Några tips som kan hjälpa er att minnas den korta tiden

  • Att se och hålla sitt barn är för många en väldigt fin upplevelse. Ta dig den tid du behöver tillsammans med ditt barn och be om den hjälp du behöver för att få tillfälle att lära känna ditt barn.
  • Tag kort på ditt barn kanske också tillsammans med familjen/familjemedlem. Kortet kan vara en bekräftelse på att du faktiskt har ett barn som dock inte längre finns hos dig. Vill du inte själv ta eller se korten be en släkting eller någon på sjukhuset. Du kan lägga korten i en låda och vill du aldrig se dem har du inget förlorat men om du en dag ångrar dig finns de kvar.
  •  Ge ditt barn ett namn. Har ni redan bestämt ett namn spara det inte till nästa, utan låt detta barn få sitt namn. Har man ett namn till barnet är det enklare att tänka på det och att prata om det, barnet blir en egen individ.
  • Klä själva på barnet dess kläder, lämna med en gosefilt eller ett gosedjur.
  • Tag hand- och fotavtryck, ett kort går aldrig att få riktiga proportion på och man glömmer fort hur stort barnet var. Då kan det vara fint att ta fram de små hand- och fotavtrycken.
  • Spara en hårlock - om barnet har mycket hår kan man klippa av en liten lock.
  • Ta kopia på MVC- och förlossningsjournal.

Minns Att Ingenting Av Det Du Gör
Av Kärlek Till Ditt Barn -
Är Det Någonting Konstigt Eller Fel Med

Våga göra som ni känner - det finns inget rätt eller fel.


Det är viktigt att du får fina minnen av barnet. Minnena är en del av sorgearbetet och de hjälper oss att gå vidare. Vi menar t.ex. kunna ta fram ett kort på barnet och titta på det när man är ledsen. Om du ej haft barnet hos dig, utan barnet dött i magen, eller under förlossningen är tiden fram till jordfästningen den tid då du har chans att lära känna ditt barn. Många i vår förening är överens om att man ofta ångrar det man inte gjorde, dock inte det man gjort. Många har i efterhand fått veta att det de velat göra men inte vågat var helt rätt. Kanske ville man klätt på sitt barn, lämna med något i kistan eller ville man att någon nära vän eller släkting också skulle fått se och hålla det döda barnet.