängel heter
Wilma, föddes
040620 (i vecka
24+0) och dog fem
dagar senare. Varför
hon kom så tidigt
vet vi ännu inte -
och jag har förstått
att man många gånger
inte kan få något
svar på det. Det känns
bra att här kunna
ta del av
erfarenheter som
liknar min egen, och
känna att det finns
andra änglamammor
att dela mina tankar
med. Jag känner en
stark längtan efter
att bli gravid snart
igen; att få
"börja en ny
nedräkning",
ha ett nytt datum
att se fram emot.
Hur lång tid väntade
ni med att försöka
bli gravida igen?
Hur gick era tankar
kring balansen
mellan sorgearbetet
och en ny
graviditet?
Kramar Karin
Namn: Outi
Stad: Jönköping
Skickat:
11.49 - fre 23 jul
2004
Hej alla blivande
mammor.
Själv är jag i 27
veckan och gör
inget annat än längtar
efter att det ska
vara över.
Foglossning och sömnsvårigheter,
det är ju inte det
man ser fram emot
under en
graviditet.=(
Men vad gör det när
man vet vad som väntar
=)
Maila mig gärna om
nån vill prata om
allt som har med
gravividet att göra...älskar
att diskutera om
detta under
Kram på er!
Namn: Gun
Stad:
Tullinge
Skickat:
14.20 - tis 20 jul
2004
Hej alla som är
gravida igen..
Jag har inte varit
inne på denna sidan
på jätte länge.
Det har varit mycke
annat som man har
gjort, tagit lite
semester osv...
Till oroliga mamman
Jag är gravid igen
och är i v 20. För
drygt 1 ½ vecka sen
så var jag väldigt
nojig. Jag fick för
mig att bebisen inte
levde och jag tror
att man kommer att
vara nojig tills man
har fött den lilla
krabaten. Ingen tröst,
jag vet. Det enda
som gäller och det
är att man har mvc
och ev specialist
mvc bakom sig att
man kan ringa dit om
det skulle vara något
man är orolig för.
Idag var jag på mvc
i Huddinge (hade
tidigare Tulling men
jag bytte för de
var för
nonchalanta)för första
gången och det hon
sa och gjorde att
jag kunde känna mig
trygg igen. Hon sa
att det var bara att
komma dit om jag
ville lyssna på
bebisen om det var så.
Det känns tryggt.
Hoppas det hjälpte
dig lite iallafall.
Många lycka till
kramar
Gun mamma till
Sandra+95,
Moa+031220 *031221
och lilla krabaten i
magen v20
Namn: Pärnilla
Stad:
Tullinge/Stockholm
Skickat:
07.15 - mån 19 jul
2004
Hej gravid igen.
Jag har två tjejer
sen förut. En på 6
år och en ängel.
jag är nu gravid
igen i vecka 17.
Denna graviditet har
inte alls känts som
när jag hade
flickorna i magen.
Jag tror att det
kanske kan vara en
kille.
Mina bröst spänner
inte och illamåendet
kändes så
annorlunda. I början
undrade jag oxå om
det verkligen fanns
något där inne. Kände
mig så
"lite"
gravid
Jag var livrädd första
gången vi gjorde
UL. Tänk om det
inte fannns något där
inne?! men mest av
allt, Fanns det ett
hjärta som
pickade?!
Jag hoppas du fått
tag på din läkare
ellr någon på spec
MVC som kan ta imot
dig så snart som möjligt
. Bara att få se
det lilla livet får
en att lugna ner sig
betydligt.
Varma kramar från Pärnilla
Skickat:
20.20 - fre 16 jul
2004
Svar till gravid
igen:
Jag kontaktade min
kurator samma dag
jag fick veta att
jag var gravid igen
och hon bokade tid
till mej på
specialistmödravården,
jag fick tid direkt
och gjorde UL i
vecka 7, är nu i
vecka 22, förlorade
min son förra året
och väntar nu min
andra son, har redan
varit på fyra UL.
men det kan aldrig
bli för många för
oss änglamammor,
lycka till med
graviditeten.kram
Namn: Anonym
änglamamma
Skickat:
15.11 - fre 16 jul
2004
Hej alla....
Grattis alla ni som
är gravida igen.Håller
alla tummar att allt
går bra för er.
Själv är jag inte
gravid än,min kropp
visar tecken på
det,men huvudet/förståndet
säger annat.Har
inte testat mig,vill
inte säga till
sambon att jag vill
testa mig för säkerhets
skull för att det känns
som att jag är
gravid.Han lär väl
tro att jag är helt
galen då *s*.
Väntar till slutet
av månaden och inväntar
mensen,om den
kommer.Kommer den
och jag känner så
här då också så
testar jag mig.....
Kram anonyma änglamamman
Namn: gravid
igen
Skickat:
20.37 - tor 15 jul
2004
Gravid igen! Visst
är jag glad, men
oron finns där mer
än någonsin. Finns
det verkligen en ny
liten parvel därinne?
Slår hjärtat? Jag
mår inte illa och
det spänner inte i
brösten som det
gjort båda gångerna
förut. Ska man oroa
sig då? När får
man göra UL på
specialmödravården?
Skulle vilja göra
det imorrn helst,
Tror jag är i v 8.
Någon som kan lugna
mig?
Kram från en mamma
med ett levande barn
och ett änglabarn
Skickat:
20.31 - tor 15 jul
2004
Namn:
Alexandra
Skickat:
22.22 - ons 14 jul
2004
Grattis Daniela!
Hoppas att allt går
bra framöver med
det lilla pyret. Längtar
själv efter ett
litet knyte... Det
kommer nog så småningom
hoppas jag.
Kramar till dig!
Alexandra, mamma
till Thilde f/d
040602
Namn: Daniela
Stad: Norrtälje
Skickat:
17.32 - ons 14 jul
2004
Jag hade inte fått
missfall, blödningen
var helt ofarlig!!
Gud vad jag känner
mig lycklig. Men jag
väntar inte
tvillingar som det
var från början.
Men jag såg min
lilla bebis hjärta
slå!
Kramar
Daniela - mamma till
Simon d/f 030729 och
den lille i magen
Namn: Daniela
Stad: Norrtälje
Skickat:
20.13 - tis 13 jul
2004
Vad jag har längtat
efter att "få
skriva" på den
här sidan!! Jag förlorade
min älskade Simon
den 29 juli förra
året och den 23
juni i år fick jag
ett positivt
gravtest!! Enligt
IVF beräkningarna
är jag i v. 8+1
idag, men när jag
skulle kissa imorse
så kom det mörkfärgat
blod. Jag ringde
direkt till
gynakuten och jag
fick en tid i morgon
förmiddag. Jag
hoppas verkligen att
mina bebisar mår
bra.
Många kramar
Daniela
Namn: Eva
Stad: Kävlinge
Skickat:
18.27 - mån 12 jul
2004
Nu äntligen kan jag
får skriva på
denna sidan och vara
riktigt säker på
att jag är
GRAVID!!!
Vi förlorade våran
efterlängtade lille
Simon den 18
februari i år
(efter 3 missfall)
men nu så är jag
gravid igen! Vi har
varit på två
ultraljud men de har
varit för tidiga i
graviditeten så de
har inte set någon
hjärtverksamhet,
men de har sett att
de har vuxit. Ja
just det DE det är
nämligen
tvillingar, och vi
överlyckliga. Men
samtidigt är vi
helt vettskrämda över
att vara gravida på
nytt, allt det gamla
kommer ju tillbaka
alla känslorna man
hade (har) för
Simon. Ja det hela
blev lite svamligt
men jag tror nog att
alla här inne vet
precis vad jag
menar.
Lycka till med alla
era graviditeter och
för er som inte är
gravida men försöker,
lycka till.
Kramar EVA
Skickat:
14.35 - mån 12 jul
2004
åh vad jag längtar
tills jag får
skriva här och
fundera hur allt
kommer arta sig...
Hoppas att era
graviditeter och förlossningar
blir underbara!
Kramar från en
avundsjuk änglamamma.
Namn: Ninni
Skickat:
13.57 - mån 12 jul
2004
Hej!
Jag önskar oxå att
jag tillhörde denna
sida, men icke än så
länge.
Linda, mina perioder
har varit konstiga
sedan Jakobs födsel
(23 mars 2004),
innan var jag som en
klocka med mens var
24:e dag. Dock har
jag och min man
alltid haft svårt
att bli gravida utan
att veta varför.
Hur som helst så
har mina ÄL-test
endast visat
positivt en dag och
kommit på dag 19-20
i perioder som är
26-28 dagar. Så det
verkar ju smått omöjligt
att bli gravid om
det blir mens
samtidigt som ägget
skulle fästa om det
var befruktat. Denna
månad fick jag
dessutom mens på
dag 13, så då
ringde jag och
bokade tid hos
gynekologen. Nu får
det vara nog på
konstigheter!
Skickar varma tankar
till alla gravida
och oss som försöker
bli!
Ninni med Jakob i hjärtat
Namn: Linda
Hemsida: http://home.tiscali.se/lizalells/DIKTER%20TILL%20THEODOR.htm
Stad:
Stockholm/Haninge
Skickat:
11.18 - mån 12 jul
2004
Hej!
Jag längtar också
SÅ efter att åter
få vara gravid och
att ge vår lilla ängel
ett syskon. Jag är
nu inne på andra
mensen sen förlossningen.
Det som oroar mig är
att jag inte fått
ngt posivit resultat
på ägglossnings
stickorna... Jag har
testat 20 dagar från
dag 10 till mensen
kom igen på dag 31
och inte ens ett
svagt streck som påvisar
att jag i huvudtaget
producerar LH
hormonet och
definitivt ingen
hormon topp som påvisar
att ÄL är på gång
:( Jag glömde
visserligen att
testa två dagar (ej
i följd), men nog
borde testen dagen
innen/efter visat
positivt om jag haft
ÄL ngn av dessa
dagar...? Någon som
vet? Eller kan det
vara så att mensen
kommer tillbaks
innan ÄL?! Det
verkar ju konstigt
men vem vet... allt
annat med min kropp
har ju varit
konstigt senaste
tiden...
Hur som helst är
det väl bara att börja
testa igen om en och
en halv vecka och se
om jag har ngn ÄL
denna månad...
Annars blir det väl
att ringa till
gynekologen... :(
Hälsningar Linda,
mamma till Theodor f
040509 d 040510
Namn: Ulrika
Skickat:
20.13 - sön 11 jul
2004
Hej anonym änglamamma.
Vi har också försökt
att få ett syskon
till vårat änglabarn,
men inte lyckats än.
Längtan efter ett
barn är stark. Snälla!
Gå nu imorgon och köp
ett test. Jag tror
att det kan bli
posetivt. Om inte, så
vill jag att du ska
veta att du inte är
ensam om önskan
till en graviditet.
Var inte ledsen.
Kanske du bär på
ett nytt liv. Skriv
gärna och berätta
när du har tagit
graviditetstestet.
Lycka till. Jag tänker
på dig.
Kram från en ängels
mamma.
Namn: Ulrika
Skickat:
20.10 - sön 11 jul
2004
Hej anonym änglamamma.
Vi har också försökt
att få ett syskon
till vårat änglabarn,
men inte lyckats än.
Längtan efter ett
barn är stark. Snälla!
Gå nu imorgon och köp
ett test. Jag tror
att det kan bli
posetivt. Om inte, så
vill jag att du ska
veta att du inte är
ensam om önskan
till en graviditet.
Var inte ledsen.
Kanske du bär på
ett nytt liv. Skriv
gärna och berätta
när du har tagit
graviditetstestet.
Lycka till. Jag tänker
på dig.
Kram från en ängels
mamma.
Namn: Lotta
Skickat:
14.32 - sön 11 jul
2004
Hej alla änglaföräldrar!
I höstas förlorade
vi vårt änglabarn
i vecka 25. Nu är
jag åter gravid i
vecka 24. Denna
lilla efterlängtade
bebis sparkar och
vill verkligen visa
sig livskraftig. Vår
förra bebis var
"jättetrött",
men man fann aldrig
vad som var fel.
Varje morgon min man
vaknar så är det första
han frågar
"har den
sparkat?" Vi är
så lyckliga! I början
av denna graviditet
var det som om vi
inte låtsades om
att vi väntade
barn, av rädsla av
att även förlora
denna. Men nu njuter
vi bara av varje
dag. Det spelar
ingen roll ju, om
denna bebis dör
kommer vi att bli
lika ledsna oavsett
om vi har oroat oss
eller njutit.
Jag blev gravid
efter 4 månader. I
början var jag helt
desperat! Nu efteråt
inser jag dock att
det var bra att det
tog några månader.
Jag tränade mycket
och vi reste. Försökte
må så bra som möjligt.
Nu känns det ändå
som om jag har varit
gravid i en
evighet...
Enligt min läkare
fanns det dock inga
medicinska hinder för
att försöka bli
gravid direkt.
Jag tänker på alla
er som kämpar med
att bli gravida
igen.
"2-veckors-livet"
är inget vidare...
Lycka till! En dag
blir det bra!
Kram Lotta!
Namn: Anonym
änglamamma
Skickat:
14.05 - sön 11 jul
2004
Hej Ulrika...
Har inte gjort grav
test...vill inte
hoppas på något,väntar
därför hellre att
fler tecken kommer på
att man är gravid
eller ej.
Vågar inte göra
testet faktiskt,vet
att jag skulle bli så
fruktansvärt ledsen
om svaret är
negativt.
Jobbigt med denna känsla
av att vara
gravid,fast man
kanske inte är
det....
Namn: Ulrika
Skickat:
18.18 - lör 10 jul
2004
Hej anonym änglamamma.
Har du tagit
graviditetstest? Det
är vanligt att man
kan ha en sparsam
mens i början av
graviditeten. Det
kan också ha varit
ett tidigt missfall,
kroppen kanske inte
tog imot det
befruktade ägget.
Jag känner en
kvinna som hade en
liten blödning
varje månad under
hela graviditeten.
Prata med din läkare.
Varma kramar från
en ängels mamma.
Namn: Anonym
änglamamma
Skickat:
15.09 - lör 10 jul
2004
Hej Anna och alla ni
andra änglamammor....
Vet att jag inte är
ensam...tack för
orden Anna...
Trodde verkligen att
jag var gravid.Brösten
spända och det är
dom än.Sambon fråga
faktiskt,"är
du säker på att du
inte är gravid
trots
allt"...varför
är brösten så spända?Trött
som sjutton,sover
10-12
timmar/dygn.....Skengravid?Kan
man vara det?
Usch vad jobbigt
allt är.....nu går
man igen och "kör"
som vanligt och
hoppas på ett plus
i månadsskiftet.....
Är jag galen?
Namn: Lena
Stad: Göteborg
Skickat:
19.51 - ons 7 jul
2004
Hej alla!
Nu får jag äntligen
vara med här, jag
också!!
Är nu gravid igen,
idag v 8+0. Eftersom
vi bev gravida med
IVF så var jag på
UL förra veckan för
att kolla att allt såg
OK ut och då fick
vi se ett 10 mm långt
foster med ett litet
pickande hjärta.
Äntligen säger
jag, för det har gått
över ett år sedan
vår efterlängtade
lilla flicka dog i
magen på mig i 5:e
mån. Ägget fördes
tillbaka till mig
samma datum som vi
fick beskedet att
Maja dog förra året.Det
tog jag som ett gott
omen.
Har en dotter på
4,5 år och hon
kommer att bli överlycklig
över detta för hon
längtar så efter
ett levande syskon.
Det har varit ett
fruktansvärt tungt
år sedan Maja dog
och vi har hoppats
och väntat på att
bli gravida men
inget har hänt förrän
nu. Vi har svårt för
att bli gravida och
det har alltid tagit
lång, lång tid för
oss att få till en
spontan graviditet.
När vi nu inte
lyckades av oss själva
så togs beslutet
att prova IVF
eftersom jag börjar
"bli
gammal" och IVF
ökar ju på
chanserna i alla
fall. Och nu
lyckades vi på
andra försöket.
Hurra!!
Glad men samtidigt
livrädd, är jag. Mår
illa som bara den
men nu är det bara
att hålla tummarna
för att det går
hela vägen fram.
Till er som desperat
vill bli gravida
snabbt vill jag säga:
Jag önskade också
att bli gravid så
fort som möjligt.
Eftersom det tog ett
tag innan vi fick
besked om att det
inte gick att hitta
någon orsak till
Majas död så vågade
vi ju inte försöka
innan dess. Sen blev
vi allt desperatare
för varje månad
som gick och inget hände
(trots att vi vet
att vi inte är ett
snabbproducerande
par). Samtidigt sörjer
man, jag tycker
faktiskt att ordet
sorgeår är
passande för det är
först nu efter ett
år som jag känner
att jag är riktigt
tillbaka i mig själv
igen. Jag tror att
om jag blivit gravid
tidigare så hade
jag jämfört mer
med Majas
graviditet. Nu är
det också så att
detta barn som nu växer
i mig det är ett
barn som rent
praktiskt faktiskt
skulle ha kunnat
komma till även om
jag fött Maja.
Detta är också en
bra känsla för då
blir det mindre en
ersättning för det
barn jag aldrig fick
och istället ett
"äkta"
syskon.
Kramar från Lena
Mamma till 2 älskade
flickor: Sofia, 4,5
år och vår så
saknade Maja *030531
Denna refräng av
Peter LeMarc hade vi
med i minnesannonsen
över Maja:
Jag ser ett ljus på
min natthimmel
Och jag vet att det
är du
Om du finns där
Om du kan se mig här
Kan du då höra mig
här nu
Jag gör vad som
helst för att ha
dig här igen
Bara jag visste vad
det är som krävs,
min vän
Namn:
undrande mamma
Skickat:
19.41 - ons 7 jul
2004
Hej.
Vi har försökt att
få ett syskon till
våran lilla ängel
men inte lyckats än.
Nu är det en vecka,
lite drygt kvar till
nästa mens. Idag
har jag haft lite
mensvärk och mina
flytningar har varit
lite bruna i färgen.
Nu undrar jag om det
är någon som kännt
så i början av sin
graviditet eller om
det ledsammt nog
bara är mensen som
har börjat lite för
tidigt. Jag har hört
att när ägget
planteras in i
livmodern kan man känna
så här. Jag minns
tyvärr inte om det
var så med mitt änglabarn.
Nu hoppas jag någon
kan svara som har
haft något liknande
eller är det fel på
mig????
Tack och kram till
er alla.
Namn: Elin
Skickat:
16.00 - ons 7 jul
2004
Vad jag längtar
efter att även få
skriva på denna
sida och att ha en
liten i mina armar
igen. Hoppas denna månad.
Vad glad jag är att
se att de går bra för
så många änglamammor.
Och Malou, lycka
till!
Från Elin, mamma
till Oliver.
Namn: Malou
Stad:
Stockholm
Skickat:
07.28 - ons 7 jul
2004
Måste bara få berätta
vilken lycka jag känner
i dag. Var på UL I
går och allt såg jätte
bra ut och beräknad
dag är den 5
december. Efter 5 månader
kan jag äntligen
andas ut och njuta
av att vara gravid.
Det är inte lätt
att göra det när
man varit med om
mycket jobbet.
Denise dog i min
mage i vecka 39 som
märktes först vid
förlossningen och
lilla Parveln
hittade de ett hjärtfel
på under förra UL
i vecka 20 så det
rekommenderade att
avbryta
graviditeten. Tron
var inte jätte hög
i går, men i dag är
jag så avslappnad.
Kunde inte sova i
natt, låg och
funderade på namn
(vi såg könet)
Kramar Malou och
Micke
Skickat:
18.15 - mån 5 jul
2004
Hej ledsena änglamamma.
Jag vill bara säga
att jag har det som
du. Min menscyckel
är som den ska, men
något barn vill det
inte bli ändå. Nu
funderar jag på om
jag har någon ägglossning.
Denna väntan varje
månad är jättejobbig.
Kommer mensen eller
inte. Och när den
kommer blir man väldigt
ledsen. Längtar
efter att få bli
gravid igen. Du är
inte ensam.
Kram till dig från
en längtande ängels
mamma.
Namn: Anna
Skickat:
14.55 - mån 5 jul
2004
Hej du ledsna änglamamma,
Vet att det inte tröstar,
men vill i alla fall
att du skall veta
att du inte är
ensam. Sitter precis
i samma båt som du.
Mensen varit försenad
några veckor och på
lunchen idag tog jag
mod till mig att gå
och köpa ett test.
Jag vill inte bygga
upp för stora förhoppningar,
men jag längtar så
mycket. Har haft
problem med att få
kroppen i ordning.
Verkar vara helt
felprogrammerad.
Mensen vill inte
komma igång som den
skall och jag har fått
äta hormontabletter
ett par månader för
att kroppen skall
fatta att jag inte
är gravid, inte
ammar, med andra ord
att jag är redo för
en ny graviditet.
Jag har varit ganska
nere de senaste månaderna
då jag inte ens har
en sportslig chans
att bli gravid, om
inte mensen kommer
igång som den
skall...
Hinner inte mer än
komma innanför dörren
efter lunch innan
mensen kom. Hmmm...
snacka om att
naturen spelar en
spratt. Skriv gärna
om du vill. Du är
inte ensam om att försöka
kämpa.
Varma kramar
/Anna